Om den där Sookie Stackhouse

Jag vet att jag har precis införskaffat mig massor av nya böcker - och tro mig - jag vill väldigt gärna läsa dem allihopa helst igår. Men så kan det vara så att jag har fastnat i serien om Sookie Stackhouse av Charlaine Harris och inte vill något hellre än att fortsätta läsa den serien. Den är beroendeframkallande (minst sagt). De första tre böckerna läste jag på svenska, men nu har jag gått över till att läsa dem på engelska och de har definitivt blivit ett litet lyft för serien. För tillfället har jag precis påbörjat bok sex Definitley dead. Och jag har godkänt för mig själv att jag får läsa den innan jag hugger in på alla recensionsexemplar och nya böcker från mässan.

Vad är det då som gör den så bra?
Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte riktigt. All sarkasm som flyger mellan sidorna har i alla fall definitivt något med saken att göra. Det är precis min typ av humor och jag myser medans jag läser. Myser är nog ett bra ord att använda för att beskriva serien. För böckerna är mysiga trots att de innehåller både mord och död och hemskheter. Men å andra sidan så är ju Agatha Christies böcker också mysiga och de innehåller definitivt massor av mord.
En annan anledning till att jag gillar böckerna kan ha att göra med att allt lite drivs till sin spets och jag har en känsla av att berättelsen driver med allt och alla och framför allt sig själv. För hur mycket tokigheter och hur mycket otur kan en människa (Sookie) ha. Det blir hysteriskt och jag gillar det så mycket.
Ytterligare en anledning till att jag gillar böckerna är ju helt klart också alla heta, sexiga män som alla följer Sookie hack i häl. Hon måste helt klart vara otroligt tilldragande och jag kan inte annat än att bli lite avundsjuk. Jag vet ju i alla fall vem av alla de där rivalerna jag hejar på (*host* Eric *host*).

Jag kan inte låta bli att dra vissa paralleller till Janet Evanovich böcker när jag läser. För likheterna är väldigt många även om Stephanie Plum (Evanovich's karaktär) inte stöter på en enda vampyr eller varulv. Men lika mycket tokigheter råkar hon ut för, hon har också massa snygga män springandes i hasorna och humorn är i stort sätt den samma. Sen har ju hon i och för sig världens bästa side-kick i form av Lula och det är väl det enda som jag tycker Sookie kan sakna.

Nu ska jag inte skriva mer om ämnet Sookie Stackhouse. Jag ska i stället försöka hålla mig till att enbart läsa klart den bok jag håller på med för att sedan fördjupa mig i någon av mina nya böcker. Sen måste jag ju definitivt ge tv-serien True Blood en chans. För den kan ju inte annat än vara bra. Framför allt med en Alexander Skarsgård som Eric.