Till och från läser jag rätt så mycket fantasy och på senaste tiden har det blivit tre böcker (två av dem ljudböcker). Här kommer tre snabba recensioner.
Shannaras talismaner av Terry Brooks. Detta är fjärde och sista delen om Shanaras ättlingar och de tre tidigare delarna läste jag ut för säkert två år sedan. Nackdelen med fantasy är att det aldrig är helt avslutande böcker och därför orkar jag sällan läsa alla i en följd, framför allt om det är stora massiva böcker som dessa. Och eftersom det var ett tag sedan jag läste de tidigar hade jag lite svårt att komma in i handlingen, men det gick till slut. Handlingen i korthet är att Par, Wren och Walker-Bo (alla ättlingar till alv-ätten Shannara) får i uppgift att rädda landet från de farliga skuggonerna och deras ledare Rimmer-Dal (ursäkta eventuell stavning). De får olika uppgifter av druidskuggan Alanon, de ska finna Shannaras svärd, föra tillbaka druidfästningen Paranor till världen och hitta de försvunna alverna. På varsitt håll ger de sig sen ut på sitt uppdrag.
Jag gillar den här fantasysviten och vet inte varför jag inte läst färdigt den tidigar. Den innehåller alla de rätta elementen; en värld som hotas, alver och dvärgar och andra mystiska varelser. Jag gillar den också för att den är rätt orginell samtidigt som det är en helt vanlig fantasy. Inga lånade namn så långt ögat ser, där finns nya varelser som jag inte stött på tidigar (både onda och goda). Dessutom finns det både kvinnliga och manliga hjältar och det är ju aldrig fel.
Tronen av drakben,
Simon Månkalv av Tad Williams är den andra fantsyboken jag lyssnat färdig på på sistone. Detta är del ett i sviten sagan om Minne, sorg och törne.
Simon Månkalv är kökspojke på slottet Osten-Ard. Där råder frid och har länge gjort under styret av kung Prester-John. Men Prester-John är döende och där lurar intriger mellan hans båda söner. Simon verkar inte bry sig så mycket om det här men råkar givetvis hamna mitt i smeten.
Vad jag ska tycka om den här boken har jag inte riktigt bestämt mig för. Lättsmält - Ja. Däremot har det inte hänt så där jättemycket än så kanske att jag därför måste ge den en chans till. Jag gillar trots allt huvudkaraktären Simon som lever lite i sin egen fantasivärld och som väldigt gärna både vill lära sig att trolla och att bli riddare. Men här finns ingen orginallitet. Katoliket gör korstecknet för att symbolisera Jesus som dog på korset. Här gör de trädtecknet istället för attt symbolisera deras gud som dok för folket synder hängandes i ett träd. Ser ni likheten. Dessutom är alla namnen verkliga, men med en liten svängning i bokstäverna, t ex Novander = November.
Percy Jackson and the Lightning Thief av Rick Riordan är första delen om Percy Jackson. Jag har tidigare sett filmen och tyckte den var lite lagom underhållande och ville därför läsa boken. Percy är killen som inte har det så lätt för sig. Han har dyselexi och AD/HD och har blivit relegerad från ett antal skolor. Men ett sommarlov märker Percy att han inte riktigt är som alla andra. Han får nämligen veta att de gamla grekiska gudarna forfarande lever och verkar och att han dessutom är son till en av dem, havsguden Poseidon. För att inte bli dödad av sin farbror Hades får Percy börja på ett sommarläger för halvblod. Men ingenting varar för evig utan Percy får i uppdrag att hitta Zeus blixt som har blivit stulen.
Det här är lagom underhållning. Lite småroligt blandat med historia. Finns det ett bättre sätt för barn att lära sig historia än att läsa om det i böcker som går att relatera till deras verklighet. Kommer definitivt att läsa de övriga delarna om Percy Jackson.
Nu har jag tagit min Jonathan Tropper oskuld. Jag säger oskuld för det var verkligen så förlösande och fantastiskt. Det är många som tidigare har skrivit om Tropper och jag har hela tiden tyckt det inte riktigt var min grej, men jag var tvungen att prova i alla fall. Det är jag väldigt glad att jag gjorde.
