Vet inte riktigt vad jag ska skriva om Tystnadens gåta av Steve Hamiton. Den lämnar mig nämligen rätt så tom nu när den är slut. För det är en vacker historia om en mycket tragisk pojke, en pojke som gör allt för kärleken.
När Micheal är 8 år drabbas han av något fruktasvärt. Så fruktansvärt att han inte sagt ett ord sedan händelsen. Så fruktansvärt att han inte klara av att berätta det för mig som läser, i alla fall inte än. Han måste berätta sin historia på ett annat sätt.
Micheal har en talang som gör att han kan öppna lås, alla lås. Och hamnar man då i lite fel sällskap så kan det sluta med att det blir mycket fel till slut.
Det här är inte den typiska deckaren. Den är väldigt stillsam och på något sätt vacker. Trots detta är den väldigt hemsk. Michael är trots allt bara tonåring under historiens gång och han tvingas ställa upp på saker som en tonåring knappt ska veta vad det är för något. Han hamnar i farliga kriminella kretsar där han är kassaskåpspojken.
Jag vet att allt jag skrivit låter något förvirrande, men jag kan inte göra något åt det. För det här är en riktigt bra bok som du som läser detta bör läsa själv. Den har förvandlats från en bok till en liten juvel i min hylla - en bok som jag kommer klappa på lite då och då. Dessutom måste jag applådera språket som är rakt, enkelt och levande.
Kort om formatet. Detta var min första Excessbok och definitivt inte min sista. För när jag väl hade vant mig så var det fenomenalt att läsa, det gav mig nästan en lyxig känsla, med det tunna pappret och lilla formatet. Tack Excess för recensionsexemplaret.
Det lät väldigt intressant! Den får åka upp på min lista.
SvaraRaderaDet tycker jag att den ska göra.
Radera