En smakebit på søndag: Bitterblue

 

På bloggen Flukten fra virkeligheten så är en smakebit på en söndag ett stående inslag och åter igen tänkte jag lämna ett litet inlägg.

 

 

Denna vecka läser jag Bitterblue av Kristina Cashore och det är en ungdomsfantasy som jag tycker är riktigt riktigt bra. Den utspelar sig i en värld där vissa människor föds med någon form av gåva, de är särlingar (eller Gracelings på engelska) och det visas av att deras ögon har två färger och ofta väldigt speciella färger. Bitterblue är tredje och avslutande delen och handlar om Bitterblue som är drottning i ett Monsea som kanske håller på att återhämta sig efter sin förra kung som var tyrann med en hemsk gåva. De två tidigare böckerna är Graceling och Fire.

 

Veckans utdrag är hämtat från sidan 35 där läsaren för första gången får bekanta sig med Bitterblues biblotikarie som även han har en grace. En grace som jag väldigt gärna hade velat ha.

 

Bitterblue's librarian was Graced with the ability to read inhumaly fast and remember every word forever - or so he said, and certaninly he seemed to have this skill. But Bitterblue wondered somtimes if he mightn't also be Graced with unpleasantness. His name was Death. It was pronounced to rhyme with "teeth", but Bitterblue liked to mispronounce it by accident on occasion.