Litteratur som får mig att skratta

Flera år efter alla andra har jag äntligen läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Och jag kan definitivt förstå alla hyllningar den här boken har fått. För det går nämligen inte mer än 5 minuter förrän jag drar på smilbanden, igen och igen och igen. Ibland skrattar jag till och med högt och det är inte ofta jag gör när jag läser.

Historien handlar om Allan Karlsson som den dag han fyller hundra år tröttnar på det äldreboende där han för tillfället bor. Han tröttnar på syster Alice som förbjuder honom att ta sig en sup och att man måste duscha och sova på bestämda tider. I sina pissetofflor tar han resolut och kliver ut genom fönstret för att se vart han ska ta sig i världen den här gången. För Allan Karlsson är nämligen berest. Han har varit över allt och träffat alla av betydelse redan. Han var med när atombomben uppfanns, han var med under spanska inbördeskriget och mycket mycket mer.

Allan Karlsson är för mig Sveriges svar på Forest Gump. Boken är underhållande rätt igenom och som sagt, jag kan inte låta bli att både le och skratta. Att någon som inte har något intresse i politik och andra världshändelser kan "råka" land mitt i alltihop och dessutom bli vän med alla från Harry S Truman till Mao, ja det är tur det bara kan hända inom kulturen. Jag kan mycket väl se boken som film för det är ett otroligt målande språk som verkligen blir levande framför mina ögon. Det gäller bara att hitta en hundraåring som kan spela rollen på ett övertygande sätt.
Dessutom kan jag lova att det här är en bok jag kan läsa om och om igen utan att någonsin tröttna.