Tematrio: Överraskande bra

Den här veckan vill Lyran att vi listar tre böcker som vi börjat läsa utan att egentligen förvänta oss något av dem och som sedan totalt överraskade oss. För visst är det ju de böckerna som oftast blir bäst och som man vill ha riktigt många av.

Tre böcker som var överraskande bra:

1. Granne med döden av Alex Marwood hade jag absolut inga som helst förväntningar på när jag började läsa. Jag hade fått den vid ett mingel på bokmässan där jag plockat på mig den utan att veta något alls om boken. Så bestämde jag mig för att försöka läsa det jag faktiskt har i bokhyllan och blev sen totalt golvad. Det slutade till och med med att jag utsåg den boken till förra årets absolut bästa bok.

2. Stefan Ahnhem såg jag i och för sig fick ganska så fina recensioner och en del priser, men jag hade inga intentioner att läsa. Så fick pappa ta över min biljett till ett författarevenemang där han var med och som tröst för att jag behövt jobba så köpte pappa mig Den nionde graven. Och vilken tur för herre j*vlar vilken bra bok. Även Offer utan ansikte var riktigt bra, men den hade jag åh andra sidan lite högre förväntningar på.

3. Nu hade jag i och för sig frågat efter Skuggan av ett år av Hannah Richell som recensionsex men helt ärligt var väl inte mina förväntningar på den skyhöga. Så började jag läsa och helt plötsligt hamnade jag i en bok som nästan helt och hållet beskrev mig och mina känslor. Så befriande att läsa och så vansinnigt bra.

Den nionde graven av Stefan Ahnhem

Sveriges justitieministern har försvunnit när han lämnar riksdagshuset. Fabian Risk får i uppdrag att snoka reda på vad som kan ha hänt. Men han måste göra det i smyg för egentligen är det SÄPO som ska hålla i trådarna. 
I Danmark mördas en kvinna på ett väldigt brutalt sätt. Först verkar det som om maken är den skyldige men Dunja Hougaard vid rikskriminalen i Köpenhamn tror inte riktigt på den förklaringen.
Nu börjar jakten på två gärningmän. Samtidigt verkar människor runt om i länderna försvinna. 

Jag fick den här boken av min pappa efter att han hade varit och lyssna på författaren. Jag hade givetvis hört talas om Ahnhem innan, tyckt han verkade lite intressant, men samtidig lite osäker på att jag någon gång skulle bli färdig att plocka upp något av honom. Så det var en himla tur att pappa köpte boken till mig för det är en riktigt bra, skrämmande, nervbitande deckarhistoria. Den är riktigt mörk och riktigt rå, men som sagt riktig bra och välskriven.
Det är inte så ofta jag läser svenska deckare nu för tiden så därför tror jag att jag gillade boken lite extra. Jag läser inte boken på slentrian som jag märkt att jag kunnat göra med svenska deckare under en period. Men den här känns också lite annorlunda, kanske just för dess råhet. Det är konstigt att man kan uppleva hemska saker som bra och spännande.
Nu måste jag helt enkelt plocka upp Offer utan ansikte också när jag får tillfället.

3 anledningar till varför Den nionde graven är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Hela tiden matas jag med olika trådar som många gånger inte verkar ha någonting gemensamt. Samtidigt kan jag ana en större bild och funderar många gånger över när poliserna ska komma fram till samma slutsats. Trots det kan jag inte riktigt lista ut vem mördaren/mördarna är, för de kommer aldrig riktigt in i mitt synfält.

2. Spänningen är hela tiden närvarande och när jag väl är ordentligt inne i historien har jag svårt att släppa boken ifrån mig. Ligger vaken en aning för länge på nätterna bara för att få läsa vidare i boken.

3. Utan att spoila så tror jag att jag gillar slutet. Jag har velat lite fram och tillbaka över vad jag egentligen tycker, men ärligt talat så lutar jag mot att jag gillar det väldigt mycket.

Den nionde graven får 4/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.