Sammanfattning av november

Det har blivit dags att sammanfatta lite vad jag läste under november månad. Det började bra och sen avtog läsandet för att tillslut heldö i slutet av månaden. Inte så konstigt och vi får väl se hur länge det där heldöa håller i sig. Så länge finns det i alla fall ljudbok.

Dessa läste jag i alla fall i november:

• Offer utan ansikte - Stefan Ahnhem
• Advokaten - John Grisham
• Korpgudinnan - Elisabeth Östnäs
• Gå vidare - Rainbow Rowell
• Vi är en - Sarah Crossan e-bok
• Fångad - Meredith Wild 
• The Hammer of Thor - Rick Riordan e-bok
• Körsbär i november - Maria Lang
• Nils och den blinkande stjärnan - Lena Forsaeus
• Uppdrag: Rädda julen - Cecilia Rihs

10 stycken blev det ändå i slutände och över lag har det varit väldigt hög kvalitet på böckerna jag läst. Lite bättre än alla andra skulle jag nog ändå vilja säga är Offer utan ansikte. Ahnhem har helt klart växt till en av mina absoluta favoritförfattare trots att jag bara läst två böcker av honom. Men så bra dessa två har varit.

Om man ska jämföra lite med vad jag planerade att läsa så har jag inte fått in så där väldigt många titlar men den beror mest på att det dykt upp så himla mycket recensionsexemplar under månaden. 7 av 10 böcker är recex och det är ju himla trevlig måste jag säga.

Utifrån mina litterära mål:

• Olästa böcker i hyllan har faktiskt ökat något under månaden. Som sagt mycket recex som trillat in och som jag inte riktigt hunnit med att läsa än. Förra månaden var det 103 nu är det 106 stycken. Ingen jätteökning och förhoppningsvis hinner jag ner till 100 ändå innan året är slut. Men oavsett så har jag gjort jättebra ifrån mig i rensandet och läsandet av hyllvärmare.
• En serie är avslutad i och med att jag läst sista delen om Turid av Elisabeth Östnäs.
• Sarah Crossan och Lena Forsaeus är nya bekantskaper för mig när det gäller författare.
• Inte rensat ut en endaste bok ur bokhyllan den här månaden men det behövdes inte heller

Utifrån mina utmaningar:

• Boktolvan låtsas vi om som om den inte finns tycker jag.
• Vet inte om jag återknutit någon bekantskap från min lista den här månaden. Men jag tror inte att jag gjort det.
• Jag har inte heller rest så mycket den här månaden. Befunnit mig mest i Sverige för en gångs skulle men USA och Irland har också blivit besökta. Men där brukar jag befinna mig ganska så ofta.
• Kaosutmaningen är redan avklarad.

Uppdrag: Rädda Julen av Cecilia Rihs

Lina har blivit en äventyrare. Med det menas att hon har tillgång till den Hemliga boken för äventyrare och har fått lära sig att det finns magiska varelser ute i skog och mark. Hon har fått ta sig an ett antal äventyr tillsammans med Peppar. Nu står hon däremot framför sitt svåraste äventyr hittills. Det verkar nämligen som om någon eller några vill sabotera julen. Julklappar försvinner, pepparkaksdegen blir dålig och snögubbarna förstörs. 

Det här är en väldigt trevlig liten bok som är uppdelad som en julkalenderbok. Ett kapitel i hela december ända fram till julafton. Min intention var att jag skulle läsa ett kapitel om dagen från den 1:a till 24:e november istället. Det blev inte riktigt så slutet fick jag sträckläsa. Det gjorde dock inte mig så där väldigt mycket. Nästan så jag tyckte det var bättre för en de kapitel tyckte jag var lite för korta i boken. Det hände inte så där jättemycket och jag ville ju helst veta allt med en gång. Men samtidigt tror jag att den passar jättebra för barn och då behöver de faktiskt inte vara jättegamla. Jag har tidigare läst andra böcker i serien för 5 åringar som fortfarande går på förskolan och de har älskat dem så jag tror absolut att denna också kan passa in.
Själva äventyret som Lina och Peppar råkar in i är spännande. Alla väsen och figurer ställs lite på sin spets och det är trevligt att få möta dem med lite nya ögon.
En annan väldigt trevlig sak i boken är helt klart illustrationerna av Silvy Strand. Jag tycker de är så söta och det är helt klart en tecknarstil som passar mig.
Slutligen tycker jag ju om den här boken lite extra just för att den faktiskt utspelar sig i mina hemtrakter.
Jag kan varmt rekommendera er att läsa den här boken nu i december med era barn. Jag funderar på att lämna över den till systersonen för att se vad han tycker om den. Tror absolut att han kan gilla den.

Tack Olika förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Världen går vidare

Det är en ganska så konstig känsla att vakna upp och inse att världen fortfarande snurrar på som vanligt där ute. Här hemma är ju absolut ingenting som vanligt längre. Allt som var viktigt innan är nu helt plötsligt helt oviktigt. Förr kollade jag maniska på alla vackra bokbilder på instagram till exempel och nu undrar jag vad det var som var så speciellt med det.
Samtidigt känner jag att hjärnan behöver aktiveras lite. Just nu kan jag inte hålla en tanke flytande under en längre tid utan den svävar ut långt i det blå. Jag har så smått därför börjat lyssna på ljudbok igen och jag är inställd på att försöka skriva lite då och då. Kanske inte nödvändigtvis bara här utan jag måste någonstans skriva ner alla tankar och funderingar kring förlossning och bubblan som nu är. För det har varit en underbar upplevelse - till och med när det var som värst.
Nu ska jag i alla fall försöka städa klart köket och sen är det nog dags för en liten tupplur medans lillans sover.
Tack alla där ute som har grattat, både här på bloggen och på instagram och facebook. Det värmer jättemycket i hjärtat och det känns lite synd att jag inte har kunnat kommentera till er alla.

Ha det bäst...

Nils och den blinkande stjärnan av Lena Forsaeus och Mia Nilsson

Nils ska börja skolan och precis som för alla 6-åringar är det en spännande upplevelse. Han träffar nya kompisen Alvar och de pratar mycket om livet och funderar kring vad de vill bli när de blir stora. Lite nervös är det för Nils när han ska berätta om Majken. Majken som är hans storasyster som numera lever vidare i himlen.

Då och då när man jobbar inom skolan och förskolan så stöter man på barn som på något sätt har mist ett syskon och beroende på deras personlighet, deras ålder och deras förståelse för vad som menas med att vara död vill de prata om det. För barn är sorg en känsla som alla andra och den måste få ta plats hur barnen än vill närma sig den. Och det är viktigt att prata om sorg. Och precis som i den här boken så är det viktigt att prat om sorg på ett neutralt sätt. Neutralt låter verkligen som fel ord när jag skriver det men det är ändå där man behöver befinna sig som vuxen - låta barnen prata, tycka, känna, rita, förstå sorg och död på sitt alldeles egna sätt. Vi ska finnas där utan att lägga några värderingar i vad barnen tycker och tänker. Deras sätt att känna sorg är det absolut rätta för dem och vi ska bara finnas till hands.
Och det tycker jag att den här boken gör på precis rätt sätt. Sorgen är berättat från Nils synpunkt - han får själv fundera kring vad Majken är och gör nu när hon befinner sig i himlen. Eller om hon nu är i himlen? Framför allt älskar jag hur Nils kan samtala med kompisen Alvar. Framför allt älskar jag deras lilla dialog från sidan 35.

Dagen därpå berättar Nils för Alvar om Pärlan. Att hon är död nu och ligger i en liten ask i frysen.
- Vad sorgligt, säger Alvar.
- Ja, säger Nils. Och vi ska begrava henne hos Majken.
- Får jag följa med? undrar Alvar.
- Om du vill, men du har väl aldrig varit på Majkens grav?
- Nej, men jag har varit på en djurpark och sett lejon, säger Alvar.
-Wow, säger Nils.

Svårare behöver det inte vara för barn och det är så skönt att det lyfts fram i den här boken. Jag vill faktiskt varmt rekommendera boken för alla som någon gång läser för sina barn. Ja den väcker frågor, men det är frågor som är viktiga att prata om. Det måste ju nödvändigtvis inte handla om just syskon som är döda. Alla barn kommer någon gång fram till att man dör och för vissa är det en väldigt omvälvande tid. Då är det bra att ha litteratur att tillgå, Skriv upp denna på listan över böcker att läsa och samtala om då.

Tack till författaren som kontaktade mig och frågade om jag ville läsa och tack till Idus förlag som skickade hem boken till mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Världen förändrades

Mitt i allt som var så blev det helt plötsligt tyst här. Total tystnad i några dagar. Omvälvande tystnad i alla fall för mig och makens del. Tidigt i onsdags, så där på gränsen så det nästan var tisdag så kom nämligen vår lilla dotter till världen. Just nu lever vi bara i ett konstigt overklighetsrus blandat med en stor portion lycka. Idag har vi kommit hem och nu ska vi anpassa våra liv till att vara tre i stället för två i familjen och allt vad som kommer därtill. 

Total kärlek

Några tankar en söndag

• Även om mycket är drygt just nu så gäller det att försöka fokusera på ljusglimtarna. Min godistomte berättade jag om i går och den tillsammans med gårdagskvällens kroppkakekalas får bli veckans höjdpunkt.
• Som jag har nämnt lite tidigare i veckan så verkar det som om läslusten har flugit sin kos helt fullständigt. Egentligen handlar det nog inte så mycket om läslusten, utan om att jag är fruktansvärt rastlös hela jag. Jag har helt enkelt inte ro att sätta mig ner och läsa. Det går inte. Konstigt nog verkar filmer och serier och dokumentärer fungera väldigt mycket bättre. Så jag tar vad jag kan och ligger helt enkelt raklång i soffan och kollar.
• Idag har jag upptäckt The Crown på Netflix. Än så länge har jag sett tre avsnitt och tycker mycket om den än så länge. Passar en historienörd som jag. Däremot är det lite svårt att sätta sig in i alla de situationer som uppstår. Jag tror faktiskt att vårt eget kungahus är en aning mer liberalt än vad det engelska är. I alla fall så får jag lite den känslan när jag tittar. I och för sig så rör det sig om ett kungahus i historien som i och för sig lever kvar fortfarande. Ska försöka återkomma med mer tankar om handlingen när jag har sett klart första säsongen.
• Jag sa att det inte går så bra att läsa. Lyssna fungerar i alla fall hyfsat fortfarande och det är ju tur det. Lyssnar för tillfället på Vågspel av Ann Rosman. Som vanligt är det spännande och bra när den författaren är inblandad. Hoppas bara jag hinner lyssna klart på den snart.
• Tyvärr måste jag erkänna att i och med att läslusten lite är borta så drabbar det även bloggen. Jag vet att det har kommit upp typ två inlägg varje dag ändå, men det jag skriver känns ganska så oinspirerat och jag får vissa dagar mer eller mindre tvinga mig att sätta mig ner och skriva. Jag tänker dock ta det som det kommer. Det finns ju liksom inget tvång på att uppdatera två-tre gånger per dag. Just nu får allt bara bli som det blir och så hoppas jag på att snart komma ut som en ny människa. En mamma....

Nu ska jag göra mig lite kvällmat och sen fortsätter mitt tv-serie tittande. Ha det bäst...

En smakebit på søndag: Springfloden

Det har blivit dags att bjuda på en smakbit igen, precis som vanligt en söndag. Mari på Flukten fra virkeligheten är det som vanligt som håller i detta inslag.
Den här gången tänker jag bjuda på ett litet stycke ur Springfloden av Cilla och Rolf Börjlind. Än så länge har jag läst ca 100 sidor i den och handlingen är lite all over the place - fast på ett bra sätt. Det ska bli spännande att se hur alla lösa delar och trådar ska vävas samman till en handling. När det gäller smakbiten jag tänker bjuda på så får vi en inblick i Stockholms hemlösas värld och hur de jagas av en liga som misshandlar dem/filmar det och sedan delar på nätet. Smakbit från sida 15.

När Bensemans ena hand stampades sönder hade släpljuset dött ut över Värtafjärden. Killen med mobilen knäppte av kameran och hans kompis lyfte upp Bensemans glömda öl.
Sedan sprang de.
Kvar fanns bara dunkel och den store norrlänningen på marken. Hans krossade hand krafsade lite i gruset, hans ögonlock var slutna. A Clockwork Orange, var det sista som ringde i genom Bensemans hjärna. Vem fan skrev den? Och så slutade handen att röra sig.

Vardagsliv: Godistomte

Det är så att vissa loppisfynd blir man helt enkelt gladare för än andra. Mycket gladare. Fynd som man faktiskt skulle kunna betala hur mycket som helst för.

Den här raggiga tomten är mitt/mammas bästa fynd någonsin. Ni kanske tycker det låter väldigt lustigt och jag är den första att hålla med om att den ser inte mycket ur för världen men nu ska jag berätta en historia för er. 

Ungefär när jag var 2-3 år gammal och hade namnsdag - kanske var det till och med Elisabethdagen precis som idag - så fick jag en porslinstomte av mammas moster i paket. En tomte som höll en säck framför sig som passade utmärkt till att varje julafton få några godisbitar i. En av julaftonsmorgonens höjdpunkter för det är ju bara på påsk och jul man får äta godis på morgonen. 

När jag var 14-15 år så hade vi en kattunge. Kattungar är ju som alla vet ganska så vilda och klättriga av sig och en julduk är det ultimata att sätta klorna i. Sen råkade det ju vara så att just på julduken stod det en ganska ruggig och väl använd porslinstomte. Ja - resten kan ni förmodligen lista ut själva. Som jag grät över de där porlsinsskärvorna. Med en tonårings hela känsloregister.

Sen dess har jag letat och letat och letat. Nu typ femton år senare när jag egentligen redan gett upp hoppet så stod den bara där. Det var ödet tror jag... För trots att den faktiskt är ganska så ful så grät jag nästan där på loppisen också. Över att jag nu äntligen har en sådan där tomte i min ägo igen. Och fråga mig för allt i världen inte vad det är som gör att jag älskar den så mycket men det gör jag. Och från och med den här julen kan mitt barn alltid få julgodis i den på julaftons morgon. Nåja - från nästa år eller nästa igen är väl mer logiskt. Men godis ska det finnas i den.

Sen blev det faktiskt ett eller annat bokfynd också. Det är ju inte direkt så att jag behöver fler böcker. Några klassiker blev det däremot.

Enda sedan i söndags när jag läste Körsbär i november av Maria Lang har jag velat läsa mer av henne. Visst har jag läst böcker av henne tidigare men just den boken var som man säger rätt bok vid rätt tillfälle. Så när jag sedan idag hittade en bok av Lang som jag inte har i bokhyllan blev jag väldigt glad.

Och så till barnkammarhyllan ytterligare två Pelle Svanslösböcker. Mest bara för att de är så jäkla söta och precis lagom stora. 

Jag köpte annat också men det var mest lite krimskrams och jag tror inte ni har så stort utbyte av. Knappt jag heller för att vara helt ärlig. Men det blev i alla fall en trevlig förmiddagsloppisrunda tillsammans med päronen. Sen att jag var precis slut efteråt hör inte till saken.

Bästautmaningen: Svensk klassiker

Jag gillar det här med att försöka komma på det bästa man vet inom en genre. Inte helt lätt alla gånger men den här veckan tycker jag nog ändå det är så lätt det nu kan vara.

Berätta alltså om den bästa klassiska romanen skriven av en nu död, svensk man.

Jag hade kanske haft två att välja mellan men nu är det så att jag ännu inte har läst klart Per Anders Fogelströms Stad-serien så därför känns det inte helt rätt att ta med den. Men första priset inom kategorin hade nog ändå gått till Utvandrarsviten av Vilhelm Moberg. Som jag älskar dessa böcker! Jag blir alldeles varm inombords bara jag tänker på dem och det stör mig gruvligt på att jag faktiskt inte äger dem för det är det absolut bästa jag vet i litteraturväg. Helt ärligt så skulle denna fantastiska bokfyra om Karl-Oskar och Kristina lätt kunna platsa in på en topp 3 av alla böcker jag någonsin läst. Jag vet helt ärligt inte om det finns någon läst bok som slår känslan jag har av dessa böcker. Och snart är det nog dags att läsa om dem. 

Jag känner också att jag borde ta tag i och läsa något annat av Moberg för än så länge har jag faktiskt bara läst just dessa böcker. Skärpning på det....

Vill du också vara med och skriva om favoriten tycker jag du ska kolla in hos Lyran. Detta med Bästautmaningen är ett återkommande fredagsnöje.

Läsa i helgen

Så hade helt plötsligt nästan hela den här dagen gått och jag har inte kollat in här en enda gång... Vad hände? Istället har jag spenderat dagen med att titta på engelska antikrundan, Historieätarna och så har jag barnvaktat syskonbarnen lite tillsammans med mamma och pappa. En väldigt mysig eftermiddag med andra ord.
Nu ska jag planera läsningen för helgen lite och eftersom det inte läses så mycket för tillfället så har jag svårt för att planera. Men jag hoppas på att komma igång nu när jag har tittat färdigt på alla svtplay avsnitt jag kan komma på som jag har det minsta lilla intresse av.

Dessa böcker tänker jag välja mellan i helgen.

  

Måste läsa

Det otroliga har hänt... Efter att jag läste ut Körsbär i november av Maria Lang i söndags så tog läsningen tvärstopp. Fråga mig inte varför men så blev det. Läste i och för sig några sidor ur Springfloden i måndags men aldrig så jag njöt av att läsa. Sen har det gått två dagar utan att jag har läst ett endaste ord. Ikväll får jag nog däremot åtgärda det lite för nu har det trillat in en del recensionsexemplar den här veckan och några av dem vill jag verkligen, verkligen läsa... Så det är bara att sätta fart att läsa så länge jag nu har möjlighet till det.

5 års jubileum

Jag pratade med mamma tidigare idag. Och hon meddelar så stolt att idag är det 29 år sedan de flyttade in i sitt hus. Javisst - det är väl ganska så imponerande men hallå... jag har faktiskt bloggat i hela 5 år idag. Så ett fyrfaldigtleve för bloggen på dess födelsedag.

5 år känns faktiskt ganska imponerande i mina egna ögon. Och det har varit 5 fantastiskt roliga år där jag har fått uppleva massor, lärt känna nya människor och läst den imponerande summan av 642 böcker om jag inte räknat fel någon stans.

Sakta men säkert har ni också blivit fler som läst och det är jag himla tacksam för. Alla era kommentarer är ju faktiskt det som gör det så himla roligt att blogga. Det och event och böcker som kommer nerdimpande i brevlådan.

Egentligen borde en 5-åring firas på alla möjliga sätt för det är en 5-åring värd. Tyvärr kommer det inte att bli så i år helt enkelt för att hon som sitter och skriver alla de här orden helt enkelt har noll energi till något annat än att längta och vänta efter bäbis. Så firandet får vi skjuta lite på tycker jag. Men mina ambitioner för framtiden är helt klart att låta den här bloggen fortsätta att leva i minst 5 år till.

Veckans bokbloggsfråga: v 46

Som vanligt på torsdagar så tänker jag svara på veckans bokbloggsfråga som Carola på Barnboksbloggen ställer. Den här veckan passar det alldeles utmärkt att svara idag.

Hur länge har du bokbloggat? Vad var det som fick dig att börja? Har du några tips att ge till de nya bokbloggarna, kanske finns det något du ångrar att du gjort eller inte gjort under årens lopp eller har du kommit på några smarta knep som du önskar att du visste redan när du började blogga? 

För exakt 5 år sedan på dagen skrev jag mitt allra första inlägg. 
Med de trevande orden: Har ett tag nu läst ett antal bokbloggar och tyckt att det varit oerhört inspirerande så var jag igång. Och helt ärligt så har jag inte ångrat det en endaste gång. Visst har det känts lite tungt och oinspirerande vid sina tillfällen, men aldrig att jag har ångrat det. Som ni kan läsa i mitt allra första inlägg så var anledningen till att jag började blogga just det faktum att jag upptäckte att det fanns så många andra där ute som man hade samma intresse och som skrev om böcker de läste. Jag startade nog helt enkelt min bokblogg för att vara en del av gemenskapen och för att själv kunna inspirera andra till att läsa.

Vad gäller del två av frågan så tror jag inte egentligen man kan ge några tips och trix förutom att det allra viktigaste är att du tycker det är roligt. Sen spelar det liksom ingen roll om hur många som läser din blogg, hur många du kan inspirera och så vidare. Vill du ha läsare så är det givetvis viktigt att visa upp sig och det gör man lättast genom att kommentera hos andra och delta i olika event som håll typ Tematrio och Veckans utmaning eller varför inte Veckans bokbloggsfråga. Sen är det också den stora avvägningen om hur personlig man vill vara i sin blogg. Lite behöver jag titta fram mellan orden, även om hur mycket av jaget det är måste få vara precis så mycket som jag är beredd på att visa. Man kan vara anonym men ändå låta personligheten titta fram. Det blir då oftast mycket intressantare att läsa även om det kan kännas svårt.
Det är väl egentligen de tips jag kan ge. Funderar du på att starta en bokblogg - prova dig fram, hitta dig själv i det du vill dela med dig och låt det framför allt bara vara roligt.

Snälla tomten/maken.... eller någon annan!

