Veckans utmaning: Ett riktigt bra kulturellt minne

Den här veckan är det tydligen boksmälla lite var stans i vårt avlånga land. Undrar vad det kan bero på? I alla fall är det även det som lyfts i veckans utmaning på Kulturkollo. Det ska pratas minnen och skulle man nu som jag inte ha några nya färska bokmässeminnen att ta till så går det alldeles utmärkt att ta vilket kulturellt minne som man tycker passar.

Bokmässan i all ära - jag har många trevliga minnen därifrån - men det finns ett kulturellt minne i min hjärnbank som slår alla andra kulturella minnen. Jag tror att det vara 2007, typ i slutet av februari eller början av mars som det hände. Det var gången jag och min familj var över i London och såg Fantomen på Operan. Egentligen kan jag inte ens säga att jag har jättetydliga minnen av denna fantastiska musikal över lag - men den där inledningen. Det brakar loss i någon form av ledmotiv med en gång samtidigt som en enorm kristallkrona hissa upp i taket. Jag tror aldrig att jag har haft sådant tuppskinn över hela kroppen någon annan gång. Det är nog mitt absolut starkaste kulturella minne.

Fast egentligen måste jag hedersomnämna ett till - på tal om tuppskinn (för här är en klar 2:a placering). Nu skiter vi helt enkelt i stora metropoler som London och förflyttar oss till en gymnastiksal i min lilla by en julavslutning för knappt ett år sedan. Där går en tjej i 9:an fram och fullkomligt lyfter taket med sin fantastiska röst när hon sjunger Hallelujah av Leonard Cohen. Då var jag också fullkomligt tagen och hade gärna lyssnat om och om igen på denna fantastiska prestation.

Så vad gäller kulturella minnen så måste jag nog konstigt nog säga att musiken vinner över böckerna. Absolut inte i vardagen men de där få tillfällena som man sällan får uppleva - det är de som finns kvar nu och för alltid.