Quintana of Charyn av Melina Marchetta

Quintana of Charyn fortsätter där Froi of the Exiles slutar. Det handlar fortfarande om att rädda ett kungarike och det får räcka vad gäller bokens handling.

Jag älskar, älskar, älskar den här serien. När jag sitter uppe till klockan ett på natten är det ett ganska så tydligt tecken på att en bok är svår att lägga undan. Läsa mer, läsa mer och läsa lite till, och sen var den helt plötsligt slut.
Det här är en fantastisk fantasyserie - egentligen för den lite yngre läsaren än vad jag är men det gör ingen ting. Det är lika bra för det.
Kan inse med en gång att det här kommer inte bli en nyanserad recension, för det finns egentligen inte en enda sak jag kan skriva något negativt om. Jag kan inte ens klaga på längden på böckerna, för ja det är ganska så omfattande i storlek (som fantasy ofta är) men sidorna flyger förbi och varenda ord är av betydelse för historien. Språket är som vanligt när det kommer till Melina Marchetta väldigt, väldigt bra och jag gillar med den lätthet hon skriver. Jag har heller inga problem med att skilja berättarrösterna åt även om skillnaden kanske inte är så stor. Den endas röst som skiljer sig från de övrigas är Quintana för hon är skriven ur jag form. Men det behövs för denna väldigt komplicerade karaktär.
Jag gillar också hur karaktärerna i boken växer, med framför allt de motgångar de ställs inför. Och jag kan lova att de verkligen ställs inför en mängd motgångar, men på något sätt lyckas allt reda upp sig till slut.
Mycket av det boken förmedlar handlar om hur viktigt det är att höra hemma, att känna tillit och att få vara tillsammans. Visst kan man få bli ovänner, och visst är inte alltid livet lätt, men för det så kan man växa och framför allt vara en person som folk ser upp till.
Nu ska jag sluta skriva! Och ni borde sluta läsa det här. Istället tycker jag ni ska släppa vad ni har för händer och läsa det här i stället. För det är så bra...

3 anledningar till varför Quintana of Charyn är värd att krypa upp i soffan med:

1. Förra gången nämde jag Froi som karaktär, och egentligen hade jag väl kunnat ha en punkt till varenda karaktär i boken, men den här gången får det nog helt enkelt bli Lucian och Phaedra. Dessa karaktärer är definitivt några jag gärna hade läst en egen bok om och deras kärlek visar kanske mesta av någon att kärleken kan övervinna allt. De är inte bara av olika nationalitet utan gång på gång ställs de inför svårigheter som tvingar dem isär. Det spelar ingen roll. Det är komplicerad men det är så bra.

2. The Curse. Hela serien hade egentligen kunnat heta The Curse istället för The Lumatere Chronicles. I varje bok får vi lära oss något mer om dessa hemska förbannelser. men de är genomtänkta och väl utförda och de förhöjer definitivt historien. Men även om förbannelsen är själva kärnan i berättelsen så tar den definitivt inte över berättelsen. Den är bara ett hjälpmedel till en fantastisk historia.

3. Jag måste nog nämna språket. Det går inte att undvika. Jag känner det som om varenda ord är vägt för att se om det passar in i detta pussel av ord och tecken som tillsammans skapar en väldans bra historia. Det blir jättebra.

Quintana of Charyn får givetvis 5/5 i betyg av mig, precis som hela serien i stort. Läs, läs, läs.

Böckerna i serien är Finnikin of the Rock, Froi of the Exiles och Quintana of Charyn.

Froi of the Exiles av Melina Marchetta

Tre år efter att Finnikin och Isaboe har återerövrat sitt land Lumatere så börjar folket äntligen återhämta sig. Men än är det mycket kvar att förhandla om med rikena runt omkring och framför allt vill alla ha hämnd över Charyn. När då möjligheten uppenbarar sig för dem att skicka en lönnmördare in i deras rike för att mörda kungen så tar Isaboe och Finnikin genast möjligheten. Den de skickar är pojken Froi, för han har den rätta åldern att lura sig i palatset.

Oj, oj, oj vad det här är bra. Jag älskar det. Jag älskar karaktärerna. Jag älskar världen och länderna. Jag älskar språket. Jag älskar magin och religionen och jag vill veta mera hela tiden. Det här är en fantastisk serie. 

I första boken får man stöta på en förbannelse, i denna får man möta nästa och den är nästan ännu värre. Tänk er ett kungarike där det på arton år inte har fötts ett ända barn. Det sägs också att den enda som kan bryta förbannelsen är den sistfödda. Den sistfödda råkar i detta fall vara prinsessan Quintana. Fast inte på något sätt behandlas hon med den vördnad som hon förtjänar. Stället används hon som befruktningsboskap och det är inte vackert. Berättelsen är hjärtskärande och hemsk. Men ändå älskar jag den på alla sätt. Marchetta har lyckats med konsten att berätta en trovärdig historia, trots att det inte finns en enda del i berättelsen som grundar sig i verkligheten. Det är det som gör en bok riktigt bra och det är anledningen till att jag älskar fantasy. Och även om ni inte gillar fantasy så tycker jag definitivt att ni ska ge denna serie en chans. Jag är så glad att jag snart ska läsa fortsättningen. Jag hoppas på en minst lika bra bok till.

3 anledningar till varför Froi of the Exiles är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Froi är en väldigt välskriven karaktär. Han är komplex och tror sig själv om enbart ont. Han har absolut inte haft den bästa uppväxten, själv på gatorna i Sarnak. Men egentligen är han god, han är snäll och älskvärd och jag älskar att läsa om hur han växer som person, från tonåring till man. Visst kan ett hemskt temperament lysa igenom ibland men han är så mycket mer. 

2. Charyns huvudstad Citavita är byggd på bergstopparna vid en ravin. Det finns bara en väg som leder dit och djupet ner i ravinen används flitigt i berättelsen, men inte på ett positivt sätt. Men jag gillar ändå att föreställa mig staden, med grottor som människorna har gjort till sina hem, med tunnlar och gångar som leder lite var stans och med gudshuset som när som helst se ut att tippa. 

3. Charyns mytologi är helt klart intressant och jag hade gärna lärt mig mer om den och dess gudar. Tydligen väljer man själv vilken gud man vill tillbe och alla har de olika egenskaper som de står för, till exempel vishet och så vidare. Här får Marchetta gärna skriva en bok till.

Froi of the Exiles får 5/5 i betyg av mig.

Andra böcker jag läst av författaren är Jellico Road och Finnikin of the Rock. Tredje och sista boken i serien The Lumatere Chronicles heter Quintana of Charyn.

Det här var andra boken för mig i Tre-på-tre utmaningen hos Pocketlover.