Nej, nu får det faktiskt bli lite dags att göra sig hörd här i cyberrymden igen. Det har gått alldeles för lång tid. Och egentligen har jag inte några ursäkter att komma med förutom att jag den senaste tiden varit totalt ointresserad av allt vad läsning heter. Jag har någon enstaka dag försökt sätta mig med en bok, men lagt undan den efter bara något kapitel totalt oförmögen att knyta an till någon historia.
Det känns faktiskt lite konstigt att så totalt tappa lusten till allt vad läsningen heter. Blir liksom chockad av mig själv. Tyvärr verkar lusten inte vara på väg tillbaka heller och jag tänker inte stressa den för det fungerar helt enkelt inte just nu. Jag vet att jag har massor av spännande recensionsexemplar som ligger och väntar på att bli upplockade och jag har dåligt samvete för att jag inte har läst dem än, men jag får helt enkelt be förlagen om ursäkt och lova att så småningom kommer jag att läsa böckerna. Jag tror absolut inte det blir bättre om jag tvingar mig att läsa böckerna. Risken då är ju att intrycket av boken blir betydligt sämre än vad den egentligen förtjänar.
Ha tålamod med mig ett litet tag till snälla. Jag vet att lusten så småningom kommer att komma tillbaka och då lär ju definitivt bloggen vakna till liv också. Under tiden ska jag fortsätta göra det som jag har gjort de senaste veckorna, nämligen att träna, träna, träna och däremellan reflektera lite över livet i min journal.
På återseende....
2015-11-20
2015-11-06
Läsa i helgen
Nu hade jag kunnat kopiera förra veckans inlägg eftersom jag nästan inte har läst någonting på en hel vecka. Men så blir det inte, för jag kommer försöka läsa lite lättsmälta böcker för att få igång läsningen igen. (Och så hade det ju blivit ett väldans tråkigt inlägg. Så dessa böckerna satsar jag på att läsa lite ur i helgen.
Röta av Siri Pettersen
Detta är ett inlägg i bloggstafetten kring Röta som B Wahlström har.
Allra först innan jag börjar skriva det här inlägget så bör ni veta att detta är del två i serien Korpringar. Vissa spoilers kan förekomma. Om ni inte har läst Odinsbarn ännu så gör det och återkom sedan till den här recensionen.
Hirka gick in genom korpringarna och förflyttades. Hon försvann från Ymslanden och lämnade Rime kvar att ta hand om en värld i krig och oroligheter efter det att det visat sig att Siaren inte fanns. Rime har tagit sin plats i rådet och gör allt för att motverka det, och dess gamla traditioner.
Hirka stöter på helt andra problem. För det visar sig att det inte var helt problemfritt att komma till människornas värld. Även här känner hon sig utanför. För har man levt i en värld som befinner sig nära naturen är det inte helt lätt att komma till en plats där man äter äpplen som inte ruttnar och mat som är insvept i plast. Hon har i alla fall korpen Kuro med sig men han verkar sjuk. Men hon stöter i alla fall på en människa som verkar tro på hennes berättelser, och det är Stefan.
Som jag har längtat efter den här boken. Ända sedan jag läste Odinsbarn i våras har jag längtat och trängtat efter hur det ska gå för Hirka och Rime. Men var med viss fasa som jag såg fram emot boken. Jag ville ju så väldigt gärna att den skulle vara precis lika bra som den första och jag hade skapat mig själv sådana illusioner av boken så det var helt makalöst. Och sen när Siri Pettersen skulle dyka upp på bokmässan var jag helt enkelt överlycklig.
Höll boken måttet sen undrar ni givetvis. Och här måste jag nog tyvärr säga nej. Tro nu inte att boken var dålig - inte alls för den får fortfarande högsta betyg. Det är bara det där att det är så farligt att måla upp något så helt fantastiskt i sitt huvud och sen når det inte riktigt hela vägen fram. Det är dock inte långt ifrån. Jag älskar historien, jag tycker att det är så klokt det författaren har gjort när hon förflyttar Hirka till vår värld i modern tid. Jag älskar att det hela tiden är otippat och oförutsägbart och att jag inte under en enda sida vet vad jag ska förvänta mig. Okej nu var jag inte helt sanningsenlig för ibland kan jag gissa mig till vad som ska hända, men det är inte alltid det jag vill ska hända som händer. Hon går helt enkelt inte den rakt lätta vägen när hon skriver om denna komplexa fantasyvärld för oss.
