Under Pridefestivalen i San Fransisco träffas Mark och Kate. De har långe gått i samma klass, men hittills aldrig pratat med varandra. Men där och då, på en bar så inleds en vänskap som snabbt blir väldigt djup. De hjälper varandra med kärleksbekymmer och att hitta sig själv i en tid i livet då de befinner sig på väg ut i vuxenvärlden.
Jag började läsa den här boken utan några egentliga förhoppningar eller förväntningar och tack vare det blir jag positivt överraskad. Det är en bra historia om två tonåring som försöker hitta sig själva vilket som bekant inte alls är speciellt lätt när man är tonåring.
Boken är berättat i kapitel uppdelade mellan Mark och Kate och jag misstänker att författarna har skrivit om varsin karaktär. I alla fall tycker jag att det märks ganska så tydligt på språket. Helt ärligt så är jag betydlig mycket mer förtjust i Marks berättarröst. Han känns på det stora hela som en tryggare person, han har närvarande och stöttande föräldrar och förrutom den där himlastormande kärleken som inte är besvarad så är han relativt trygg i sig själv. Det gillar jag att läsa om. Kate som berättare däremot finner jag ganska så förvirrande till och från. Jag har svårt att hänge med i replikskiftena under dessa kapitel och Kate överlag är en svårare karaktär att lära känna och det stör mig lite att jag inte riktigt får grepp om henne.
Men på det stora hela så är det en bra och viktig bok. Jag brukar tyvärr inte läsa så mycket HBTQ-relaterad litteratur, men känner med denna läsningen (och Du, bara av Anna Ahlund) vill jag fördjupa mig mer inom genren.
Jag ger Du känner mig så väl 4-/5 i betyg.
Tack Modernista för recensionsexemplaret.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar