Surt sa räven om rabarberna

Gunnar och Berta är pensionärer och har tvingats flytta från sitt hus till en lägenhet inne i Simrishamn. Till sin lycka har de fått Hjördis och Konrad som grannar både i hyreshuset men framför allt vid sin kolonilott. På gamla dagar har de fått nya bästa vänner och livet känns underbart. Men så blir det lite tokigt den dag Gunnar möter Holger, en annan koloniägare, i blomsteraffären när han ska köpa blommor till Berta. Gunnar gillar inte riktigt Holger. När Holger frågar om Gunnar ska ut på friarstråt så svarar han att ja det ska han, säg inget till Berta bara. Sen är ryktet igång och Gunnar klurar in sig i fler och fler lögner.

I går kväll läste jag ut Surt sa räven om rabarberna av Karin Brunk Holmqvist. Tillsammans med baksidetexten var det kanske framför allt titlen som lockade mig till läsning. Helt fenomenal tycker jag att den är. Däremot blev det lite platt fall för mig. Boken är för ytlig och handlingen lite för lam eller snäll. Visst kan jag gilla karaktärerna i boken men samtidigt inte. De är för mesiga. Det blir liksom ingenting av handlingen och den där lögnen som boken ska bygga på blir bara en liten, liten del av handlingen. Det ska pratas blommor och cyklar och fester och blommor och så vidare. Så tyvärr blir inte det här en bok som hamnar på min topp tio lista. Dessutom tror jag att jag tillhör lite fel ålderskategori för att den ska passa mig helt och hållet. Farmor skulle nog gilla den.

Trots detta vill jag tacka Kabusa böcker för att jag fick detta recensionsexemplar.