Det jag kan känna att jag har lite emot boken är tempot i början av den. Jag fick inte riktigt igång drivet till en början och det drog ner handling lite. Boken är absolut handlingorienterad, men samtidigt är den också väldigt mycket karaktärsorienterad och jag kan tycka att dessa bitar blev lite, lite för mycket ibland.
Vad gäller karaktärerna så fortsätter jag att tycka väldigt mycket om dem. Hirka växer defintivt - från att varit väldigt förvirrad och liten i början av boken så kommer hon på sig själv med att faktiskt ta för sig mer och mer tills hon bestämmer sig för att hon och bara hon kan styra över sitt liv. Go girl! Rime tycker jag också om, men kanske på ett helt annat sätt. Han är så låst i sina tankesätt och det enda han faktiskt kan tänka på är Hirka - inte att han har en hel värld att styra över. Han hamnar i svåra situationer om och om igen och det är inte alltid han handskas med dem på bästa sätt enligt min mening. Förmodligen är det ändå det som gör hans karakatär så väldigt, väldigt bra.
Det kommer också in nya karaktärer som jag hela tiden har väldigt komplexa förhållanden till, men återigen är det detta som gör boken väldigt bra. Den blir mer trovärdig.
Förmodligen hade jag kunnat skriva hur många lovord till den här boken som möjligt och även om den är lite svagare än första boken och det faktum att jag blev lite besviken spelar liksom inte så stor roll i det hela. För det är fortfarande en vansinnigt bra bok.
3 anledningar till varför Röta är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. Hur Pettersen lyckas att väva ihop två så vitt skilda världar och skapa en helhet på något sätt. Jag var lite skeptiskt till en början när jag hörde att Hirka skulle förflyttas hit till vår värld, men det fungerar perfekt.
2. Boken väcker hos mig frågor och funderingar till tron och framför allt trons kraft och vad som gör att människor vågar sätta sin tillit till en makt som man egentligen inte vet så mycket om. Hela tiden i boken funderar det kring vad som är gott och ont, rätt och fel och jag älskar det.
3. Små detaljer som egentligen är helt irrelevanta för handlingen tycker jag om. Till exempel finns det bara en ska som är bättre i vår värld än i Ymslanden och det är trosor som är små och sitter fast på rumpan, och inte korvar sig och snurrar runt kroppen när man sover. Jag är så förtjust i sådana där små detaljer för det är dem som på något sätt gör berättelsen verklig och karaktärerna mänskliga.
Röta får 5-/5 i betyg av mig. Minuset är egentligen enbart för att den inte riktigt levde upp till mina förväntningar som var lite högre.
Första boken i serien heter Odinsbarn och här kan ni läsa min recension av den boken.
Tack B Wahlström för recensionsexemplaret och för att jag fick vara med i stafetten.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.
Fler inlägg om boken tycker jag absolut att ni ska ta och läsa. Igår bloggade Hellre barfota än boklös om boken och i morgon tycker jag ni ska kolla in hos Old Adult reads Young Adult.
Allra först innan jag börjar skriva det här inlägget så bör ni veta att detta är del två i serien Korpringar. Vissa spoilers kan förekomma. Om ni inte har läst Odinsbarn ännu så gör det och återkom sedan till den här recensionen.
Hirka gick in genom korpringarna och förflyttades. Hon försvann från Ymslanden och lämnade Rime kvar att ta hand om en värld i krig och oroligheter efter det att det visat sig att Siaren inte fanns. Rime har tagit sin plats i rådet och gör allt för att motverka det, och dess gamla traditioner.
Hirka stöter på helt andra problem. För det visar sig att det inte var helt problemfritt att komma till människornas värld. Även här känner hon sig utanför. För har man levt i en värld som befinner sig nära naturen är det inte helt lätt att komma till en plats där man äter äpplen som inte ruttnar och mat som är insvept i plast. Hon har i alla fall korpen Kuro med sig men han verkar sjuk. Men hon stöter i alla fall på en människa som verkar tro på hennes berättelser, och det är Stefan.
Som jag har längtat efter den här boken. Ända sedan jag läste Odinsbarn i våras har jag längtat och trängtat efter hur det ska gå för Hirka och Rime. Men var med viss fasa som jag såg fram emot boken. Jag ville ju så väldigt gärna att den skulle vara precis lika bra som den första och jag hade skapat mig själv sådana illusioner av boken så det var helt makalöst. Och sen när Siri Pettersen skulle dyka upp på bokmässan var jag helt enkelt överlycklig.
