Recenssion: Mississippi av Hillary Jordan

Det är ett tag sedan jag började på den här boken, men som allt annat som haft med läsning att göra så har det gått segt i sommar. Därför hade jag inte kommit mer än så där 50 sidor in i boken. Fram tills igår vill säga.

Boken handlar om en liten gård någon stans i Mississippi-deltat. Där befinner sig ett visst antal personer och de berättar alla historien om vad som händer från det att gården köps framtill det att det händer mycket otäcka saker som det väl tyvärr hände långt fram i USAs historia när det handlar om svarta människor som möter vita. Denna berättelsen utspelar sig strax efter andra världskriget, i slutet av 40-talet.

Mississippi är en väldigt stillsam bok. Den är vackert skriven och jag gillar att det är många olika berättarröster som tillsammans kommer fram till samma händelse. Boken är väldigt hemsk på ett sätt. Hemsk på ett sätt som en deckare aldrig kan blir tycker jag. Den berör nämligen och beskriver händelser som tyvärr är sanna. För mig är det helt ofattbart att man kan jämföra en svart människa med ett kreatur, kanske bara snäppet bättre. Vi får framför allt möta en svart kille vid namn Ronsel som kommer hem från kriget i Europa som en hjälte, han har fått känna av hur det är att vara jämbördig med de vita. Men när han kommer hem till Mississippi tvingas han helt plötsligt att använda bakdörren i affären, och ska man ha skjuts av en vit man så ska man sitta på flaket där bak av lastbilen.

Boken påminner mig om Niceville som också är en bok som behandlar de svartas rätt i samhället. Niceville däremot är en positiv historia till skillnad från Mississippi. Jag kan omöjligt säga vilken som är bäst - förmodligen behövs de precis lika mycket. För det här är litteratur som behövs. Ögonen behöver öppnas på människor. Jag tycker mycket om Mississippi och kan varmt rekommendera er som inte har läst den att göra det.

Tack Månpocket för recensionsexemplaret.