Jag har lite av en fetish när det kommer till vackra skrivböcker. Jag vet att jag har nämnt det någon gång tidigare och det är ju inte så att min kollektion av saker att skriva i har minskat. Däremot har jag blivit lite bättre på att skriva i dem, sen något år tillbaka. Ja, minus just nu då - när jag egentligen verkligen borde skriva ner alla tankar och funderingar.
Nu har jag i alla fall hittat den perfekta julklappen till mig - jag ska bara övertala maken att köpa åtminstone en av dem. Det är Moleskine som har kommit med nya fina godbitar - nämligen Harry Potters Limited Edtion Notebooks. Allra, allra helst vill jag ha båda, men måste jag välja så är svaret Marauderer's Map som är hur fin som helst. Alla som vill ha räcker upp en hand!

Vi är en av Sarah Crossan

Det här berättelsen och Grace och Tippi som är sammanvuxna tvillingar. Vi kommer in i deras liv när de tvingas börja highschool för att det helt enkelt inte finns några pengar kvar till att bedriva hemundervisning för dem. Det är skrämmande att helt enkelt tvingas ut i världen och möta alla blickar, alla fördommar och fula ord som kommer längs vägen. Men tvillingarna har tur för de möter Yasmeen och Jon och helt plötsligt har de fått kompisar och allt känns mycket lättar.

Det här är en berättelse lite utöver det vanliga. Jag har tidigare i alla fall aldrig läst om siamesiska tvillingar. Det närmaste jag har kommit är att se filmen Fäst vid dig med Matt Damon och Greg Kinnear och det är en hollywood-variant utan minsta djup som enbart är till för att driva med det hela.
Så det här var en ny läsupplevelse som värmer hjärtat.
Det här är också en berättelse som är berättad för mig på ett helt nytt sätt. Den är skriven på någon form frivers, vet inte riktigt vad det heter - men det är annorlunda och trots att orden är sparsmakade så säger de absolut inte mindre för det. Varenda ord är istället viktigt och har en betydelse.
Det är Grace som berättar historien om hur det är att vara två i en. Hur tvillingarna är totalt olika varandra till sätt och humör men hur de ändå lever hela sina liv tillsammans. Men det berättas också om familjeförhållanden som inte är de allra lättaste, då allt kostar pengar och när de tvingas se sin lillasyster hjälpa till med att dra in pengar till familjen medans Grace och Tippi inget kan göra. Dessutom har de en pappa som har blivit av med jobbet och som inte hanterar det på ett speciellt bra sätt.
Sen är det ju det där med high school. Det är väl inte direkt den lättaste tiden på året för en normal tonåring. Sitter man då ihop med sin tvillingsyster så blir det inte lättare. Trots det blir det ingen mardrömshistoria som berättas här. Visst det är inte helt lätt, men där finns ljuspunkterna och vännerna och värme i att få höra ihop.
Den här boken är en känslomässig bergochdalbana. Så vacker och så hemsk och så innehållsrik och så fantastisk och så lärorik. Jag tycker att ni ska ta och plocka upp den och läsa den.

3 anledningar till varför Vi är en är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Helt enkelt för att det här är något nytt. Jag tror ni är fler än jag som aldrig har läst om siamesiska tvillingar. Detta berättat med värme och förståelse som ger än en liten inblick i hur det skulle kunna vara.

2. Vill ni känna något när ni läser så tycker jag absolut att ni ska plocka upp boken. Jag skrattar och jag gråter och boken får i alla fall mig att må bra.

3. Språket är också något av det mest spännande jag har stött på i år. Till en början är jag lite tveksam till hur jag ska läsa det, men bara läs så kommer det av sig själv. Avskalat och vackert utan krusiduller, men det säger så mycket. Dessutom gör språket att boken går otroligt snabbt att läsa så trots att ni har en läs-hög som är högre än Mount Everest så lovar jag att den här bara tar ett par timmar av ert liv så ni hinner med den.

Vi är en får 5/5 i betyg av mig.

Tack B Wahlström för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Veckans utmaning: Ett stort mysterium

Varje dag känns nu mera längre och längre och helt ärligt ganska så meningslösa. Jag är rastlös och får absolut ingenting gjort. Jag bara går och väntar... Det är kanske inte sådär värst konstigt med tanke på att det bara är två veckor kvar till beräknat förlossningsdatum nu.
Men nu tänkte jag i alla fall försöka mig på att delta i Veckans utmaning hos Kulturkollo för det är ju i alla fall ett väldigt roligt tema de har denna veckan. Om jag kan få till ett vettigt svar vet jag däremot inte.

Vilket är ditt favoritmysterium, verkligt eller fiktivt, och vem löste det - om det över huvud taget blev löst....? 

Oj vad svårt. Jag tror helt ärligt inte att jag har ett favoritmysterium. Verkliga mysterier intresserar mig tyvärr inte alls så länge de inte har mer religion och mytologi att göra och jag kan inte komma på något som har det. Men det leder mig in på det fiktiva mysteriet som utspelar sig i Da Vinci-koden av Dan Brown. Just det här faktumet med hur Jesus levde sitt liv och troligheten i att han faktiskt levde i någon form av parförhållande. Att Jesus har funnits - just där finns det ingenting att diskutera för det är ett bevisat faktum. Om han sen mot förmodan skulle vara Guds son eller helt enkelt bara en människa som var väldigt duktig på att tala för sin sak och sin tro, det kan vi inte bevisa. Och det är inte där i mysteriet är som intressantast för min del. Sådana här frågor intresserar mig helt klart och helt klart är också att vi förmodligen aldrig någonsin kommer få en lösning på det hela. Och det är kanske just därför som det är ett mysterium som fortsätter locka människor på väldigt olika sätt fortfarande - sådär 2000 år senare.
Och medans jag ändå är i gång och eftersom min första mening i svaret var att jag inte hade ett favoritmysterium så kan jag ju nämna ett till som jag gillar väldigt mycket, eller i alla fall en typ av mysterium som lockar. Har ni sett filmerna National Treasure med Nicolas Cage. Där har vi mysterier precis i min smak. Ett äventyr med historiska anspelningar, om skatter som legat gömda i hundratals år. Ja sådant gillar jag... Kanske till och med skulle lägga mig i soffan och titta på en av filmerna - igen. Eller så kanske jag ska fortsätta läsa Springfloden för det är ju också ett mysterium, ett som jag ännu inte riktigt kommit in i.

