#smultonställe

Jag har några riktiga smultronställen i mitt liv som jag har fått njuta av ett antal gånger. Precis som Carolina skriver om Kiruna idag på Kulturkollo, så skulle jag också kunna göra det. Jag har under hela min uppväxt, med jämna mellanrum åkt upp till Björkliden som ligger lite nordväst om Kiruna. Och jag tror aldrig har jag som människa känt ett sådant lugn, både i kroppen och i naturen runt om kring mig. Ett riktigt smultronställe.

Ett annat smultronställe ligger betydligt närmare, inte typ 180 mil bort, utan kanske snarare 4 km bort. Här i byn ligger en liten sjö, lite så där i utkanten, med skog runt omkring, och ängar. Där är sällan speciellt mycket människor och där är absolut ingen strand att tala om. Bara en brygga och en riktigt ren liten sjö att bada i. Dit tar vi oss ofta när det är vackert väder. Där badar vi och där har vi picknick. Även detta ställe är tyst och stilla. Även här kan jag känna lugn.

Det sista smultronstället är min egen trädgård. Och nu pratar vi kanske inte om lugn och ro utan om det faktum att här växer vansinnigt mycket smultron. Hur mycket som helst faktiskt. Lite var stans till och med. Nästan som ogräs om man ska vara riktigt ärligt. Men vackert är det att titta på och gott är det att äta. Så visst kan det klassas som ett smultronställe.

Och givetvis hade jag tänkt bjuda er på lite bilder från mina smultron, men eftersom datorn tjurar med mig så får vi ta en bild från nätet. Sorry!