Höll boken måttet sen undrar ni givetvis. Och här måste jag nog tyvärr säga nej. Tro nu inte att boken var dålig - inte alls för den får fortfarande högsta betyg. Det är bara det där att det är så farligt att måla upp något så helt fantastiskt i sitt huvud och sen når det inte riktigt hela vägen fram. Det är dock inte långt ifrån. Jag älskar historien, jag tycker att det är så klokt det författaren har gjort när hon förflyttar Hirka till vår värld i modern tid. Jag älskar att det hela tiden är otippat och oförutsägbart och att jag inte under en enda sida vet vad jag ska förvänta mig. Okej nu var jag inte helt sanningsenlig för ibland kan jag gissa mig till vad som ska hända, men det är inte alltid det jag vill ska hända som händer. Hon går helt enkelt inte den rakt lätta vägen när hon skriver om denna komplexa fantasyvärld för oss.
Det jag kan känna att jag har lite emot boken är tempot i början av den. Jag fick inte riktigt igång drivet till en början och det drog ner handling lite. Boken är absolut handlingorienterad, men samtidigt är den också väldigt mycket karaktärsorienterad och jag kan tycka att dessa bitar blev lite, lite för mycket ibland.
Vad gäller karaktärerna så fortsätter jag att tycka väldigt mycket om dem. Hirka växer defintivt - från att varit väldigt förvirrad och liten i början av boken så kommer hon på sig själv med att faktiskt ta för sig mer och mer tills hon bestämmer sig för att hon och bara hon kan styra över sitt liv. Go girl! Rime tycker jag också om, men kanske på ett helt annat sätt. Han är så låst i sina tankesätt och det enda han faktiskt kan tänka på är Hirka - inte att han har en hel värld att styra över. Han hamnar i svåra situationer om och om igen och det är inte alltid han handskas med dem på bästa sätt enligt min mening. Förmodligen är det ändå det som gör hans karakatär så väldigt, väldigt bra.
Det kommer också in nya karaktärer som jag hela tiden har väldigt komplexa förhållanden till, men återigen är det detta som gör boken väldigt bra. Den blir mer trovärdig.
Förmodligen hade jag kunnat skriva hur många lovord till den här boken som möjligt och även om den är lite svagare än första boken och det faktum att jag blev lite besviken spelar liksom inte så stor roll i det hela. För det är fortfarande en vansinnigt bra bok.
3 anledningar till varför Röta är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. Hur Pettersen lyckas att väva ihop två så vitt skilda världar och skapa en helhet på något sätt. Jag var lite skeptiskt till en början när jag hörde att Hirka skulle förflyttas hit till vår värld, men det fungerar perfekt.
2. Boken väcker hos mig frågor och funderingar till tron och framför allt trons kraft och vad som gör att människor vågar sätta sin tillit till en makt som man egentligen inte vet så mycket om. Hela tiden i boken funderar det kring vad som är gott och ont, rätt och fel och jag älskar det.
3. Små detaljer som egentligen är helt irrelevanta för handlingen tycker jag om. Till exempel finns det bara en ska som är bättre i vår värld än i Ymslanden och det är trosor som är små och sitter fast på rumpan, och inte korvar sig och snurrar runt kroppen när man sover. Jag är så förtjust i sådana där små detaljer för det är dem som på något sätt gör berättelsen verklig och karaktärerna mänskliga.
Röta får 5-/5 i betyg av mig. Minuset är egentligen enbart för att den inte riktigt levde upp till mina förväntningar som var lite högre.
Första boken i serien heter Odinsbarn och här kan ni läsa min recension av den boken.
Tack B Wahlström för recensionsexemplaret och för att jag fick vara med i stafetten.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.
Fler inlägg om boken tycker jag absolut att ni ska ta och läsa. Igår bloggade Hellre barfota än boklös om boken och i morgon tycker jag ni ska kolla in hos Old Adult reads Young Adult.
2015-11-05
Kanske inte riktigt som på bilden, men ändå...
