Britt-Marie är ensam här i världen nu när hon inte längre har Kent hos sig. Det hon vet är att hon måste ha ett jobb. Men det är inte helt lätt att få ett jobb när man har varit hemma och passat Kents barn ett helt liv och dessutom är 63 år gammal. Och trots att det står på hennes lista att hon ska ha ett jobb så verkar inte tjejen på arbetsförmedlingen tycka att det går så snabbt som Britt-Marie vill. Men i Borg (samhället där allt läggs ner) finns det tydligen en fritidsgård som behöver någon som tar hand om stället. Jobbet är Britt-Maries och med jobbet följer tydligen ett fotbollslag.
Detta är en berättelse om ensamhet och om att höra hemma någon stans.
Ungefär 30 sidor in i boken får Backman mig att gråta för första gången. Då har han på sitt lilla speciella sätt berättat för mig varför Britt-Marie vill ha ett jobb.
Britt-Marie är en svår person att tycka om, i alla fall om du inte sitter i hennes huvud och får vara med på hela hennes resa. Hur hon egentligen har utnyttjats och hur hon har förminskats som människa. Allt utan fysiskt våld kan ju tilläggas för det finns absolut inte med något sådant i berättelsen.
Fredrik Backman har begåvats med en väldigt speciell egenskap. Han är en ordkonstnär och det har jag skrivit om tidigare, men framför allt är han faktiskt en människokännare. Han förstår den enkla människan och varför hon ofta fungerar som hon gör. Att han sen med en stor portion humor kan beskriva det gör det hela ännu vackrare. För precis som med tidigare böcker så berör han mig på djupet. Jag kan till viss del se mig själv i Britt-Marie och det är lite skrämmande, men det är också en verklighet. Och det är återigen så fantastiskt bra. Boken når kanske inte riktigt upp i Ove standard men det är inte långt ifrån. Egentligen kan det helt enkelt vara så jag nu har förväntningar som är högre än högst och det hade jag inte med Ove och fick därför mattan under fötterna bortdragen för mig. Knock-out tror jag att det kallas. Det får jag inte riktigt med Britt-Marie, men det kan ju som sagt ha att göra med förväntningar.
3 anledningar till varför Britt-Marie var här är värld att krypa upp i fåtöljen med:
1. Värmen och humorn!
2. Känslan av att man kan gå igenom en hel bok utan att få veta vad Någon egentligen heter. Jag personen i fråga kallas Någon rätt igenom hela berättelsen och det är inget konstigt med det.
3. Jag är ingen större fotbollsfantastisker längre, men visst är det så att de går inte att gå förbi en boll som ligger på marken utan att sparka lite på den. Det hör liksom till. Jag älskar också att man tydligen kan få sin personlighet uppritad bara genom att nämna vilket fotbollslag man gillar. Fotbollen är av väldigt stor betydelse i den här berättelsen. Trots att Britt-Marie inte ens gillar fotboll.
Britt-Marie var här får 5/5 i betyg av mig. Så underbart bra!
Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.