Oj vilket vimsigt svar det blev den här veckan... men ni får stå ut. Jag skyller på hormonerna och att jag nu när jag "bara" går hemma inte direkt använder de grå - som min favorit detektiv skulle säga.

Top Ten Tuesday: Vad du vill med film

Det är tisdag och då ska det pillas ihop en liten lista med The Broke and the Bookish är tanken. Den här veckan får vi i uppdrag att sätta ihop en valfri lista över filmer och efter en hel del funderande så kommer jag att lista mina 10 bästa Disney-klassiker.

1. Skönheten och Odjuret
2. AristoCats
3. Basil mus
4. Pocahontas
5. Alladin
6. Lilla Sjöjungfrun
7. Peter Pan
8. Robin Hood
9. Ratatouille
10. Djungelboken

Där finns många, många fler som jag verkligen älskar men jag tror nog att dessa är topp tio. Och faktiskt i någorlunda just den ordningen som jag har tagit med dem.

Tematrio - titelkänslor

Det har blivit dags att svara på veckans tematrio med Lyran och denna vecka känns lite lättare än vad det varit tidigare veckor. Men jag ska inte ropa hej förrän jag ä i mål för det kanske bara låter lättare än vad det är.

Berätta om tre romaner som har ett känsloord med i titeln!

1. En orolig grav av Elly Griffiths. En bok om Ruth Galloway och helt ärligt kan jag inte riktigt komma ihåg vad just den här handlar om men jag vet att jag gillade den, mest för att jag gillar dem alla. Har några kvar att läsa i serien.

2. Längtan bor i mina steg av Klara Zimmergren. Har ännu inte läst denna men vill väldigt gärna komma till den. För jag har en känsla av att det är en bok som på många sätt kan stämma in i vad jag har känt.

3. Saknar dig av Harlan Coben. Detta är en bra deckare av en bra författare. Den tar upp ensamhet och nätdejting och kan varmt rekommendera den.

Gå vidare av Rainbow Rowell

Simon Snow är Den utvalde. Det är han som ska rädda hela trollkarlsvärlden från den elaka Tråken som försöker förinta all magi. Men Simon har det inte helt lätt när han dels försöker kontrollera sina krafter och inte explodera samtidigt som han ska sköta sista året på magiskolan Watford och hålla koll på sin ärkefiende och tillika rumskamrat Baz. Det är mycket helt enkelt. Men så visar sig Baz's mammas spöke för Simon och det leder till att han och Baz slår sig ihop för att ta reda på vem som verkligen mördare henne.

Det här är en bok som jag hört talas som väldigt mycket framför allt via booktube. Och just bokens ursprung är lite extra roligt då den allra först förekommer i vissa stycken som en fanfiction som skrivs av Kath i Fangirl av en serie som på många sätt påminner om Harry Potter. Jag har läst Fangirl så jag kände igen vissa av bitarna, men det är absolut inget måste att man har läst den boken för att läsa Gå vidare. Inte heller måste man läsa Harry Potter även om jag alltid rekommenderar att man gör det.
Till en början av boken tyckte jag den kändes lite mesig. Just det där fanfiction elementet var ganska så tydligt och du kastas in i handlingen när Simon och hans vänner ska börja sista året på skolan. Men ju mer jag läser och ju längre in i historien vi kommer - ju mer blir det sin egen historia och det är då jag verkligen börjar gilla den. Visst känns det bitvis som om författaren driver lite med det här med fantasy och magi men det gör ingenting - det är snarare charmen med boken.
Det här är också en bok om kärlek och helt ärligt är det den biten jag gillar allra mest. Författaren väljer att göra ärkefienderna till ett kärlekspar och jag gillar Baz och Simon så mycket för det. Framför allt kändes det lite extra aktuellt att läsa om det i onsdags när USA precis har valt en homofob till president. Jag är tyvärr överlag dålig på att läsa böcker med HBTQ-tema vilket jag känner att jag borde bli bättre på för jag gillar det när jag väl gör det. Det är befriande att läsa saker som är utanför ens egen norm, man lär sig så mycket då.

3 anledningar till varför Gå vidare är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Att boken som trots allt är lite av en parodi väljer att ta upp så otroligt viktiga ämnen, det tycker i alla fall jag är otroligt bra.

2. Rainbow Rowell kan verkligen det här med att skriva. Hennes språkval känns så otroligt medvetet tycker jag och det gör berättelsen otroligt bra och driven. Sidorna flyger förbi och jag har inte tråkigt en endaste sekund.

3. Slutligen så är det ju faktiskt en fantasy och som alla riktigt bra fantasyböcker så finns det drakar och magi. Mycket mer behöver ju inte jag för att falla pladask för en berättelse.

Gå vidare får 4+/5 i betyg av mig.

Tack Berghs förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

Bokproblem

Ibland går böcker för fort att läsa.

