För en vecka sedan hade vi snö. Även idag har marken varit vit men den här gången av vitsippor. Ni vet sådär vit som den är i filmen om Ronja Röverdotter, och så man själv känner att det där med vårskrik inte är en dålig idé. För faktum är att jag aldrig mår så bra som då jag får komma ut i skogen för första gången på våren. När det är varmt, massor att upptäcka, och det bästa sällskapet.
Syrran ringde mig i morse och undrade om inte jag och dottern ville följa med på lite picknick. Så istället för att städa så drog vi oss ut i skogen. Jag, syrran, systersonen på 4, systerdottern på 1 år och dottern på 5 månader. Varför ska man göra det lätt för sig liksom. För lätt var det absolut inte. Vi valde nämligen att gå rätt ut i skogen längs Blekingeleden, där rötter och stenar snarare var en regel än ett undantag, detta med två vagnar.
Vi fikade, vi lekte Ronja och Birk (systersonen hade passande nog sett filmen igår), hittade gravkummel från fornnordisk tid och hade det bara hur bra som helst. Dessutom fick vi ju ett träningspass på köpet.
PS! Jag upptäckte att jag inte tagit ett enda kort på vitsippor.
Vad härligt det ser ut :)
SvaraRaderaDet var det!
RaderaDet skulle finnas skogsgående barnvagnar, jag och en kompis gjorde ofta sådana utflykter när våra barn låg i barnvagn, vi fick hjälpas åt ibland att lyfta över de största rötterna etc. Men det var ändå skönt att få komma ut i naturen.
SvaraRaderaJa, skogsgående barnvagnar hade varit perfekt. Sen finns det kanske barnvagnar mer lämpade för ändamålet än min är med svängbara små hjul. Men som du säger, det är värt att lyfta vagnen lite ibland för att få komma ut i skogen.
Radera