Som ni kanske har märkt så har det blivit lite tystare här på bloggen igen. Det är för att jag plötsligt drabbades av en liten lässvacka. Just nu ägnar jag istället mina kvällar åt att reflektera och skriva om mig och mitt liv. Dagbok kallas det visst. Perioder skriver jag väldigt mycket, när jag till exempel har hamnat i en liten svacka och då brukar det hjälpa mig att få ordning på mina tankar. Men snart är jag nog tillbaka igen och jag lovar att i morgon kommer mitt inlägg om Röta i B Wahlströms bloggstafett.
Gudar och Monster av Laini Taylor
Varning! Innehåller med största trolighet någon spoiler så jag föreslår att ni som inte har läst Mörk ängel plockar upp den och börjar läsningen av den här fantastiska serien.
Sakta men säkert börjar Karous och Akivas sidor närma sig en vapenvila och ett samarbete för att lyckas ta över makten från änglarnas brutala kejsare. Men i samma veva invaderas jorden av en himmelsk härskara i form av just den onde kejsaren. Hur ska Karou och Akiva kunna stoppa honom från att skaffa massförstörelsevapen för att förinta Eeretz. Och framför allt ska Karou och Akiva kunna hitta hem till varandra igen efter allt som har hänt dem emellan.
Som jag har längtat efter slutet på den här serien. Det är en sådan där serie som jag liksom älskar av hela hjärtat. Så äntligen har jag nu läst tredje delen, Gudar och Monster. Konstigt nog tog boken väldigt lång tid att läsa för mig. Det berodde nog delvis på att jag ville att den skulle vara, men också hamnade jag tråkigt nog lite i en lässvacka i samband med att jag skulle plocka upp den. Trots det så tycker jag så fantastiskt mycket om den. Den innehåller allt det som jag tycker så mycket om från de första böckerna och samtidigt får jag lite mer förklaringar till varför kriget mellan kimärer och änglar har börjat från första början och lite hur allting med parallella världar hänger ihop. Det är så roligt att läsa. Däremot tycker jag att det lämnas vissa trådar lösa som jag kanske gärna hade velat ha lite mer förklaringar till. Dessa kan också bero på att det var över ett år sedan jag läst del ett och två och jag har naturligt nog glömt bort vissa detaljer.
Nu tror jag mig kunna gissa att det mycket väl skulle kunna komma fler böcker som handlar om den här världen och kanske till och med om Karou och Akiva. Slutet är absolut tillfredsställande men öppnar ändå upp till en fortsättning. Snyggt gjort....
På det stora hela så är det helt enkelt en fantastisk serie som inte lämnar mycket att önska.
3 anledningar till varför Gudar och Monster är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. Vem vill inte läsa om en episk kärlekshistoria i Romeo och Julia format. Motiven är gamla men berättelsen är helt ny och fantastiskt fantasirik, underhållande och romantisk. Krydda sen med lite action så kan det inte bli fel.
2. Jag gillar hur hon ställer saker på sin spets lite och verkligen ifrågasätter vad som är rätt och vad som är fel och vad som framför allt krävs för att förändra en nedåtgående spiral som bara mynnar ut i förstörelse. Hur förlåter man?
3. Jag tycker att slutet är riktigt, riktigt bra. Kanske till och med genialiskt. Jag blir kanske inte helt tillfredsställd vad det gäller vissa romantiska aspekter men som jag skrev ovan - slutet öppnar för med.
Gudar och Monster får 5/5 i betyg av mig
Tidigar böcker heter Mörk ängel och Blod och Stjärnstoft. Båda lika bra som denna (om nästan inte bättre).
Tack Bazar förlag för recensionsexemplaret.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.
Sakta men säkert börjar Karous och Akivas sidor närma sig en vapenvila och ett samarbete för att lyckas ta över makten från änglarnas brutala kejsare. Men i samma veva invaderas jorden av en himmelsk härskara i form av just den onde kejsaren. Hur ska Karou och Akiva kunna stoppa honom från att skaffa massförstörelsevapen för att förinta Eeretz. Och framför allt ska Karou och Akiva kunna hitta hem till varandra igen efter allt som har hänt dem emellan.
