
Så en dag brakar Silvers liv ihop och han drabbas av en stroke. Men kanske så var inte stroken det värsta som kunde hända. Kanske är det bra att veta att man väldigt snart ska dö.
Som sagt så är Silver inte alls en speciellt förtroendegivande och omtyckbar karaktär. Jag kan reta mig för honom något helt kopiöst, men ändå kan jag inte låta bli att tycka om honom i alla fall. Det här är en berättelse om ensamhet och om rädsla, och om att våga leva sitt liv. Jonathan Tropper måste helt enkelt vara en mästare på att beskriva människor så som de verkligen är. För det här är en otroligt realistisk berättelse. Livet är ju faktiskt sällan så där rosenskimrande som det beskrivs i många böcker, eller så hemskt som det beskrivs i andra. Utan för det mesta befinner det sig någon stans mitt emellan.
Jag har tidigare bara läst Boken om Joe av Tropper men de två sista står i bokhyllan och väntar på mig. Kanske tyckte jag Boken om Joe var bättre, den väckte i alla fall fler tårar, men den här har ett djup som du sakta men säkert vävs in i. Du får verkligen lära känna Silver och hans familj, utan att du egentligen tänker på det. Det vävs fram på ett mycket trevlig och läsvänligt sätt. För samtidigt som boken har ett stort djup så är den väldigt lättläst. Sidorna rinner förbi utan att du behöver tänka på det. Och bara det är ett bra betyg - att göra det svåra lätt.
Sammanfattning; en mycket bra bok.
Tack Gilla böcker för recensionsexemplaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar