2017-01-21

Bästautmaningen: tegelsten


Det har återigen blivit dags att svara på Lyrans bästautmaning och den här veckans ska vi avhandla tegelstenar, böcker på över 500 sidor. Återigen svårt för jag har läst många riktigt bra böcker av den storleken. Över lag gillar jag egentligen bäst när de är så där härligt tjocka och blir gång på gång irriterad på mig själv när jag väljer bort dem för jag tror att de ska ta för lång tid.

Men jag tror att jag väljer Barfotadrottningen av Ildefonso Falcones, en riktigt bra bok om romer på 1700-talet som jag fullkomligt älskade när jag läste den. Trots det har jag inte blivit färdig att plocka upp någon mer bok av författaren.

23173627

2017-01-20

Helgfrågan v. 3


Det är väl lika bra att man hoppar på tåget med en gång nu när Mia på Mias bokhörna har kört igång något som hon kallar Helgfrågan. Bokliga frågor för att kicka igång helgen. Funkar för mig. Vi går ut lätt och kollar helt enkelt på:

Vad ska ni göra i helgen? Hur ser läsplanena ut för helgen?

Eftersom jag går hemma hela dagarna så kommer väl inte direkt helgen skilja sig så mycket från vardagarna. Tanken är i alla fall att det ska städas och handlas och tvättas den här helgen. Sen ska det givetvis gosas massor med bebis, hon som blir två månader redan nu på måndag. En eller två eller kanske till och med tre promenader tänker jag avverka med ljudbok i mina öron. Och så hoppas jag på lite lästid om det inte är för mycket begärt. Jag har fyra böcker påbörjade som jag läser i lite då och då när jag får tid. Det jag tänker läsa i helgen är följande:

Bildresultat för sanning och skvallerBildresultat för davidsstjärnor

Kanske kommer jag också slänga ett öga i någon av dessa vilket känns lite mer otroligt.

Bildresultat för hidden oracleBildresultat för tragedi i tre akter christie

Slå länge som jag har hållit på med Tragedi i tre akter har jag nog aldrig hållit på med en Christie-bok tidigare. Det känns som om det är dags att göra något åt det nu. 



I alla fall en hyllvärmare utläst

society has reached new lows in the garbage they believe and consume from this brainwashing device (and the Internet):

Okej, igår var en dag som helt och hållet slösades bort på youtube. Hur kan man finna nöje att i nästan en hel dag bara sitta och titta på människor som köpt nya böcker, läst än det ena eller det andra eller helt enkelt bara har ett snyggt bokinspirerat ljus att visa upp. Nåja, det var i alla fall vad jag sysslade med. Idag hoppas jag att jag blir lite mera produktiv. Men först frukost...

PS. Jag lyssnade i alla fall klart på ytterligare en bok, Paradisoffer av Kristina Ohlsson och har därmed hunnit med 3 hyllvärmare hittills i år. Det är ju i alla fall bra.

2017-01-18

Det blev faktiskt en novell

Hör och häpna, men igår läste jag ut en novell och tyckte faktiskt om den också. Det var novellix novell nummer 57; Luise Justine Mejer av Astrid Lindgren. Och som sagt, jag tyckte faktiskt väldigt mycket om den. Hanlingen är helt enkelt en väldigt fin och sorglig kärlekshistoria, inbäddat i ett myller av korrespondens i Tyskland på 1700-talet. Visst där är många namn och platser att hålla reda på men läser man bakom orden så är det så vackert. 

Nu har jag två till noveller av Astrid Lindgren att läsa och nu ser jag fram emot att läsa dem en aning mer än vad jag gjorde tidigare.


2017-01-17

Inspirationsbrist

Idag råder det inspirationstorka här hemma. Men jag vill ju i alla fall kolla in här och det kan jag ju göra genom att tipsa er om vad jag läser för tillfället. Som många andra har jag idag påbörjat Sanning och Skvaller av Curtis Sittenfeld och det efter att ha avslutat Främlingen. Det ska bli roligt att läsa något som inte är en deckare för en gångs skull. Annars är det mycket av den varan här hemma just nu.
Som ljudbok har jag kommit till tredje boken i serien av Kristina Ohlsson. Påbörjade i går Änglavakter och tycker mycket om den. Det är svårt att välja mellan läsandet och lyssnande med andra ord. Änglavakter är dessutom den andra boken i #hyllvärmare2017 som jag avverkar.


2017-01-16

Uppstigningens brunn av Brandon Sanderson

Ungefär ett år har nu passerat sedan Kelsier, Vin och deras gäng störtade Överstehärskaren i Luthadel. Men bara för att en tyrann är borta så är inte alla problem lösta. Nu ska ett nytt kungarike bildas, nya lagar och regler ska skrivas och dessutom är det inte helt lätt att lösa det när staden är belägrad av betydligt större armeér än de som finns tillgängliga i Luthadel. Elend Venture är kung och vid hans sida står Vin. Men det är inte bara stadens problem som oroar Vin, utan även dimman och tanken på Tidernas hjälte.

Mistborn. Uppstigningens brunn. Del 1Mistborn. Uppstigningens brunn. Del 2

Det här är del två i Mistobornserien och vilken uppföljning han har skrivit Sanderson. Det här är fantasy när det är som bäst skulle jag nog vilja säga. Däremot ska man inte räkna med konventionell episk fantasy när man plockar upp denna. Det är liksom inte riktigt den känslan boken utsänder, inga drakar, inga druider som är mer eller mindre utdöda eller andra typiska element. Nej det här är politiska maktspel, det är frihetsrörelse, och det är intriger och ett eller annat slagsmål/slag. Det är en berättelse som svävar ganska mycket i gråzonerna om vad som är rätt och vad som är fel. Var det verkligen rätt att störta Överstehärskaren? Blev allt så bra som de hade tänkte sig?
Men visst finns det med en hel del typiska fantasyelement också. Där finns magiska varelser som vi absolut inte hittar i vår värld, så som Kandran vilket är ett fascinerande väsen. Eller så har vi Kolosserna som inte är så trevliga att tänka på. Och så finns de ju givetvis magi, och den magin är så väl uttänkt och logisk så jag kan inte annat än älska den. Det handlar nämningen om vissa utvaldas förmåga att använda sig av metaller.
Vad gillar jag då med boken. Mycket! är det enkla svaret. Mer konkret så gillar jag handlingen, intrigerna, karaktärerna, språket och magin. Vad gillar jag inte? Inget alls! Att inte sista delen är översatt ännu! Möjligtvis också det faktum att förlaget valt att dela upp boken i två vilket jag är minst sagt ambivalent till. Jag förstår varför men jag måste ju inte gilla det för det.

3 anledningar till varför Uppstigningens brunn är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Vin är förmodligen min favorit bland karaktärerna även om Breeze och Sazed inte kommer långt efter. Vin gillar jag för att hon faktiskt är den mäktigaste dimfödde som finns. Dimfödd är en person som kan använda sig av alla metaller medans många magiker bara kan använda sig av en enda. Inte nog med att hon är mäktigast. Hon är typ en miniliten tonårstjej, men det hindrar ju ingenting. Det är egentligen inte ens det faktum att hon är hjältinnan som gör att jag tycker så mycket om henne, utan jag gillar henne för att hon är analytisk och hela tiden funderar kring sin roll som dimfödd, vad hon kan använda sina krafter till, i vilken utsträckning hon är beredd att använda sig av sina krafter och var gränsen mellan gott och ont går. Hon är minst sagt en komplex karaktär och sådana gillar jag att läsa om.

2. Gåtan med dimman! Detta gillar jag väldigt mycket men jag tänker inte gå in närmare på det för då finns det riska att jag råkar avslöja något och det vill jag ju inte göra.

3. Relationen mellan OreSur och Vin. OreSur är en kandra, en varelse som tar sig an en annan död varelses/människas ben och på så sätt blir den andra. Både till utseende och sätt. Detta gör de dock inte helt frivilligt utan de binder sig till ett kontrakt och kontraktet är heligt för en kandra. Jag gillar den relation som just den här kandran och Vin utvecklar väldigt mycket.

Uppstigningens brunn får 5/5 i betyg av mig. På goodreads har del ett bara fått en 4:a av mig men det beror på att jag inte fick något avslut i den boken/delen, men som helhet är det definitivt en 5:a.

Tack Modernista för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris, Bokus och Cdon.

2017-01-15

Några tankar en söndag


Reading:
  • Nu har jag äntligen blivit färdig med att börja lyssna på serien om Fredrika Bergman av Kristina Ohlsson. Första boken lästes för många år sedan och gillades och nu har jag kommit till bok två, Tusenskönor. Har snart lyssnat klart på den och tycker mycket om.
  • Tidigare i veckan lyssnade jag klart på Hammarbyserien av Carin Gerhardsen. Det kändes både uppfriskande och lite sorgligt när jag förstod att Falleri, fallera, falleralla verkligen var sista boken. Åtta böcker känns ganska så lagom och fullt överkomligt.
  • Nu har det blivit dags att ta tag i det där med motion och kosthållning igen. Innan jag blev gravid med dottern så var jag väldigt duktig och lyckades få ordning på mig själv. Sen gick det ganska så mycket utför. Men från och med i morgon så ska det bli ordning på torpet. Om ni vill följa min väg så ska jag försöka uppdatera min andra blogg, Av egen vilja, och ni får gärna kolla in där om ni vill. 
  • Jag har klurat en del på barnsånger den senaste veckan. Varför är alla sånger man sjunger på så väldigt gamla. Jag funderade egentligen aldrig riktigt på det på jobbet, men nu när jag sjunger för dottern så tänker jag på Alice Tegnér och Astrid Lindgren men kan inte komma på något modernare.
  • Nästa vecka får det bli dags att plocka ner julen här hemma. Jag vet att jag är ute i sista ropet, men jag har helt enkelt inte känt för det. Nu är det ju inte så att jag har massor uppe men de fem ljusstakarna och några dukar ska plockas undan och sen så ska jag städa. Till sällskap tror jag att det får bli nästa del i Fredrika Bergmanserien.