Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Reid

Det här är berättelsen om ett av de största rockbanden i världshistorien, med hits som Aurora, Regret me och Honeycomb. Eller det känns i alla fall som om det vore det för antalet gånger jag är på väg att plocka fram Spotify för att kolla hur en viss låt låter så måste jag påminna mig om att det här är en fiktiv bok om ett påhittat band och med påhittade hits. Vilket känns j*kligt surt faktiskt för jag vill hemskt gärna höra alla de där fantastiskt bra låtarna. 

Boken är skriven som en enda lång intervju, där bandets medlemmar och personer runt omkring dem berättar om den makalösa resa som tog dem till toppen men även om det hårda liv med sprit och droger som var vardagsmat. Det är genialiskt gjort, för just det att vare karaktär får en egen röst gör boken så otroligt verklighetstrogen. Det känns så enkelt skrivet men det måste ha varit så himla svårt att få till det och framför allt att hålla isär alla och göra dem verklighetstrogna. Och efter att ha läst två böcker av författaren (Evelyn Hugos sju äkta män) så är jag helt på det klara med att hon är en mästare på att skapa trovärdiga karaktärer.

Så i slutändan vill jag varmt rekommendera den här boken och hoppas ni får njuta lika mycket av läsningen som jag har fått göra.

Daisy Jones & The Six får 4+/5 i betyg av mig.

Tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus 

Tillbaka?

Hej! Kommer ni i håg mig. Det blev visst ganska så mycket väldigt tyst här inne... eller snarare tvärtdött om man ska vara helt ärliga. Livet vändes lite på enda då för snart 1,5 år sedan då två små pojkar bestämde sig för att titta ut, en Anton som i Prostens barnbarn och en Vincent som någon superskurk i Marvel Universe (tydligen). Allt har gått i 180 det senaste året och det känns som om det fortfarande accelereras. Därför tänker jag (just nu i alla fall) att det är väl precis rätt tillfälle att sätta fart på min spindelvävstäckta blogg igen.

Vi får väl se hur det kommer att gå. Men någon recension då och då och lite annat smått och gått hoppas jag verkligen att jag ska orka få till. Om det sen finns någon kvar som vill titta in här på vad jag kan tänkas skriva återstår att se. Jag hoppas i alla fall det, för det är ett socialt interagerande som jag har saknat och det passar ju utmärkt nu i dessa tider att vara social på distans.

Hur har jag kunnat missa det här?

Jag märker att jag börjar bli lite ringrostig när det kommer till det här med att ha koll på bokutgivningar och spännande händelser i bokvärlden. Men hur jag har kunnat missa den här nyheten är för mig ett under. Att George R.R Martin har släppt en ny bok i Sagan om i och Elds värld. Det är Bookmark Förlag som ger ut Eld och Blod - historien om huset Targaryen del 1. Trots att jag hemskt gärna skulle vilja kasta mig över boken omgående så får jag nog inse mina begränsningar just nu och inse att när läsfarten är ungefär lika med noll så lär jag hålla på i flera år om jag påbörjade denna nu. För mycket kan man säga om Martin och hans värld men speciellt lättlästa böcker brukar han faktiskt inte skriva. Men på önskelistan till tomten lär boken i alla fall hamna.

Arton grader minus a Stefan Ahnhem

En man kör ner i Helsingborgs hamn. Först verkar det bara som det är ett fall av rattfylla men ganska så snart upptäcker rättspatologen att mannen i fråga har varit död länge, nedfryst. Det är bara det att mannen syntes på olika ställen i samhället för inte alls så länge sedan.
Efter en lugn period blir det därför dags för Fabian Risk och hans kollegor att börja rota i vad som verkligen kan ha hänt.