Som jag har längtat efter slutet på den här serien. Det är en sådan där serie som jag liksom älskar av hela hjärtat. Så äntligen har jag nu läst tredje delen, Gudar och Monster. Konstigt nog tog boken väldigt lång tid att läsa för mig. Det berodde nog delvis på att jag ville att den skulle vara, men också hamnade jag tråkigt nog lite i en lässvacka i samband med att jag skulle plocka upp den. Trots det så tycker jag så fantastiskt mycket om den. Den innehåller allt det som jag tycker så mycket om från de första böckerna och samtidigt får jag lite mer förklaringar till varför kriget mellan kimärer och änglar har börjat från första början och lite hur allting med parallella världar hänger ihop. Det är så roligt att läsa. Däremot tycker jag att det lämnas vissa trådar lösa som jag kanske gärna hade velat ha lite mer förklaringar till. Dessa kan också bero på att det var över ett år sedan jag läst del ett och två och jag har naturligt nog glömt bort vissa detaljer.
Nu tror jag mig kunna gissa att det mycket väl skulle kunna komma fler böcker som handlar om den här världen och kanske till och med om Karou och Akiva. Slutet är absolut tillfredsställande men öppnar ändå upp till en fortsättning. Snyggt gjort....
På det stora hela så är det helt enkelt en fantastisk serie som inte lämnar mycket att önska.
3 anledningar till varför Gudar och Monster är värd att krypa upp i fåtöljen med:
1. Vem vill inte läsa om en episk kärlekshistoria i Romeo och Julia format. Motiven är gamla men berättelsen är helt ny och fantastiskt fantasirik, underhållande och romantisk. Krydda sen med lite action så kan det inte bli fel.
2. Jag gillar hur hon ställer saker på sin spets lite och verkligen ifrågasätter vad som är rätt och vad som är fel och vad som framför allt krävs för att förändra en nedåtgående spiral som bara mynnar ut i förstörelse. Hur förlåter man?
3. Jag tycker att slutet är riktigt, riktigt bra. Kanske till och med genialiskt. Jag blir kanske inte helt tillfredsställd vad det gäller vissa romantiska aspekter men som jag skrev ovan - slutet öppnar för med.
Gudar och Monster får 5/5 i betyg av mig
Tidigar böcker heter Mörk ängel och Blod och Stjärnstoft. Båda lika bra som denna (om nästan inte bättre).
Tack Bazar förlag för recensionsexemplaret.
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.
2015-11-03
Tisdagsutmaningen: magi, mystik och metafysik
Idag ställs det en väldigt intressant frågeställning i Kulturkollos tisdagsutmaning. Var går egentligen min gräns när det gäller magi, mystisk och metafysik i populärkulturen?
Som bekant så är jag ju en stor dyrkare av magi och övernaturliga fenomen och varelser men det finns vissa grundregler för att jag ska gilla det så klart - jag köper absolut inte allt. All form av magi är nästan tillåten, men däremot vill jag gärna att den ska vara väl uttänkt och på något sätt vill jag veta hur den fungerar, av vilken anledning och med vilka medel klarar människor av att utforska magin. Magiska varelser är också mer än välkomna i min bok. Gärna drakar och alver och jag kan till och med köpa vampyrer och varulvar om de inte är där för att skrämma mig. För böcker som på något sätt vill skrämmas funkar inte för mig och därför går spökhistorier också bort. Av någon anledning intresserar mig inte spöken inte det minsta - i alla fall inte sådana som går igen för att skrämmas enbart. Men ingenting är skrivet i sten - är det snyggt gjort så kan det ju ändå fungera ibland.
Däremot har jag väldigt svårt för magi och liknande som bygger på vetenskap i form av teknik. Tekniken i dagens samhälle är väl nästan som en form av magi - eller i alla fall skulle ju våra förfäder tycka det. Men det där med futuristiska element fungerar inte heller för mig. Lika dant så är jag väldigt tacksam och jag slipper inblandning av utomjordingar. Det är i sig också ganska så konstigt med tanke på att en värld gärna få ha flera dimensioner.
Som ni förstår så är det trots allt inte helt enkelt att reda ut det här med vilka typer av magi och mystik som fungerar för mig. Men en regel är i alla fall att fantasy brukar fungera men inte sci-fi eller skräck. Men gråzonerna är många och många gånger beror det på hur jag tipsas helt enkelt.
2015-11-02
Bloggstafett om Röta av Siri Pettersen
Som jag nämnde lite lätt igår så är det den här veckan dags för ytterligare en bloggstafett och nu ska det bloggas om Röta av Siri Pettersen. Mitt inlägg hittar ni på fredag. Då ska ni få se vad jag tyckte om denna väldigt efterlängtade bok.
