Sagor

Igår när jag var på biblioteket snubblade jag över Tales of Beedle the Bard av J.K Rowling. Hade helt missat att hon gjort denna korta sagobok och det fanns inget annat alternativ än att den skulle följa med mig hem. Och i gårkväll under någon timme läste jag nästan ut den (kände mig tvungen att släcka när det var en saga kvar) och idag när jag kom hem trött och frusen från jobbet så slukades även den sista sagan.

Tales of Beedle the Bard är en sagobok för trollkarls- och häxbarn men den passar alldeles utmärk att läsa för mugglarbarn också. Den omnämns i Harry Potter och dödsrelikerna - det är den bok som Hermione får från Dumbledores testamente.
Den innehåller fem små söta sagor med en tydlig mening - precis som i våra sagor om Rödluvan eller Snövit (och jag som älskar sagor av alla de slag). Bland annat är sagan om The Tale of the Three Brothers (Dödsrelikerna) med i boken. Varje saga avslutas med en analys om sagans innehåll som är skriven av ingen mindre än Dumbledore själv.

Även om det inte är Harry Potter jag läser (vilket man inte kan räkna med på 100 sidor) så är det en mysig liten bok som inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att hamna i min bokhylla tillsammans med Fantastic Beasts & where to find them och Quiddich Through the Ages. Ja varför inte köpa dem till mig själv för att fira att i morgon fyller jag 10 000 dagar.

 

Fick ett litet ryck idag

Idag när jag satt och surfade runt bland olika bloggar så fick jag ett otroligt sug efter biblioteket, som jag får med jämna mellanrum. Och eftersom jag hade två böcker att lämna in så tog jag bilen in till stan för ett biblioteksbesök. Tyvärr var det lite lättare att ta sig till biblioteket när man bodde i stan. Får nog helt enkelt ta och besöka det lokala biblioteket snart för att se vad som finns där. Det är ju mycket mindre bara men det får man väl stå ut med.

Och vilka böcker jag fick med mig hem sen:

• Förföljd av det förflutna av Nora Roberts
• The Tales of Beedle the Bard av J.K Rowling
• The 39 steps av John Buchan
• Kärlekens arkitekt av Emilio Calderón
• Flickan under jorden av Griffiths
• Tídsresenärens hustru av Audrey Niffenegger
• Hungerspelen av Suzanne Collins

Med allt detta underbara att läsa så lär tyvärr Slända i Bärnsten få vänta ett tag till. För nu vet jag liksom inte i vilke ende jag ska börja och är alldeles salig. Kvällens lektyr får nog ändå bli The Tales of Beedle the Bard för det är trots allt Rowling som ligger bakom och det finns det få saker som slår.

Gabaldon

När jag lyssnade på Främlingen av Diana Gabaldon så kändes det som om jag satt fast i ett skruvstäd. Jag älskade den och tog nog både en och två extra prommenade bara för att få lyssna lite extra. Sen efter x antal timmar så var den slut. Fortsättningen var jag bara tvungen att få tag på.
Mitt första alternativ är nästan uteslutande att vända sig till biblioteket för att försöka få tag på den. Och visst hade de den, men den var utlånad - och dessutom försenad. Varje dag var jag sen inne och kollade på bibliotekets hemsida men efter en månad började jag förstå att något var lite på tok. Fortfarande försenad. Klick till adlibris och där beställde jag den (fråga mig inte varför jag inte gjort det tidigare). Då hade i alla fall det där behovet av att läsa fortsättningen lagt sig en aning och det dröjde ytteligare ett tag innan jag tog upp Slända i bärnsten. Och början var inte riktigt som jag hade tänkt mig och då kröp en rädsla på mig. Tänk om denna inte är lika bra - tänk om jag sabbar min läsupplevelse. Dessutom är boken en tegelsten modell större och pytteliten text.
Därför har bok nu legat orörd i bokyllan i nära ett halvår. Hundra sidor in har jag kommit men nu har jag bestämt mig för att läsa fortsättningen. Det bara måste bli bra.

