Vakuum av Mia Öström

Jonnas storebror Johan är död och har så varit i nästan ett helt år. För Jonnas del har det inneburit att hon har kastats ut i rymden och där lever hon nu i ett svart mörker, i kyla och förtvivlan. Men så råkar hon hitta lappar som Johan har lämnat efter sig, lappar som leder till en enslig stuga i skogen.

Det är trevlig att få hem böcker i brevlådan som man verkligen inte har en aning om vad det är för något. Med en gång när jag sedan läste baksidestexten så blev jag intresserad. Det lät verkligen som något som jag skulle gilla att läsa, något sådär lite småjobbigt, så man kunde få ge uttryck åt lite känslor.
Tyvärr blev det inte riktigt så. Berättelsen är fin, och stillsam, men samtidigt så berör den tyvärr inte mig. Jag har svårt att knyta an till Jonna. Visst, hon är tonåring och har förlorat sin bror, men jag tycker ändå att hon beter sig dumt på så många sätt.
Sen har jag lite svårt för hur författaren växlar berättarstil i boken. Eller snarare är det kanske så att hon försöker göra det men inte riktigt lyckas. Periodvis kommer små dagboksanteckningar, små brev som Jonna skriver till Johan. Problemet är att dessa texter även finns med i själva berättelsen så hade det inte varit för att vissa texter varit kursiverade så hade jag nog inte kunnat skilja på dem.
Trots att jag kanske låter lite gnällig så är det inte så att jag tycker boken är speciellt dålig. Det är bara så helt enkelt att den inte riktigt passar mig.

Vakuum får 3-/5 i betyg av mig.

Tack Gilla böcker/Lilla piratförlaget för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.