Ja - vi vet alla som på något sätt är intresserade av böcker att högläsning - det är bra grejer det!!!! Absolut med många utropstecken!!!! Det finns nog även en hel del människor som kanske inte läser själva som faktiskt inser vikten av högläsningen. Ja egentligen är det nog inte många människor som är totalt anti högläsning så länge de inte behöver vara involverade själva.
Hur fungerar då högläsningen i verkligheten - alltså i skolvärlden och förskolevärlden. Min erfarenhet är att det i förskolan i stort sätt dagligen läses för i stort sett alla barn. Det är den obligatoriska vilan som varje dag efter lunch genomförs. Alla sitter då samlade utifrån ålder (oftast). Mysfaktorn är inte alla gånger så hög för barnen trängs ihop på de få ytor på förskolan som är lämpade för högläsning. Många barn på lite plats med andra ord. Sen läses det en bok eller två som ibland är anpassade efter åldergruppen, men sällan passar alla barn.
Under dagarna kan det sedan givetvis finnas fler stunder på dagen då det finns möjlighet att sätta sig med ett par barn för att läsa en bok, men då far det oftast både andra barn, föräldrar och pedagoger eller andra personer som har på förskolan att göra runt omkring så läsningen blir kanske inte den bästa vid dessa tillfällen heller.
I skolan (i alla fall för de yngre barnen) läses det också oftast en stund varje dag. Barn är absolut anpassningbara och hela den faderullan, men ärligt talat hur mysigt är det ärr sitta på en trästol vid ett bord och lyssna, framför allt när man har klasskamrater runt sig som inte alls är intresserad av att lyssna.
Nu vet jag att jag målar upp en väldigt dyster bild av högläsning och jag är medveten om att det här långt ifrån är standard. Jag hoppas så att ni andra som jobbar med högläsning får till bra, lärorika, mysiga, gemenskapshöjande lässtunder tillsammans med era barn och elever.
Egentligen var det faktiskt inte det detta inlägget skulle handla om, för även om det känns jobbigt att få till en bra stund varje dag så är det fortfarande så väldigt viktigt, och fortfarande så är det så många vinster av högläsningen.
Nu till det inlägget kanske egentligen skulle handla om - just det att vi på mitt fritids har hittat en stund på dagen (de flesta dagar i alla fall) där högläsningen fungerar och alla inblandade får ut någonting av det. När jag började jobba på min skola så hade vi inte någon form av rekreation alls om eftermiddagen, inte en endaste liten stund i veckan. Barnen var (är till viss del fortfarande) stimmiga och vår verksamhet bestod av uteverksamhet eller ateljéverksamhet. Nu har vi infört läsning på schemat. Nästan varje dag efter mellanmålet erbjuds de barn som är intresserade att komma in och lyssna lite på en saga. Vi började med att läsa Häxan och Lejonet av C.S Lewis och nu har vi gått över till Kalle och Chokladfabriken av Roald Dahl. Stunden är helt frivillig och vissa barn kommer varje gång de är där, andra kommer i bland och vissa har bara varit med någon gång. Och vi har det så mysigt. Vi hinner samtal om det vi läser, vi återberättar för våra kompisar vad det handlade om förra gången vi läste och vi njuter helt enkelt, Jag personligen kan absolut tycka att detta är de bästa stunderna på hela veckan.
Nu blev detta ett megalångt inlägg om några få av mina tankar kring högläsning. Jag ska inte tråka ut er mera utan sluta med att jag älskar högläsning och hade så gärna velat kunna umgås med min man på ett sådant sätt. Jag vet att det finns många vuxna som sitter och högläser tillsammans.
Jag skulle förmodligen kunna skriva ett par inlägg till på ämnet, för så intressant och viktigt är det. Kanske kommer jag någon gång gå in på det där med vilka böcker man ska läsa och i vilken ålder. Men det tar vi en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar