 |
| Bild över Karlskrona och havet. |
1. Beskriv ditt förhållande till havet. Dela med dig av någon erfarenhet eller något minne.
Bor man i Karlskrona, eller strax utanför så är det ganska så naturligt att havet är en viktig del i ens liv. Eller egentligen så är den så självklar så att man som liten inte förstår att det faktiskt finns människor som lever hela sitt liv utan att förstå havets oändlighet, vackerhet (ja, jag vet - där kom ett egenkomponerat ord) och kanske också farlighet. Havet lockar mig, havet njuter jag av, havet svär jag över för tro mig när jag säger att det producerar hemskt kalla vindar och vintern. Men framför allt är det så fantastiskt vackert så jag ibland häpnar.
Så det där med minnen finns det gott om. Ett jag håller väldigt kärt är när vi var ute hos mormor och morfar (de bodde i en liten by längst ut på Blekinges östra udde) och vi tillsammans plockade ihop fikakorgen och drog ut i morfars lilla båt och hade picknick och plockade liljekonvaljer om vårarna. Eller jag ångrar mig - det bästa är nog när vi sov hos dem om sommaren och varje morgon drog på oss baddräkt och morgonrock och gick de 200 metrarna ner till stranden på solvarm asfalt (givetvis barfota). Det är minnen av sommar och hav och givetvis av mormor och morfar.
2. Skriv om ett eller flera kulturella verk som handlar om havet på något sätt. Det kan vara en bok, en film, en tavla, en sång eller något annat.
Här kan jag nämna massor för det finns så mycket vackert. Det går ju liksom inte att prata om hav och inte nämna Evert Taube. Det går bara inte. Det går heller inte att förbise Muminpappan och havet som har blivit en ny favorit hos mig. Ann Rosmans deckare om Karin Adler tycker jag belyser havet på ett väldigt fint sätt och så måste jag nämna Ut mot ett hav som är med i musikalen Kristina från Duvemåla som jag tycker Peter Jöback gör fantastiskt fint. Havet är ju absolut ganska viktigt i den böckerna om Utvandrarna också.
Havet är viktigt för mig också!
SvaraRaderaFör mig är det både viktigt och en självklarhet. Jag vet inte hur jag hade reagerat om jag bott på ett ställe där havet inte funnes.
RaderaDet finns nästan inget som kan få mig så lugn och avkopplad som havet. Och det finns hur många speciella tillfällen som helst att välja bland :)
SvaraRaderaHavet är definitivt avkopplande. Underbart är vad det är!
RaderaLåter som goda minnen av mormor och morfar och havet.
SvaraRaderaDet är det definitivt. Mormor och morfar är liksom lite förknippade med havet, kanske för att morfar var fiskare och varje dag var tvungen att cykla ner till hamnen för att kolla så att havet låg kvar.
RaderaDet måste vara härligt att ha den känslan för havet. Jag tillhör den stora grupp svenskar som aldrig bott vid havet och jag får inte alls den känslan. Men ge mig gärna en liten insjö och en skog med blandade träd.
SvaraRaderaJag gillar insjöar också. Och ärligt talat så tycker jag nog allra bäst om att bada i en insjö. Men havet är något helt annat.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera