Svindlande höjder i serieformat

Jag kan inte för mitt liv komma ihåg om jag har läst Svindlande höjder av Emily Brontë eller inte. Jag känner till Heathcliff och så har jag ett minne av ljung på heder, men om dessa minnen är sammankopplade eller inte har jag ingen aning om. Därför så tänkte jag att om jag läser seriealbumet så kanske minnet klarnar lite. Kan dock inte säga om så är fallet.

För nu när jag har läst seriealbumet så stämmer inte de där kanske minnena ihop med den story som berättas i serien. Det är en otroligt mörk historia om djupt olyckliga människor, om en kärlek som är allt annat än sund och om känslor som känns så oäkta och överdrivna så jag tror jag blir tokig. Visst kan det väl låta vackert att dö av ett brustet hjärta men det fungerar liksom inte så i verkligheten, även om det kanske känns så.
Heathcliff är inte alls någon romantisk hjälte som jag hade inbillat mig och lady Catherine är allt annat än eftersträvansbar (finns det ett sånt ord). Det är nästan henne jag avskyr mest i hela historien.

Men kanske, bara kanske är det känslorna av mindre trevlig natur som gör den här boken/seriealbumet så minnesvärd. För det är trots allt en historia som har överlevt i över 100 år. Kanske behöver man ibland läsa om elände och "rubbade" karaktärer för att påminnas om hur bra man själv har det.

Och som sagt. Jag har ännu inte löst gåtan om huruvida jag har läst Svindlande höjder tidigare. Och faktum är att trots att jag inte är överväldigad av historien så måste jag ge boken en chans. När jag hittar den på ett loppis någon stans kommer jag definitivt slå till.

Så vad det ju här med att läsa i serieformat också. Jag gillar det måste jag säga. Gillar bilderna även om det är lite väl överdrivna ibland. Jag tycker att serieformatet är ett smidigt sätt att  kontakta sig med klassiker. Kanske hade de kunnat göra Anna-Karenina till ett seriealbum så kanske man hade kunnat skippa alla långrandiga bitar.

Tack Argasso för recensionsexemplaret.