1222 över havet

Jag kan säga att jag har läst mycket böcker i mina dagar. Kanske inga makalösa mängder men ändå mycket. Och jag har läst mycket bra böcker också, böcker som hålt mig fången och där jag inte gjort annat än fortsatt läsa, långt efter att det var dags att släcka lampan. Men jag kan inte påminna mig att jag inom de närmaste åren varit så fängslad av en bok som jag var av Anne Holts 1222 över havet.

Jag hade inga jättehöga förväntningar av den här boken, hade hört både ditt och datt om författaren som inte var allt igenom positivt. Nu vill jag ha något som inte verkade allt för svårsmält så efter en dag på stan och sedan gymmet slog jag mig ner i min fåtölj och började läsa.

Det här är en historia om Hanne Wilhelmsen som är föredetta polis och numera sitter i rullstol efter att ha blivit skjuten i tjänsten. Hon befinner sig på ett tåg som spårar ut upp i Finse i de norska fjällen. När alla passagerarna är i trygghet på Finse 1222, hotellet så drabbas Norge av den värsta snöstormen på 100 år. Alla blir insnöade tillsammans. I sann Agatha Christie anda sker det givetvis ett mord när en stor folksamling är samlad på detta sättet. Hanne ser sig så småning om nödsakad att försöka reda ut vad som hänt - borde ju inte vara så svårt när det bara finns ett visst antal misstänkta.

Det är egentligen inte storyn som fängslar mig (jag är rent av i trans)  och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är heller. Jag tror att det är en blandning av miljö- och karaktärsbeskrivning. Framför allt miljön. Jag är själv insnöad och sitter där uppe på Finse 1222, jag sitter i Hannes stol och iakttar människorna runt omkring mig. Jag ser foajén, jag kan höra sorlet av människor och framför allt vinden och snön som piskar mot fönstren. Därför är det lite av en chock varje gång jag reser på mig för att gå på toaletten eller brygga en kopp te och jag upptäcker att det utanför mitt lilla mysiga läsrum är ljust i resten av huset, och att det faktiskt inte blåser något alls här nere i södra Sverige för en gångs skull. Och snömängden som jag möts utanför mitt fönster enbart är några millimeter - inte alls några meter. Dessutom upprepas den här känslan och chock och förlust varenda gång jag reser mig och inte bara första gången.

Hanne är ingen sympatiskt person, inte på något sätt. Ändå (eller kanske just därför) fastnar jag för henne. Är ingen stor sympatisör av att läsa en massa om folks tankar utan jag vill att händelsen hela tiden ska gå framåt, men i den här historien gör det mig ingenting. Den är lagom lågmild och jag känner mig hela tiden trygg - trots stormen utanför mitt imaginära fönster.
Dessutom finns det en mängd anda personligheter med i historien som driver den framåt och som möter alla möjliga sorters känslor hos mig.

Fjällen hypnotiserar mig. Absolut inte bara i boken och därför passa Finse som en utmärkt bakgrund för historien. Trots att jag inte är en skidåkare på något sätt så trivs jag i fjällen - både på sommaren och på vintern. Det är fridsamt.

Det enda som stör mig lite med historien är att Anne Holt har vävt in ett sidospår. För vem är det egentligen som har åkt i den sista extra tågvagnen som befinner sig uppe i ett lägenhetsannex och där det dessutom står beväpnade vakter utanför. Detta sidospår fyllde ingen funktion för historien och den kunde jag gärna varit utan.

Om det inte är någon som inte har förstått det av ovan skrivna så var det här en riktig höjdarbok. Det första jag har läst av Anne Holt men absolut inte det sista. Rekommenderar den varmt för alla andra där ute i vårt avlånga land.