Men det är givetvis fler som är med och bloggar och det är följande:
Måndag 2 november
Sagan om Sagorna
http://www.saganomsagorna.se
Tisdag 3 november
Västmanländskans bokblogg
Onsdag 4 november
Boktokig
Torsdag 5 november
Hellre barfota än boklös
Fredag 6 november
Fantastiska berättelser
Lördag 7 november
Old Adult Reads Young Adult
Söndag 8 november
Emm Läser
Hoppas nu att ni blir översköljda av positiva tankar och recensioner. För det lär i alla fall jag bjuda på.
2015-11-01
Några tankar en söndag
- Okej det har nu varit en veckas läslov (även om jag har jobbat) och jag har bara läst en endaste bok. Det är nästan så att jag får skämmas lite grann. Men det var ju en bra bok så det får väl jämna ut sig.
- Under veckan som varit har jag deltagit i en bloggstafett för Jag och Earl och tjejen som dör. Nästa vecka drar nästa stafett igång och då är det Röta som står på turordningen. Men mer om det kommer i ett separat inlägg i morgon någon gång.
- Denna veckan har varit en sådan där vecka som ena stunden varit riktigt låg och sen fick jag en liten nytändning så nu kör vi på en hög växel igen. Det är förmodligen därför som även läsningen har blivit lite lidande. Har helt enkelt hänt för mycket runt omkring.
- I natt har vi haft natt besök i form av systersonen 2,5 år gammal. Det är definitivt väldigt intensivt och väldigt roligt. Något som är roligt med honom är hur han älskar att leka till ljudböcker. Bäst är Emil i Lönneberga, men jag hade bara tillgång till Pippi och det gick också bra. Alltså vilken nostalgitripp det är att lyssna på när Astrid Lindgren läser upp sina egna sagor. Det är så bra.
- Men på tal om Pippi. Vi råkade hamna i det där avsnittet som var så på tapeten för något år sedan med N-ordet. Och jag köper fullt och fast att man valde att skriva om lite i texterna. Bra gjort vem det nu var som bestämde det. Det var så att jag tog illa vid mig när N-ordet nämndes i nästan varenda mening. I och för sig var det absolut inget nedvärderande i själva handlingen för Pippi såg väldigt mycket fram emot att bli n-prinsessa, Men ändå. Det är ett kränkande ord som absolut inte hör hemma på 2000-talet.
- Nu har jag genomlevt två veckor av mitt köpstopp till böcker. Det har gott riktigt smärtfritt hittills måste jag säga. Däremot är det lite kontraproduktivt att försöka spara pengar till bröllopsresan genom att inte köpa böcker och istället gå och handla kläder för massor av pengar. Jag behöver faktiskt inte så värst mycket kläder heller.
Det får vara så för den här veckan. Hoppas vi syns nästa....
Läsplaner för november
Förra månaden blev läsplaneringen ganska så bra följd. 7 av 10 titlar i alla fall och det tycker jag är godkänt. Nu har det blivit dags för en ny liten lista med planer för november. Jag kommer att fortsätta beta av recensionsexemplarshögen och med den har jag så jag klarar mig hela månaden.
- Arvet efter dig - Jojo Moyes
- Ljuset vi inte ser - Anthony Doer
- Dimensioner - Sofie Berthet
- Lönnmördare - Jerker Hultén
- Vikingablot - Catharina Ingelman-Sundberg
- 4.50 från Paddington - Agatha Christie
- 5 små grisar - Agatha Christie
- Black Widow: Forever red - Margaret Stohl
- From dead to worse - Charlaine Harris
En smakebit på søndag: Arvet efter dig
En liten smakbit har det blivit dags att bjuda på för det är ju söndag och då är det liksom lite tradition att "smabita" med Flukten fra virekligheten.
Min smakbit den här veckan kommer från Arvet efter dig av Jojo Moyes. Jag har bara precis öppnat boken egentligen så smakbiten kommer från första kapitlet på sidan 14.
Jag tvekar, sedan tar jag ett steg upp på muren, med armarna lyfta utåt sidorna, som en lätt berusad lindansare. Med ena foten framför den andra avancerar jag långsamt på betongen och brisen får håren på mina utsträckta armar att ställa sig upp. När jag först flyttade hit, då när alltihop drabbade mig som hårdast, brukade jag ibland utmana mig själv att gå på muren, från ena ändan av huset till den andra. När jag nådde ena gaveln brukade jag skratta rakt ut i nattluften. Ser du? Jag är här - levande - ända ute på kanten. Jag gör som du sa till mig!