Det kanske är ett himla korkat påstående, men just nu känns det så.
Det var ganska så sent - runt åtta - när jag läste ut The Hammer of Thor i går kväll. Då hade jag redan planerat att Körsbär i November av Maria Lang skulle bli nästa bok ut. En bok i förväg är bra att planera tycker jag, för då flyter läsningen på bra.

Så igår kväll påbörjade jag Körsbär i November. Problemet är att några timmar senare var den slut. Slut utan att jag hade hunnit tänka tanken på vad jag skulle läsa efteråt. Så nu är jag helt plötsligt utan planering. Det känns nästan som att vara boklös.

Så ibland kan faktiskt böcker läsa sig själva lite för fort.

Några tankar en söndag

• I och med snön och kylan som hittat hit så har även lite andra krabater gjort det. Härom dagen berättade jag om en där lilla musen som hittat in hemma hos oss. Inte så trevligt! Bättre är det då med de där små domherrarna som jag just nu kan sitta och titta på utanför fönstret. Det är något allra speciellt med just domherrar för de symboliserar vinter och jul för mig och det är inte så ofta man ser dem här hemma. De får helt enkelt symbolisera den här veckans bästa.
• Läsandet går bra nu. Har hunnit med massor av böcker den senaste veckan och har läst ikapp mig någorlunda på alla recensionsexemplar. Det känns skönt. Nästa bok kommer att bli något från bokhyllan och lite sugen är jag på att läsa Körsbär i November av Maria Lang. Först och främst just för att den behöver läsas i november.
• Längtar, längtar, längtar... just nu är det ärligt talat inte så mycket annat i huvudet.
• Det kan ju vara så att jag i början av veckan bakade lussekatter. Uppenbarligen bakade jag en på tok för liten sats och måste snart baka en till. Alltså - hur kan något vara så gott så man själv nästan äter upp en hel smet på en veckan. Skulle behöva en frysbox i källaren så man i alla fall fick anstränga sig lite innan man hämtade upp bullar för tining. Då hade kanske latheten fått vinna någon gång i bland.
• Det här med slalomläsning funderar jag på ibland. Varför blir det så att man i vissa perioder kan hålla på att läsa hur många böcker som helst samtidigt, medans det vid andra tillfällen enbart blir så att man läser en bok. Just nu tror jag i och för sig mycket beror på att jag inte kan sitta så långa stunder i läsfåtöljen utan tvingas läsa liggandes i sängen. I sängen tycker jag det är jobbigt att hålla i en fysisk bok och därför blir det e-bok i sängen medans jag fortfarande vill ha en fysisk i fåtöljen. Sen kan det i och för sig ha och göra med att det är många böcker som lockar samtidigt. 

Nu får det vara bra med blogg för den här veckan. Nästa vecka kommer i alla fall bjuda på en del recensioner och sen har jag faktiskt ingen aning. Ha det bäst...

En smakebit på søndag: The Hammer of Thor

Söndag och dags att presentera en smakbit igen hos Flukten fra virkeligheten... Det är ju liksom lite tradition. Och som vanligt - känns det i alla fall som - så läser jag en bok av Rick Riordan. Han är helt klart representativ när det gäller att visa vilken författare jag läser mest av. Han och Agatha Christie. Men vad gör väl det när det är en så bra författare.
Nu har turen kommit till Magnus Chase and the Gods of Asgard: The Hammer of Thor. Tors hammare har försvunnit och Magnus och hans kompanjoner/vänner har fått i uppdrag att hitta den och ta tillbaka den så att inte jättarna ska börja invadera Midgård. Och som vanligt vet man aldrig vad som kommer att hända längs vägen.

Det här stycket är hämtat från sida ca 250. Okej jag glömde kolla igen och orkar inte gå och leta reda på exakt rätt sida. Tycker ändå att ni ska ta och läsa den från början, eller ännu bättre börja med första boken i serien, The Sword of Summer.

I scowled at the tree branch we'd run into. I wondered if I could get Jack to chop it down before the next group of poor smucks rode through here. But there was something strange about its texture. Instead of the usual bark pattern, it consisted of crosshatched gray fiber. It didn't taper to a point, but instead curved down to the ground, where it snaked across the snow. Not a branch, then... more like a huge cable. The top of the cable wound into the trees and disappeared into the clouds.
"What is that thing?" I asked. "It's not a tree."
To our left, a dark, looming shape I'd taken for a mountain shifted and rumbled. I realized with bladder-twisting certainty that it wasn't a mountain. The largest giant I'd ever seen was sitting next to us.
"No, indeed!" his voice boomed. "That's my shoesting!

Bästautmaningen: Kvinnor i USA

Jag har upptäckt en stor brist i mitt läsande. I alla fall när jag ska försöka svara på Lyrans Bäst inlägg den här helgen. Hon vill nämligen att vi ska skriva om vilken som är den bästa amerikanska romanen skriven av en nu levande kvinna. Oj vad svårt det blev. Inte just för att jag ska skriva om bok skriven av en kvinna. Inte för att den ska var från USA. Problemet ligger nog främst i det här med roman - för stora, riktigt läsvärda romaner är inte den genre jag sträcker mig mot oftast. Men jag kommer i alla fall på en riktigt bra efter mycket funderande och den passar verkligen in på temat när jag tänker efter för den tar även upp svarta kvinnors rättigheter. Boken är Niceville/The Help av Kathryn Stockett.

Ni är nog många som har läst denna fantastiska bok men om ni har missat den så handlar den om hur en vit kvinna på 60-talet skriver en bok om hur hemhjälpernas situation ser ut. Vi pratar om en tid när vita var vita och svarta var något som enbart sågs ned på. Det är en bok som är skriven med värme och humor men som har en väldigt mörk underton. För det är hemskt att läsa om men så nyttigt. De svarta kvinnorna vill inte riktigt öppna upp sig för författaren som själv lever i det samhälle där de själva tvingas arbeta. Sakta men säkert byggs dock en relation upp och i slutänden blir det om inte bra så i alla fall bättre. Ett steg i en kamp mot rättvisa villkor och framför allt lika värde. Ett steg som tyvärr i veckan gått baklänges.

Har ni inte läst den här boken eller åtminstone sett filmen så tycker jag att ni ska göra det. Själv blev jag faktiskt sugen på att läsa om den nu när jag sitter och skriver om den.

Morgonstund har guld i mun - eller....

Idag när jag vaknade sken solen in genom fönstret, solen riktigt glittrade i den lilla snö som ligger kvar och det syntes hur underbart skönt det måste vara ute. Synd då att jag sovit lite för länge eftersom jag 1. låg uppe för länge och läste 2. var vaken en vända i natt på grund av j*vla nästäppa.

Jag kanske inte ska gnälla så mycket på det här med att jag låg och läste för länge. Två böcker fick jag faktiskt utlästa så helgplaneringen borde jag kanske uppdatera lite. Men så skönt det vara att bara i tysthet sitta och läsa och läsa och läsa. Maken jobbade nämligen så katten och jag hade huset för oss själva.

Idag kommer mamma hit. Hon och jag ska försöka få upp lite tapeter på väggarna i barnrummet. Nu är nog förmodligen allting färdigmålat och det är så skönt, för det har jag inte riktigt kunnat hjälpa till med tanke på att takhöjden har varit en meter och att ligga och krypa på golvet inte riktigt varit min starka sida den senaste veckan.

Nu ska jag försöka komma igång med dagen. Om så inte annat än att sätta igång och skriva lite inlägg. För jag har en känsla av att det snart kan vara bra och ha några på lut.

Läsa i helgen

Den här helgen måste jag säga att det går förvånansvärt lätt att planera vad jag ska läsa. Håller nämligen på med tre böcker som jag verkligen vill ta tag i och jag hoppas helt ärligt att jag hinner läsa ut alla tre. Två minst i alla fall.

Korpgudinnan av Elisabeth Östnäs

I den här boken kämpar Turid lite mera med sitt ursprung och vem hon är. Hon tillsammans med Frode och Unna ger sig iväg till Dyflin för att söka hjälp i kriget mot Varjagerna. Väl i Dyflin är allt annorlunda men samma på en och samma gång. Gudarna är lika varandra, men tillbes på så olika sätt. Människorna är det samma sak hos och Turid ser stora skillnader mellan fattig och rik och hon möter ett släkte som slåss och krigar lika mycket som varjagerna och danerna. Både Turid och Frode vill fly allt vad krig heter och Turid vill känna sina egna krafter och sin förmåga att tala med Freja igen. Så deras resa är inte slut.

Så nu har turen kommit till tredje och avslutande delen om Turid, vikingaflickan som jag har tyckt så mycket om att läsa om. Det är alltid svårt att skriva en recension på en serie där man slutligen läst sista delen. Man vill lovorda men samtidigt inte säga och tycka för mycket för jag tycker att alla andra ska läsa och själva bilda sig en uppfattning. Men några ord ska jag försöka få ner på denna boken och på serien i stort.
Den här precis som tidigare delar är otroligt spännande och intressant även om jag i just den här boken mer tycker det lutar åt en inre resa för Turid - just i det här att hitta sig själv och sin förmåga. Visst de reser mycket - från Ribe enda till Världens ände men det intressanta är när alla trosuppfattningar ställs mot varandra. De är alla accepterade på ett eller annat sätt men trots det så blir det konflikter av det hela. Vite Krist - Jesus - förekommer en hel del men även tolkningarna på hur man ska följa hans läror är redan här många och jag tycker det framställs så fint.
Karaktärerna är många och ibland när jag läser har jag lite svårt att komma ihåg de som nämns i tidigare böcker, men det går ganska så fort att minnas igen när jag väl är inne i berättelsen. Min favorit bland karaktärerna är nog ändå Frode. Han kämpar mycket med sin egen uppfattning av saker och ting och han gör det på ett lugnt och tryggt sätt vilket är uppmuntrande att läsa om. Han blir Turids trygghet i allt kaos som håller på runt omkring.
Jag tycker absolut att ni ska ta och läsa den här serien för den är så bra helt enkelt. Fängslande, lärorik och spännande.

3 anledningar till varför Korpgudinnan är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Lärorik på ett så otroligt fängslande och spännande sätt. Det märks att författaren har mycket kunskap om ämnet hon skriver om och då blir det så mycket intressantare att läsa.

2. Boken är för den lite yngre läsaren men det spelar ingen som helst roll för mig. Språket är sådant att det passar alla från ca 9 år och uppåt. Däremot så ska man veta om man vill läsa med lite yngre barn att serien och boken innehåller en hel del krig och dystra scener men jag ser inga problem i att läsa det för barnen så länge du läser det tillsammans med barnen.

3. Eftersom det är jag så måste jag ju nämna mytologiaspekten av boken. Det är så intressant att läsa om mytologi och religion och i den här boken är det så bra gjort. Ja i hela serien för den delen. Jag vill läsa mer....

Korpgudinnan får 4/5 i betyg av mig.

Tack Berghs förlag för recensionsexemplaret.

Tidigare delar i serien är Kungadottern och Krigstid.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.