En hund som huvudroll

Igår kväll satt jag här hemma i min ensamhet och läste. Det är absolut inget ovanligt med det och ibland kan det faktsikt vara riktigt skönt att få den här stunden för sig själv (bara det inte händer för ofta).
Efter att ha läst ut Angelologin hade jag en väldigt beslutsångest över vad jag skulle ta min an härnäst.Ville ha något tunt som jag kunde skriva in i januaris bokskörd (sådana tankar hade jag inte innan jag började blogga) och tunna böcker är inte något jag har speciellt gott om här hemma. De flesta böcker ligger på 400-500 sidor. Men sen kom jag på att jag hade köpt några tunnisar förra helgen på loppis. Så därför satte jag tänderna i Skriet från vildmarken av Jack London.

Med sina 128 sidor räknas det verkligen som en tunnis och när jag väl hade börjat läsa så var den helt plötsligt slut. Nog för att jag satt uppe lite längre än vad kroppen orkade, men vad gör väl det.

För er som ännu inte läst denna klassiker så kan jag berätta att den är skriven från en hunds perspektiv, nämligen den magnifika hunden Buck. Den berör hans kamp från att ha blivit bortförd från sitt hem i södern under guldrushen till att ha blivit slädhund uppet i Canada. Hur han möter både snälla människor och de mer dumma människorna som inte har uppe i Canada att göra. Det viktigaste är trots allt Buck nerärvada förmågor och hans instinker från det att hans förfäder fortfarande var vilda hundar och hur vildmarken lockar honom med sina rop.

Angelologi

Så var Angelologi - Änglarnas tecken av Danielle Trussoni utläst. Och tankarna är många om denna bok, många och frustrerande i vissa fall.

Evangeline är nunna. Bara det känns som en ovanlig karaktär för min del, tror inte jag har läst något om nunnor förut.
Verlain är konsthistoriker som har specialiserat sig på Abigale Rockefeller och hennes konstsamlingar. Han har fått ett uppdrag av Percival Grigori som leder honom till Sankta Rosa. Ett kloster i staten New York. Ett kloster där Evangeline finns.
När Evangeline och Verlain träffas startar det en kedja av mystiska händelser där änglar står och knackar på porten. Inte snälla änglar som i sagorna - utan ondskefulla nefilim (en blandning av människa och ängel). Jakten går efter en lyra som en gång sägs ha tillhört ärkeängeln Gabriell. Denna lyra vill båda sidor ha tag på - människorna som krigar mot nefilim.

Boken har ett lätt språk och går snabbt och läsa. Vissa stunder är jag riktigt ordentligt fängslad och det är bra. Men sen kommer det scen där det på något sätt bara känns platt. Det är inget nytt läggs fram utan jag har läst det förrut, bara att karaktärena har varit annorlunda där människor istället för änglar har varit the bad guys. Och jag får aldrig något riktigt grepp om karaktärerna. Evangeline får jag ingen bild av i huvud taget och hon känns mesig. Verlain kändes lite mera spännande. Det fanns lite tanke bakom honom men ändå är han motsägelsefull.

Språket är som jag skrev tidigare relativt lätt och  ibland är det väldigt korta kapitel vilket jag inte har något emot. Sen mitt i kommer det ett kapitel som är närmare hundra sidor långt. Varför? Varför gör man så? Väldigt frustrerande.

Boken är nästan 500 sidor lång. Någorlunda spännande blir det först de sista 150 sidorna. Trots det gillar jag början bäst. Slutet känns lite ihoptvingat. Själva upplösningen var aldrig direkt svår eller tillkrånglad utan ett nu-måste-jag-göra-ett-slut slut.

Detta blev ingen positiv recension vilket är synd för jag ville verkligen gilla den här boken. Och det som är det dumma är att hade jag skrivit recensionen igår - innan jag påbörjade de sista 150 sidorna så hade det förmodligen låtit helt annorlunda och jag hade varit mycket mer positiv. Ett klassiskt exempel på hur ett slut kan fördärva en hel bok.

Mitt namn

Bokmalen hade en rolig fråga att besvara så här en fredag. Jag tänkte att jag skulle försöka besvara den men körde fast en aning.

I vilka böcker finns karaktärer med ditt namn? Är "du" då en av de goda eller en av de onda?

Anna är en grekisk form av hebreiska Hanna som betyder "nåd, den benådade".

Det var inte så lätt som det verkade. Anna är trots allt ett av de vanligaste namnen i världen så det borde inte vara så svårt att komma på något. Men jag kan inte påminna mig något som jag läst i den närmaste dåtiden. Det finns ju alltid Anna i Barnen i Bullerbyn. Och sen tror jag (utan att veta säkert) att Anna är ett namn som många birollar är döpta till.

Efter lite funderande och några blickar i bokhyllan trillar dock en polett ner. I Marian Keyes bok Är det någon där heter faktiskt huvudrollen Anna - Anna Walsh. Att säga om hon är ond eller god är svårt, men det lutar definitivt åt det goda hållet. Det är en otroligt vacker och sorglig bok blandad med Marian Keyes varma humor. Anna i boken har nyligen råkat ut för en fruktansvärd bilolycka och hon ligger hemma hos sina föräldrar på Irland och läker alla sår hon har tillfogat sig, både fysiska och psykiska. Hon kan inte få tag på sin man, hennes man vars död hon har förskjutit ur sitt minne. En riktig snyftare som jag varmt kan rekommendera och man känner för att gråta en skvätt.

En annan känd Anna i böckernas värld

Som att lära sig läsa på nytt

Det här med språk är spännande saker och att dessutom jobba med ett gång väldigt vetgiriga 5-åringar gör språket mycket mera levande och spännande. De frågar hela tiden om vad det står där eller hur låter den bokstaven och det är rim hit och rim dit. Språket är med andra ord väldigt levande hos oss och vi jobbar mycket medvetet med det.

Men ibland sätts man på pottkanten rejält och får en helt ny förståelse för hur det är att faktiskt ta till sig ett nytt språk -skrift eller talspråk spelar ingen roll. Vi har nämligen en liten flicka som nästan uteslutande pratar spanska. Varken jag eller min kollega är speciellt bra på spanska - to say the least - vi är faktiskt riktigt dåliga - kan ingenting alls. Trots detta har vi lånat lite spanska böcker på biblioteket och de har legat i bokhyllan och vår flicka har kollat på dem lite då och då. Idag ville hon att jag skulle läsa för henne.

Då gäller det att bita ihop - inte säga att jag kan inte - utan försöka tragla sig igenom texten. Nu vet jag inte hur mycket hon hade ut av läsupplevelsen, men vi satt tillsammans och läste tillsammans. Hon rättade mig när jag läste fel och vi hade en riktigt mysig stund tillsammans. Och på något sätt så är det det som är det viktiga med högläsning (att läsa tillsammans) att man får sitta ner tillsammans. Men jag förstår precis hur barnen känner sig när de inte riktigt kan tillgodogöra sig det skrivna ordet.

Som tur är så hittade vi riktigt bra böcker på biblioteket från ett förlag som heter Mantra Lingua och som har gett ut några fantastiskt vackra sagor. Det är gamla folksagor som Guldlock och de tre björnarna eller Statsmusikanterna från Bremen. Det finurliga med dessa böcker är att de är skrivna både på spanska/ryska/albanska/arabiska eller vilket språk du vill (kanske inte alla världens språk) och dessutom på engelska så jag som pedagog kan veta vad jag läser och på så sätt få lite inlevelse trots att jag inte kan språket. Mycket trevliga böcker som jag varmt kan rekomendera om du arbetar med 2-språkiga barn. Dessutom är det inte så mycket text så barn som är i början av sin läsutveckling kan själv läsa dem.

Angenäm läsupplevelse

På små lätta vingar flyger sidorna förbi i rasande fart. Givetvis måste det vara änglavingar eftersom boken som berörs är Angelologi - änglarnas tecken av Danielle Trussoni. Bra bok som nu närmar sig sitt slut. I morgon eller på fredag lär jag få hitta mig nytt sällskap.

Ingen läsdag

Det känns som om måndagar verkligen inte är min läsdag. Förmodligen för att man är lite extra trött en måndag, första dan tillbaka på jobbet och allt. Dessutom tror jag att det har att göra med att jag läser så mycket på helgen. Framför allt när sambon jobbar. I går läste jag ca 400 sidor och då har man faktiskt rätt att bli lite "mätt", för en stund i alla fall.

Passande bild eftersom jag läser om änglar för tillfället.

John Steinbeck

Ibland snubblar man över små pärlor i litteraturen som lämnar en berörd långt in i själen. Passande var det väl att den här gången hette även berättelsen Pärlan.

Kino är nöjd med livet. Han är gift med Juana och har en liten son som heter Coyotito. Han är fiskare och en väldigt fattig sådan, men han har inga större bekymmer i livet. En dag blir lille Coyotito biten av en skorpion och i sin förtvivlan beger sig Kino och Juana till läkaren inne i staden.  Eftersom de inte har några pengar vägrar läkaren att hjälpa dem. I sin förtvivlan ber Juana Gud om hjälp, hjälp för att kunna betala läkaren så att deras son ska bli bra.
Den dagen hittar Kino en pärla. Det är inte vilken pärla som helst, utan världens pärla. En stor och vacker pärla och genast ser Kino en möjlighet att få ett bättre liv. Han drömmer om att låta Coyotito g i skolan, att han och Juana ska kunna viga sig på riktigt och att de ska kunna köpa nya kläder och ett gevär. Givetvis väcker en sådan pärla avundsjuka hos människorna runt omkring.

Sensmoralen i den här berättelsen är solklar. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. För det är en saga som är berättad av många genom generationer och genom olika landskap. Det här är John Stenbecks variant och jag har stor förståelse varför han en gång fick nobelpriset och varför han är så stor som han är. Tidigare har jag bara läst Möss och människor, men efter Pärlan kommer jag se till att jag läser flera.

Död i gryningen av Deon Meyer

Snubben med det konstiga namnet Zapotek van Heerden är före detta polis i Sydafrika som sa upp sig och numera tillhör slummen, försupen och slagskämpe. Han är ond (i alla fall enligt honom själv). En dag får han ett uppdrag av en advokat, Hope Beneke. Uppdraget går ut på att hitta ett försvunnet testamente. I och med detta dras van Heerden in i en utredning där både polisen och militären är inblandade - en utredning som verkar helt omöjlig, utan några som helst ledtrådar.
Trots att han många gånger är på väg att ge upp så hittar han små infallsvinklar som tillslut leder honom 20 år tillbaka i tiden. Vad var det egentligen som hände 1976. Det är den spännande händelsen som jag får läsa om i Deon Meyers Död i gryningen.

Deon Meyer har lyckat skriva en otroligt fängslande bok, även om den är skrivet på ett lite annorlunda sätt. Varannat kapitel är nutid - en kamp för att hitta testamentet och det är skrivet på ett sätt, lite allvetande och där benämns van Heerden som han - medans övriga karaktärer benämns med namn.
De andra kapitlens är skriva i dåtid. De är en berättelse om van Heerdens liv från det han var liten och miste sin far, vidare genom hans liv som unviersitetsproffessor i kriminilogi vidare fram till det som gjorde honom till en ond människa.

Boken har ett mysigt - lite filosofiskt språk (framför allt kapitlen som handlade om van Heerden i dåtid). Från början känns karaktärena rätt så platta men allt eftersom boken går så lär jag känna dem och även lär jag mig att känna för dem och det är precis vad en bok bör göra tycker jag. Den är lättläst och ett väldigt trevligt sällskap även om den ibland känns svart - för den utspelar sig trots allt i Sydafrika ett par år efter apartheid upphörde, men där vissa tankar finns kvar.

En mycket läsvärd bok och jag kan mycket väl tänka mig att läsa mer av Deon Meyer i framtiden. Dessutom har jag nu läst min första bok utanför min geografiska trygghetszon som var ett av mina mål för året. Och det var en positiv ny bekantskap.

The Lincoln Lawyer

Ibland när man läser så otroligt mycket böcker kan det faktsikt vara svårt att komma ihåg varenda en man har läst. Ibland är det otroligt frustrerande och ibland är det faktiskt ganska bra. Som igår t ex när sambon och jag satte oss för att se på Lincoln Lawyer med Matthew McConaughey. Jag läste/lyssnade på boken för ett antal år sedan och kan väl egentligen inte komma ihåg så där värst mycket av den, mer än att jag inte tyckte det var en av Michael Connellys bästa böcker.
Samtidigt som jag ser filmen börjar den komma tillbaka sakta men säkert, även om jag bara kommer ihåg grunderna. Och jag tyckte faktsikt att filmen var riktigt bra. McConaughey spelar Mickey Haller på ett utmärkt sätt och det gör absolut ingenting att jag har läst boken innan. Ibland kan till och med filmen vara bättre än boken eller i alla fall komplettera varandra på ett utmärkt sätt. Det är till och med så att jag skulle kunna tänka mig att läsa Lincoln Lawyer igen. Det finns också en fortsättning på boken (fristående) som heter Gatans lag som jag tyckte var helt ok när jag läste den.

Vår tur

Så kom den till oss här i sydöstra Sverige också. Givetvis snackar jag om snön. Det är med blandade känslor jag ser den falla utanför fönstret. Mysfaktorn kan vara hög om man som jag sitter inmyst i et tjockt täcke och läser Deon Meyers Död i gryningen samtidigt som det står en nybakad äppelpaj på diskbänken och väntar på att ätas. Och sen tycker jag att det blir ett himla mysigt ljud av snö, allt blir liksom tystare (utom när plogbilen dundrar förbi utanför fönstret).
Men blasken - nej tack. Och höga elräkningar och skottning och blöta ytterkläder på jobbet. Det klarar jag mig alldeles utmärkt utan.

Med förkärlek till gamla böcker

Loppis är bra. Otroligt bra skulle jag vilja säga. Tänk att kunna fynda allt mellan himmel och jord för några enstaka guldtior. Idag på morgonen har jag hunnit med två stycken. OCh hade jag haft pengar hade jag kunnat fynda otroligt mycket. Hittade bland annat en sting-hylla (dessa otroligt vackra bokhyllor som jag gärna hade ägt en eller ett par av), men en vecka innan lön fanns det ingen möjlighet att införskaffa denna. Där fanns också en otroligt vacker gammal radiomöbel. Samma sak här.
Böcker däremot är alltid billigt på loppis. Såg en otroligt vacker gammal bibel men där kunde jag ta mitt förnuft tillfånga, för ärligt - vad ska jag med en bibel till hur vacker den är? Däremot fyndade jag 10 andra böcker för den blygsamma summan 60 kronor. Och jag har en förmåga att köpa gamla böcker när jag är på loppis. Böcker som är från början av 1900-talet. Klassiker som är så vackra så man knappt behöver läsa dem. Jag kan bara titta. Idag hittade jag en samlingsvolym av Jack Londons böcker, Farväl till vapen av Hemingway och lite blandade klassiska pocketböcker, även de vackra på sitt sätt.

Vika tvätt...

är abolut inte en av mina favoritsysselsättningar, men nu måste jag ta tag i det. Tur att man kan plugga in en ljudbok i öronen och förhoppningsvis fördriva det tråkiga med lite spänning av Pullman. Bärnstenskikaren - here I come.

En riktigt klassiker

Har precis läst ut Dödssynden (To Kill a Mockingbird) av Harper Lee. Det är en bok som har hamnat högt upp på BBC's klassikerlista. Ja - jag kan förstå varför den har hamnat där för det är verkligen en sådan bok som man borde läsa innan man dör. Trots detta är jag inte helt såld. Det är en lugn, vilsam, otroligt varm, men ändå hemsk verklighetsskildring. Däremot är den nästan lite för lugn i min smak. Kan helt enkelt vara så att det var lite fel tidpunkt i livet att läsa just denna boken.

Boken handlar om Scout som växer upp i en liten småstad i Alabama under 30-talet. Hon är för mig en väldigt klok, verklighetstrogen liten flicka som just har börjat skolan. Vi får följa henne under ett antal år under hennes uppväxt och se henne bli förståndigare och klockare ju mer tiden går. Vi får också möta hennes bror Jem, deras svarta hemhjälp Calpurnia och deras far Atticus.
Berättelsen inleds med att barnen en sommar får för sig att de ska försöka lura ut sin spännande, mystiske och lite hemska granne som ingen någonsin har sett, i alla fall inte i barnens värld. För historien förvrängs så som bara barns fantasi kan förvränga sanningen, utan ondska och elakhet men ändå inte sanning.  Boo Radley är hur som helst en mystisk figur som barnen väldigt gärna skulle vilja få en skymt av, med skräckblandad förtjusning.

Vidaren in in verkligheten får vi uppleva hur det känns för en sju-åring att börja skolan. En sju-åring som redan både läser och skriver och som får höra att hon ska gå hem till sin far för att säga till honom att han ska sluta lära henne saker, vad skulle skolan annars vara bra för. Det är som en knäpp på näsan för någon som jobbar inom utbildningsväsendet och en liten påminnelse hur bra vi har det i Sverige, om hur långt vi har kommit och vilken otrolig mängd kunskap som har samlats in om barn sedan 1930-talet (men sen tänker jag efter att det faktiskt är 80 år sedan). Det är skrattretande att höra om deras supermoderna metoder i hur man lär barn läsa och hur läraren försöker vara så otroligt pedagogisk. Det är tur att forskningen går framåt.

Rasfrågan är av central betydelse i den här boken. Atticus är advokat och tar på sig att försvara en svart man som är anklagad för våldtäckt av en vit flicka från slummen. Jag skulle kunna skriva hur mycket positivt om Atticus som helst. Vilken förebild för samhället han var då, och skulle kunna vara än i dag. Han ser det goda i alla människor och det är något han gör allt för att lära sina barn. Trots att han är ensamstående far, dessutom lite till åren så gör han ett utomordentligt bra jobb med att uppfostra Scout och Jem trots påtryckningar från alla möjliga håll som säger att han har varit för slapp mot dem och att låta Scout springa omkring i overall med pojkarna går väl aldrig för sig. Men boken genomsyrar en otroligt trygg barndom trots otrevligheter som händer kring rättegången av den svarte mannen.

Det är en samhällsaktuell bok, trots att den är så pass gammal. För man ska aldrig glömma i vilket förtryck svarta människor har levt i en så pass "civiliserat" land som USA (läs en viss ironi från min sida i ordet civiliserat). Det görs en klockren jämförelse av Scout i boken när hon funderar kring varför hennes lärarinna kan tycka så illa om det Hitler gör i Europa med judarna men sedan tycker det är bra att de svarta får sig en läxa så de inte får för sig att beblanda sig med de vita. Boken är full av sådana klokheter och de kommer från en liten flicka.

Och visst är hon klok Scout - för hon lär sig; "man kan inte känna en person ordentligt om man inte gått omkring i hans skor ett tag".

Avslutningsvis när jag har fått skriva av mig lite och fundera kring boken så visst är den bra. Och en otroligt viktig bok i alla avseende. En bok som jag ställer mig lite frågande till varför den inte var obligatorisk att läsa när man gick på gymnasiet. Men den hade kanske inte väckt samma tankar hos mig då som nu. För där finns mycket att tänka och fundera kring.

