Lockwood o Co: Den skrikande trappan av Jonathan Stroud

Vi befinner oss i London - i ett London som har drabbats av ett litet problem som det så fint heter. De senaste 50 åren har nämligen staden och landet invaderats av spöken. Och spöken är inget trevligt problem för blir man berörd av ett spöke svullnar man upp och dör. 
Det har visat sig att det bara är barn och ungdomar som kan se spöken och då bara vissa. Därför har de fått en mycket viktig roll i samhället och agenturer för spökagenter blommar.
Lucy har inte bara förmågan att se spöken - hon kan höra dem också. Efter att ha varit agent på landet under ett par år söker hon sig in till staden och får tillslut anställning på den lite mindre firman Lockwood o Co. Helt ärligt så går det väl inte lysande för dem, men på något sätt får de ändå ganska så spännande fall.

Det här är inte en bok för mig - så har jag tänkt många gånger. Ändå har den levt kvar i bokhyllan trots mängder med rensningar. Spöken och jag och att kanske bli skrämd, tänker jag när jag sätt mig med boken. Nåja, jag ska ge den några sidor i alla fall. Och några sidor, blir till några fler, och några fler och så är boken helt plötsligt slut.
Nu har jag läst den och kan väl fortfarande säga att det inte helt är en bok i min smak. Trots det tycker jag inte på något sätt att den är dålig. Visst det är spöken och det intresserar mig inte speciellt mycket och visst tror jag att den vill skrämmas lite här och där men jag blir aldrig riktigt skrämd. Däremot finns det saker som jag gillar väldigt mycket med boken och det är först och främst de självständiga karaktärerna, barnen som ibland känns så mycket vuxnare än vad de egentligen är och ibland känns som barn som verkligen försöker vara vuxna utan att riktigt lyckas hela vägen. De är helt klart en skön blandning de där tre som jobbar på Lokwood o Co. Lucy, Lockwood och George - alla väldigt olika men ändå blir de till ett bra team. Framför allt gillar jag det något komplicerade relationen mellan George och Lucy - de som inte riktigt kan vara vänner och sams. Upplyftande att få sådana relationer också.
För mig som vuxen är boken ganska så förutsägbar, men det gör ingenting. Lite spännande blir det definitivt med jämna mellanrum och hade jag läst den här när jag var typ 12 hade jag förmodligen älskat den. Eller - min lillasyster hade definitivt gjort det - hon som älskade alla spökhistorier och hemsökta hus och läskigheter.
På det stora hela är jag lite i fel målgrupp, men för rätt läsare tror jag helt ärligt att det här kan vara hur bra som helst. Till och med jag som är fel läsare blir lite sugen på att läsa fortsättningen.

Den skrikande trappan får 3+/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.