Jag tror på riktigt att jag skulle kunna räkna in Ahnhem bland mina absoluta favoritförfattare - i alla fall när det kommer till deckarförfattare. Oj, oj, oj vad bra det här är. Jag har nästan svårt att ta på vad det är som gör det så ruskigt bra men något är det ju uppenbarligen som gör att jag har svårt för att lägga berättelsen ifrån mig. Tempot påverkar ju helt klart för det är driv igenom berättelsen från första till sista sidan. Egentligen står nog poliskåren mest och trevar sig fram och det är mycket slumpen som gör att de överhuvudtaget börjar utreda fallet. Men trots trevande så händer det saker konstant. Och händer det inte hos polisen så händer det hos någon av alla de andra karaktärer som kanske inte är inblandade i huvudspåret men som definitivt spelar sin egen viktiga roll och som gör berättelsen mer komplex och verklig. För inte stannar världen runt omkring upp bara för att en människa hamnar i vattnet med sin bil. Det märks också tydligt i det språk Ahnhem använder att han tidigare har skrivit manus till tv och film. Det är något med bildspråket som blir så mycket tydligare och dialogerna får ta större roll vilket också gör att boken får ett högt tempo.

Mysteriet med den nedfryste mannen känns för mig som läsare egentligen ganska så solklart ifrån ett tidigt stadium. Inte vem eller varför, bara hur det hela har gått till och det gör mig inte ett smack. Det blir inte mindre spännande bara för att jag har en aning om att offren fryses ner - hallå, både titel och omslag spoilar om det. Men att försöka lista sig fram till varför det händer tillsammans med Fabian är mycket väl framlagt. Då och då dyker det upp små ledtrådar i berättelsen som gör att vi tillsammans kommer vidare, vi får upptäcka och klura tillsammans. Här är det raka motsatsen mot till exempel Poroit som i slutet av berättelsen berättar hela mordmysteriet för en och man undrar hur han kom fram till det. Här får vi som sagt klura tillsammans på ett helt annat sätt. Så bra!

Ja, jag kan nog lovorda den här boken i all oändlighet, och även hans tidigare böcker. Nu är det bara dags att se till att införskaffa Motiv X och läsa den. Jag tror absolut inte att jag kommer bli besviken.

Arton grader minus får 5/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Falco av Mons Kallentoft och Anna Karolina

Det hela börjar med ett terrorattentat på en tunnelbanestation. Zack Herry befinner sig på plats och kan ta och tillintetgöra attentatskvinnan. Men var det en slump att Zack befann sig på platsen.
Det hela fortsätter sen med att en kollega hittas mördad på det mest fruktansvärda sätt. Kollegan var kontaktperson till en mullvad och Zack får ta över uppgiften samtidigt som han gör allt för att lösa de båda hemskheter som har hamnat på hans bord.

Som jag älskar böckerna om Zack. De fyra tidigare delarna har jag slukat med hull och hår, men det var inte utan att jag var lite nervös när jag gav mig in i denna med tanke på att Kallentoft hade en ny författarkollega till denna. Men jag hade ingen som helst anledning till att vara nervös. Det är fortsatt samma höga tempo, samma blodiga och bildliga språk som gör att precis allt blir synligt för mitt inre öga. Helt ärligt märker jag inte av någon skillnad alls.
Det känns egentligen ganska så konstigt att man tycker något så pass rått är bra, men det är precis vad det är. En total verklighetsflykt för inte hade jag "roats" av allt blod i verkliga livet. Jag trollbinds också av Zack jakt på sin egen identitet och familj samt hans egen kamp mot droger och missbruk. Just missbruket är ändå under någorlunda kontroll i den här boken och det gillar jag. För trots allt hejar jag ju på att det ska gå så bra som möjligt för Zack.

Falco får 5/5 i betyg av mig.

Tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Inkräktare av Tana French

En kvinna hittas mördad i sitt hem. Där finns inte ett spår efter mördaren men med en gång misstänks en partner då det är dukat romantisk för två och det står mat i ugnen som skulle serverats. Egentligen ska Conway och Moran precis avsluta sitt skift när mordet hamnar på deras bord. Det är ett mord de egentligen inte alls är intresserade av att lösa - ingen prestige och de är trötta efter natten, men nu är det bara att sätta igång. 

