Björnstad av Fredrik Backman

I en liten stad mitt ute i skogen, någon stans uppe i norra Sverige finns det ett hockeylag. Det kanske inte verkar så viktigt, men för befolkningen är det bara allt. 
Vi får följa Peter Andersson och hans familj. Peter som är sportchefen i klubben och en före detta spelare som faktiskt var med och tog klubben till final ett år.
Sen har vi killarna i juniorlaget, Kevin och Benji som är stjärnorna och sen alla runt omkring. Dessa killar ska faktiskt spela semifinal snart och detta betyder allt. Sponsringspengar och kanske till och med ett hockeygymnasium i en framtid i en avbefolkad bygd. 
Ja hockey i Björnstad är helt enkelt allt...

Hade någon sagt till mig för ett år sedan, eller kanske bara för ett halvår sen att jag skulle läsa en bok om ishockey - ja då hade jag idiotförklarat den personen. Men sen fick jag ju reda på att Fredrik Backman skulle skriva en bok på ämnet och då var det ju självklart att jag måste läsa. Fast ändå... hockey - kan det intressera mig och kan det verkligen bli något att ha. Jag börjar till och med fundera i banor kring om det han verkligen är så bra som jag minns. Mina förväntningar måste helt enkelt vara lite väl orealistiskt höga. Men vet ni vad. Jag har fel i mina förväntningar. För faktiskt så är det ännu bättre. Ännu mer fantastiskt. Ännu en berättelse som vrider runt mitt hjärta i kroppen på mig.

Visst är det här en bok om hockey. Hockeyn är jätteviktig, men ändå är den helt av underordnad betydelse. Antal sidor vi befinner oss på rinken är kanske 20 i en bok som är 470 sidor lång. Istället handlar det om de känslor som hockeyn väcker hos människor, vilken betydelse den har för relationer, bebyggelse och en hel del politik. Och när en ordkonstnär som Backman skriver om det så blir det på riktigt, viktigt och vackert, men samtidigt väldigt svart, dystert och hemskt. Jag tycker det är så fantastiskt vacker hur det igenom varje ord kan speglas så mycket värderingar. Jag vill inte skriva åsikter för det är inte där fokus ligger utan det handlar om en djup människokännedom och människokärlek. Det får ta plats.

Innan jag började läsa så funderade jag en del kring det här att det här skulle vara en allvarligare bok än hans andra böcker. Jag tänkte att det egentligen inte är möjligt med tanke på de djupa funderingar och tankegångar som de böckerna lyfte upp. Men visst är det här svartare. Det är dystrare och även om jag fortfarande både skrattar och gråter i även den här boken så ligger gråten och förtvivlan lite närmare till hands. Det är tunga ämnen som berörs och människans mindre vackra sida tittar om och om igen fram. För inte är det helt lätt när man är mellan 15 och 17 år att veta hur man ska bete sig i alla situationer, framför allt när man hela tiden möts av människor runt omkring en som enbart vill se framgång och pengavinst. Utanförskap är kanske ett ord som är genomgående för Backmans böcker och i den här blir det lite extra tydligt hur det är att inte passa in, att gå emot strömmen och göra nästan allt för att få tillhöra laget.

Det finns så mycket att skriva om den här boken och jag tycker jag har skrivit väldigt många ord. Ändå vill jag inte berätta för mycket, inte om handlingen i alla fall och kanske inte heller om alla de känslor som boken väcker hos mig. Men jag lovar er att det finns massor. Och stirra er absolut inte blinda på att det är en bok om hockey. För visst är det en bok om hockey - men framför allt om det mänskliga psyket och gemenskap.

3 anledningar till varför Björnstad är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Jag följer Backman inom en mängd olika sociala medier och många gånger syns det att han kanske inte riktigt tror på sig själv, detta skrivet med varma ord. Men han har så fel, Om jag hade kunnat skriva hälften så bra som han så hade jag känt mig nöjd. För han är en klok författare med kloka värderingar och som har en gåva när han skriver. Jag måste bara få ha med ett citat som jag tycker visar lite extra på det.

"Religion är något mellan dig och andra människor, det är fullt av tolkningar och teorier och åsikter, Men tro... det är bara mellan dig och gud." sida 148

2. De där små framåtblickarna som man hela tiden möts av i texten är så snyggt gjorda. Det kan vara om allt mellan det som händer 10 år framåt i tiden eller bara om en vecka. Men dessa små ord drar hela tiden berättelsen framåt. Aldrig att det blir långtråkigt och trist.

3. Lite i motsats till föregående punkt så gillar jag att det här trots allt inte är en sträckläsningsbok. Eller jo, det kanske den är på ett sätt för den försvinner aldrig från ditt medvetande. Men med jämna mellanrum så måste jag lägga boken ifrån mig, jag måste få tid till att andas och reflektera över det jag läser. Ibland till och med försöka skapa mig lite distans till det jag läst.

Björnstad får 5+/5 i betyg av mig. Kunde jag gett den mer hade den fått det. Kommer definitivt att kvala in på en topplista över årets bästa böcker. Förmodligen kommer inte någon bok att komma i närheten av den.

Tack Piratförlaget för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.