Sekten på Dimön av Mariette Lindstein

Sofia får ett erbjundande att komma till ön Dimön och starta upp ett bibliotek på herrgården där. På herrgården drivs en anläggning som heter ViaTerra och vars grundare är Franz Oswald. Läran de jobbar efter går ut på att hitta tillbaka till sitt ursprung utifrån ett antal teser och till en början finner Sofia det väldigt intressant och lärorikt.
Sakta men säkert försämras dock alla villkoren för personalen i ViaTerra. Oswald är lynnig, manipulativ och diktatorisk och personalen blir mer eller mindre till slavar under hans vilja. 

Det är otäckt hur en karismatisk person kan manipulera vuxna människors tyckande och tänkande till i stort sett ingenting, att de kan se det som naturligt att de tvingas leva instängda innanför taggtråd och murar, jobba i stort sett dygnet runt och samtidigt hjärntvättas till att vara misstänksamma mot varandra, ta på sig skulden för att det ha regnat in eller andra saker som denna otäcka karraktär Franz lyckas med. Sekter överhuvudtaget är såhär när man tittar på det utifrån helt j*vla obegripliga, men uppenbarligen kan det ju hända precis vem som helst.
Boken beskriver hela upplevelsen på ett väldigt bra och spännande sätt. Ibland är jag tvungen att pausa för det är verkligen otäck läsning, kanske framför allt för att jag vet att det ligger sanning bakom de fiktiva orden. Att följa Sofias resa ner i förtvivlan och hennes sympati för Franz som får göra allt slitgöra till hennes "uppvaknande" och resa för att frigöra sig är spännande. Däremot kanske jag upplever övriga karaktärer som ganska så platta, men å andra sidan, man blir kanske inte mångdimensionell när man befinner sig mitt i en sekt. Bitvis blir berättelsen också lite långdragen, men på det stora hela tycker jag väldigt mycket om läsningen. Nu ska jag se till att läsa vidare i serien. Två böcker kvar...

Sekten på Dimön får 4+/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.