Romanen om ett brott av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

Under året som gått har jag sakta men säkert lyssnat mig igenom Maj Sjöwalls och Per Wahlöös klassiker Romanen om ett brott. Böckerna där vi får möta den riktiga Martin Beck och inte någon Peter Haber variant.

Det är spännande att läsa de här böckerna och då kanske inte först och främst för att handlingen och själva brotten är så där speciellt märkvärdiga. För mig är det snarare berättelsen om samtiden som ger läsningen en extra knuff. Böckerna är väldigt samhällskritiska på många sätt, och framför allt märker jag det i de senare böckerna. Det pratar om ett socialdemokratisk parti som inte alls är så socialdemokratiskt, om Sveriges så kallade neutralitet, om en polisiär stat, narkotikans utbredning och den lilla människans försvinnande i folkhemmet. Och det här är lite extra intressant för det där folkhemmet har i alla fall jag hört så himla mycket positivt om, men här får man en liten annan syn på det hela. Böckerna är helt klart en stycke nutidshistoria.

Vad gäller själva brotten så är det en himla blandning på både tillvägagångssätt och klurighetsnivå. En del blir ärligt talat lite väl invecklade, eller så är det bara så att de lite försvinner någonstans i alla andra beskrivningar, sidospår och tidshopp.

Sen finns det absolut det i böckerna som absolut inte har åldrats med behag om man så säger. Jämställdhetstänket pratas det en del om och där finns karaktärer som uttalat inte tycker om det där med kvinnliga poliser. Fine - det köper jag att man tar upp för det visar ju lite på den motvilja det måste funnits inom polisväsendet och på så sätt speglar de ideal som fanns i samhället. Men så kommer vi till personbeskrivningarna. En man förklaras oftast med enbart en eller ett par meningar, till exempel han hade bred panna och var korpulent. Kvinnorna däremot får vi veta in i minsta detalj hur de ser ut, till exempel hade hon breda fötter med långa, graciösa tår och hennes bröst var små med mörka bröstvårtor. Och fortsätt lite i den stilen i uppåt en och en halv sida. Dessa stycken hade jag mer än gärna hoppat över men det är lit svårt i en ljudbok.

Så över lag kan jag väl egentligen inte räkna mig till något större fan av Romanen om ett brott. Betygsspridningen ligger från allt från 2 till 4 och det finns som ni förstår böcker som jag tycker mycket om och vissa som jag bara ville skulle ta slut. Men för att summera hela serien så ger jag den ändå 3 i betyg. Man får lite läsa den för vad det är och inte för den spännande deckarhistorien.