Nu har jag läst ut Definitley dead och sitter och spanar in Röta. Jag har öppnat den, nosat lite, och läst prologen och nu är det dags att äntligen hugga tag i den på riktigt, att läsa den och slukas upp av historien om Hirka och Rime. Men jag är rädd. Ni vet den där känslan som kan infinna sig när man har så sjukt höga förväntningar på en bok så man är rädda för att börja läsa. Dels för att ens förväntningar kanske inte riktigt uppnås och dels för att när boken är läst så är den läst och man kan aldrig stå inför den där förväntan och rädslan igen. Att få en bok oläst är ju omöjligt liksom och ibland vill man ju väldigt gärna ha den oläst så man kan få vara med om första förälskelsen igen. Sen lär det ju dessutom dröja sjukt länge innan tredje delen kommer på svenska.
Men jag ska ta tag i min rädsla, jag ska öppna upp boken och jag ska läsa - och förhoppningsvis älska lika mycket som jag älskade första boken.
Syns på andra sidan om Röta....
Jag förstår din känsla precis! Upplever faktiskt samma sak själv just nu. Jag började läsa volym 2 i Locke and Key-serien och jag är jätterädd för att den inte ska vara lika bra som första volymen... Hoppas att du tycker om Röta! :)
SvaraRaderaDet kommer jag säkert att göra, men som sagt - det är alltid lite läskigt med de där förväntningarna.
RaderaUsch, ja....det kan ta emot riktigt ordentligt.
SvaraRaderaKonstigt nog ja, för samtidigt vill man ju inget hellre än att läsa.
RaderaJo, den känslan känner jag ju igen :) Hoppas jag känner likadant när jag väl ger mig på de här böckerna.
SvaraRaderaJa det får vi hoppas. För egentligen är det ju en ganska positiv känsla, och framför allt ett bra betyg till första boken.
Radera