Sidor

2017-03-03

Helgfrågan v. 9


Ett litet svar på veckans Helgfråga  som Mia håller i ska jag väl få till även den här veckan. Den här veckan lyder frågan:

Vad får dina tårar att börja droppa/rinna/spruta (bokmässigt)?

Mitt svar då? Jag kan ärligt inte säga en specifik sak som får mig att gråta, det beror uteslutande på min sinnestämning, författarens förmåga att förmedla känslor och hur investerad jag är i boken jag läser. Ofta däremot handlar det om död. När en karaktär som jag på något sätt tycker så otroligt mycket om lämnar bokens sidor för gott. Det hjärtslitande i sig är inte själva döden, för den klarar jag av utmärkt när vi kommer till deckare till exempel, utan det är den där känslan av övergivenhet, att bli lämnad kvar för att ta hand om sina känslor. För det är alltid mest synd om de som blir lämnade kvar, inte den som dör...

22 kommentarer:

  1. Ja, författarens förmåga är nog det viktigaste för mig, att han/hon inte berättar hur jag ska känna utan låter mig känna själv.

    SvaraRadera
  2. Ja där kan jag hålla med dig. Bra svar.

    SvaraRadera
  3. Är också inne på att det handlar om författarens förmåga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nästan uteslutande författarens förmåga givetvis i samklang med läsaren.

      Radera
  4. Bra svar, och jag instämmer. Vad som berör är mer stundens ingivelse, det går inte att säga på förhand.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det har jag jättesvårt för att göra.

      Radera
  5. Ja det är absolut författarens förmåga att beskriva känslor som kan trigga igång tårar.

    SvaraRadera
  6. Håller med om att mycket handlar om hur författaren kan beskriva känslorna.

    SvaraRadera
  7. viktigt att författaren inte är övertydlig utan lämnar utrymme åt läsaren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det håller jag med dig om. Jag vill aldrig bli skriven på näsan utan vill tycka och tänka själv. Lagom är bäst som det så vackert heter.

      Radera
  8. Naturligtvis beror det mycket på författaren.

    SvaraRadera
  9. Ja visst är det konstigt att trots att morden, blodiga och grymma, kan stå som spön i backen gråter man i princip aldrig när man läser en deckare?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det tillhör verkligen inte vanligheterna att tårar förknippas med deckare.

      Radera
  10. Håller helt med. Det är inte döden i sig utan övergivenheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Döden är ju liksom slutet så då kan man ju inte känna så värst mycket mer efter det. Men för de som ska sörja...

      Radera
  11. Döden i sig har jag nog inte så svårt för eller ens gråter över, däremot om livet som släcks varit extraordinärt så är det nog det livet jag gråter för

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så har jag aldrig tänkt men visst kan det hända att man gråter en liten extra skvätt då. Jag har jättesvårt att sätta fingret precis på vad det är jag gråter för. Men nog gråter jag till böcker alltid.

      Radera