A Game of Thrones

Jag och sambon såg serien A Game of Thrones redan då den sändes för första gången i USA. Och redan från första avsnittet var jag fast och tyckte det var fantastiskt. Visst hade jag dessutom koll på att det faktiskt var en bok från början - för av någon anledning hade sambon koll på det.
Sen var det inte förrän långt senare som jag insåg att de här böckerna vill jag läsa och efter att ha kollat runt bland de ickefysiska bokhandlarna ett tag så beställdes boxen i pocketformat på engelska, till min födelsedag förra året. Ytterligare ett tag dröjde det innan jag blev färdig med att plocka upp boken - och anledningen var rädsla. Tänk om jag inte skulle gilla den, eller om jag inte skulle förstå engelskan (inbillar mig av någon anledning att fantsy är svårare att läsa på engelska eftersom det innehåller så många nya/påhittade ord). Dessutom är den ju inte precis liten med sina 800 sidor.

Men nu är den läst och det är jag väldigt glad för. För den var faktiskt precis så bra som jag kommer ihåg att jag tyckte serien var. Kanske ännu lite bättre. Däremot kan jag säga att det var både positivt och negativt att jag hade sett serien innan jag läste boken. Det blev absolut lättare att känna igen alla karaktärer - för jag lovar det finns massor. Men jag satt hela tiden och väntade på vissa saker som jag visste skulle hända från serien. Det störde rytmen i läsningen en aning tycker jag och jag kunde aldrig riktigt njuta av de stycker som kom emellan "höjdpunkterna" som jag bara satt och väntade på. Nu är det ju så att jag givetvis har sett säsong två av tv-serien också så jag kommer förmodligen att drabbas av samma sak när jag läser A Clash of King någon gång snart, och viadre även säsong 3. För nu vill det ju sig så att det är väldigt snart som den har premiär och det finns inte en chans att jag hinner läsa både bok 2 och 3 innan dess. Därför kommer jag att vänta med läsningen till säsong 3 är färdigtittad på och sen läsa de resterande böcker.

Vad är det nu som gör boken så bra? Jo jag måste säga att det är det fantastiska sätt som George R.R. Martin väver ihop alla karaktärernas handlingar, på det sätt han kan skapa en hel värld som ändå inte känns skapad (om ni förstå vad jag menar). Karaktärerna känns levande och levandegörs på ett väldigt finns sätt. Det här är absolut fantsy när den är som bäst. Det är långt ifrån en rosenskimrande historia och i och med att man inte kan vänta sig något av det som kommer hända, att hjältar kan dö och skurkar leva vidare i sin ondska, lyft historien ytterligare. De karaktärer som jag gillar mest är de karaktärer som jag har svårt att beskriva som onda eller goda utan helt enkelt bara mänskliga. Och vem är då favoriten? Får jag bara välja en så måste det bli Tyrion Lannister - dvärgen som jag gärna hade suttit ner och haft ett långt intressant samtal med. Han ser världen som den är och är inte rädd för att lösa problem på de sätt som krävs utan att alltid tänka på ära och berömmelse.

"Let me give you some counsel, bastard," Lannister said. "Never forget wath you are, for surely the world will not. Make it your strength. Then it can never be your weakness. Armor yourself in it, and it will never be used to hurt you."

Citat från sidan 57 av Tyrion Lannister

 

Om du vill veta mer vad boken handlar om kan du läsa det här: