En smakebit på søndag: Stängd kista

Hej, hopp, jag överlevde gårdagen och fick till på köpet ganska så mycket läst. Så i slutänden var det en himla bra lördag och jag hoppas verkligen att det också blir en himla bra söndag nu när maken fyller år.
Just nu sitter jag vid datorn, med min frukost och min tekopp och tänkte att jag skulle börja med att bjuda er på en smakbit ur Stängd kista av Sophie Hannah. Ni vet boken hon skriver om Hercule Poirot. Det blev denna som vann i vad som skulle läsas härnäst över Björnstad mest för att jag var lite förnuftig vilket inte händer så ofta annars. Boken är i alla fall precis påbörjad och än så länge har jag ingenting att klaga över. Vill ni läsa fler smakbitar så tycker jag ni ska kolla in på bloggen Flukten fra virkeligheten.
Nog tjat och prat - här kommer smakbiten från sidan 23.

Solen var på väg ner när jag kom fram klockan fem på eftermiddagen, men det var fortfarande tillräckligt ljust för att jag skulle lägga märke till de storslagna omgivningarna. När jag stod framför lady Playfords magnifika gods vid Argideenfloden i Clonakilty, fick jag känslan av att egendomen sträckte sig i all oändlighet. Bakom mig fanns en välskött stor trädgård, till vänster åkrar och till höger ett skogsbryn - naturens oavbrutna nyanser av blått och grönt. Jag hade vetat att godset bestod av åttahundra tunnland, men det var först nu jag förstod vad det innebär: inga delade ytor mellan Lillieoak och resten av världen, om man inte önskade det; inget och ingen som trängde sig på eller drev omkring i närheten, som i stan. Det var kanske inte så konstigt att lady Playford inte kände till något om hur poliser uppförde sig.