Boken om Joe

Nu har jag tagit min Jonathan Tropper oskuld. Jag säger oskuld för det var verkligen så förlösande och fantastiskt. Det är många som tidigare har skrivit om Tropper och jag har hela tiden tyckt det inte riktigt var min grej, men jag var tvungen att prova i alla fall. Det är jag väldigt glad att jag gjorde.

Boken om Joe handlar om Joe (hör och häpna) Goffman. Han är författare och har skrivit den storsäljande boken Bush Falls, en delvis självbiografisk bok om något som hände när han gick sista året på high school. Han lämnade Bush Falls efter skolan för att aldrig återvända. Eller i alla fall hade han inte tänkt återvända. Inte förrän det visade sig att hans pappa fått en stroke och låg för döden.
Det är inte helt lätt att återvända till staden, en stad som bär på många minnen, många människor som inte är direkt förlåtande och till vänner som man inte träffat på 17 år.

Den här boken är helt j*vla underbar. Jag älskar den från första sidan och sugs med i den något lågmälda, oändligt sorgsna berättelen. Tropper beskriver en ensam människa på en väldigt levande sätt och jag befinner mig själv i Bush Falls. Den är så otroligt varm och många gånger vill jag kliva in i sidorna för att bara krama om Joe och säga att det faktiskt är ok att vara ledsen för det är jag själv mest hela tiden. Samtidigt kan jag inte låta bli att le ibland. Den största ljuspunkten i boken är Wayne, Joes kompis från high school, en människa som också han är ett vrak, en spillra av en människa (döende i aids kan tilläggas) men som hela tiden ser ljus på livet och som lättar upp historien på det mest fantastiska sätt. Även Jared, brorsonen är en riktig favorit, med sina galna upptåg.

Jag kommer definitivt att läsa mer av Jonathan Tropper, och jag kan verkligen rekommender den här boken till alla som vill höra på.

Tack Gilla böcker för en fantastiks bok.