Jag tror egentligen att jag har svårt att ge den här boken en helt rättvis recension för jag höll på att läsa den precis när jag upptäckte att jag var gravid och därför hamnade den lite i skymundan. Jag hade svårt att knyta an till boken och tyckte mest att Conway var en irriterande huvudkaraktär och att kapitlen var på tok för långa och med för kompakt text. Sammanlagt tog det mig 4 månader att läsa ut boken och det gör ju att omdömet blir lite vacklande.

Vad är det då som gör att jag inte riktigt fastnar i läsningen, förutom den då uppenbara lässvackan. Coway till exempel. Hon är en karaktär som jag inte på något sätt kan knyta an till. Hon är gnällig och missförstådd i allt hon tar sig för och ser krokben i allt kollegorna gör för henne. Okej, hon har kanske inte haft den lättaste starten på mordroteln men hon gör ju absolut ingenting för att få det att fungera själv. Alla andra (utom möjligen kollegan Moran) är skitstövlar och hon är offerlammet. Jag har lite svårt för sådant även om jag kan se att det är medvetet gjort av författaren. Sen kan man för all del se en utveckling hos karaktären mot slutet men det hjälper mig inte jättemycket.

Jag har också lite svårt för att hon ser konspirationsteorier i precis allt. Okej att det kanske inte lutar åt det där partnermordet som alla först tror att det är, men hur många olika tok-teorier kan man ha. Jag blir lite trött.

Och så var det som sagt det där extremt lång kapitlen. 40-50 sidor med tätskriven text som knappt har några styckeindelningar är inte ultimat när man redan befinner sig i en lässvacka. Det går trögt då alltså.

Trots allt negativt jag har att säga om boken så är det ändå mot slutet en fängslande historia. French kan det där med att knyta ihop berättelsen väldigt snyggt och mot slutet har jag svårt att slita mig från historien. Tempot ökar en aning, man börjar kunna se vartåt det ändå lutar och Conway mognar en hel del, får lite självinsikt. Så i slutänden blir det faktiskt till en riktigt bra detektivhistoria.

Inkräktare får 4-/5 i betyg.

Tack Albert Bonnier förlag för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Hur är läget?

Alltså, det här med att blogga går sådär. Jag har som intention att jag ska blogga och i alla fall skriva några recensioner, men så går tiden och ingenting blir skrivet (knappt läst heller för den delen). Den här gången kan jag i alla fall skylla på att internet har strulat här hemma. Jag bor med en sådan där datornörd som har tjatat hål i huvudet på mig om att vi måste skaffa fiber när möjligheten erbjuds. Så nu under tidig höst blev allt äntligen klart och internet har fungerat 10 gånger sämre än vad det gjorde innan. Kan ju i och för sig bero på att jag inte längre har någon kabel utan bara kör på Wi-fi men man tycker ändå att det borde fungera någorlunda.
Nåja, slutgnällt.

Egentligen hade jag inget vettigt att meddela mig om just nu mer än lägesuppdatering. Men nu när jag ändå befinner mig här så kan jag passa på att berätta om lördagens allra bästa. Jag och Elin var nämligen inne i stan tillsammans med min syrra och hennes två barn. Det är ju ganska så allmänt känt att barn en lördag inne i en stad brukar påpeka det faktum att det är just lördag och att det brukar finnas godisaffärer inne i staden. Så inte denna underbara 5-åring vi hade med oss. Han gick och tjatade om när vi skulle gå till biblioteket. Bokaffären dög också men biblioteket var bäst. Så givetvis traskade vi dit och botaniserade bland böckerna, läste lite högt och lekte i vårt fantastiska biblioteks läs- och lekhörn. Kan man ha en bättre lördag? Jag bara undrar?

Det var kort om läget, nu ska jag se om jag inte kan vara lite produktiv och skriva någon recension också när jag ändå sitter här. Men det får bli en överraskning för er för man vet aldrig riktigt vad som händer.