Häxor och vampyrer i en blandning just för mig

Som jag har väntat och längtat efter att få Alla själars natt av Deborah Harkness i mina händer. Har ett antal gånger letat på biblioteket men den har alltid varit utlånad. Av någon anledning har det inte blivit att jag satt upp mig i kö. Så äntligen blev den min, och absolut inte på det billigaste sätt man kan tänka sig, men ändå min. Kan tilläggas att sist jag var på biblioteket fanns den givetvis där då.Trots detta fick den stå och gotta sig några veckor i bokhyllan (kanske för att den var lite tjockare än vad jag hade väntat mig), men till slut kunde jag inte vänta längre. Med skyhöga förväntningar så började jag läsa, för vad kan vara mer lockande än en äventyrsroman med både häxor och vampyrer, som dessutom beskrivs som en blandning mellan Harry Potter och True blood (varken läst eller sett True blood så det var Harry Potter som var avgörande).

Blev jag besviken. Nej, inte det minsta. Boken levde upp till alla mina förväntningar och lite till. Är störtförälskad. Jag trollbinds av karaktärerna och trots att boken är närmare 700 sidor så är den aldrig jobbig att läsa.

Vår värld består av 4 grupper eller väsen. Det är givetvis människorna och de behöver ingen närmare förklaring. Vi är inte heller speciellt representerade i boken, mer än någon bifigur lite då och då. Sen finns det demoner. Väldigt kreativa varelser även om de är lite smått galna och flummiga ibland. Vampyrer är det enda kallblodiga väsendet. De är rovdjur och långlivade sådana. Tex är bokens huvudvampyr Matthew ca 1500 år. Men samtidigt är de väldigt intelligenta väsen som ofta hittas arbetande på sjukhus eller i forskningslaboratorium.
Det sista väsendet är häxor och bokens huvudhäxa är Diana.  Det är runt Diana och Matthew som historien kretsar. Givetvis är det svallande känslor där det inte borde vara det. Hur kan en vampyr och en häxa bli förälskade, det stirder mot alla lagar som väsendenrna hittat på. Känns det igen.

Diana vill inte vara häxa, det har hon inte velat sedan hennes föräldrar dog när hon bara var 7 år. Hon gör allt för att låtsas vara människa. Hon är forskare och en dag råkar hon beställa upp ett väldigt viktigt, förtrollat dokument på ett bibliotek i Oxford. Detta leder till en rad besynnerligheter som inleds med att hon träffar Matthew. Helt plötsligt kryllar Oxford av väsen, och alla vill de åt det mystiska dokumentet.

Som läsare kastas jag in i en rad med händelser redan från början och jag har väldigt svårt att lägga ifrån mig boken. Jag får resa runt i världen, det finns gott om omnämnande av historiska personer och platers vilket alltid är intressant.

Finns det något med boken jag inte gillar då. Ja. På något sätt har jag missat att detta bara är det ett i en planerade serie. Och att del två inte kommer ut förrän i juli. Vilken miss från min sida för jag vill ju veta fortsättningen nu.

Hamilton

Ikväll blir det bio med sambon. Hamilton står på menyn. Jag har läst boken, men tyvärr var det längesedan och jag har lite svårt att komma ihåg vad den handlade om. Spännande ska det bli i alla fall att krypa upp i biomörkret med den obligatoriska skålen popcorn framför sig.

Mitt liv i bokform

Det verkar faktsikt rätt så roligt, det här med enkäter. I alla fall när de handlar om läsning. Alla andra kan vi hoppa över. Men jag hittade en enkät bland annat hos Bokföring enligt Monika som jag tyckte kunde vara rolig att besvara. Framför allt kan det kanske fungera lite som reklam om mig, eftersom min blogg är relativt ny.

Vilken var den första bok du minns du läste och tyckte om?
Har lite svårt att särskilja om det faktiskt var jag som läste eller om det vara mamma och pappa (har turen att fått mycket läst för mig när jag var liten) men boken jag tänker på är Sagan om julträdet av Trinka Hakes Noble. En helt fantastisk bok i mina ögon som lästes om och om igen. Tyvärr försvann den ur mitt ägande på något sätt någon gång i livet. Men eftersom jag har världens snällaste pappa lyckades han leta reda på den åt mig och köpte den på tradera. Så nu kan jag läsa den för mina framtida barn.

Läser du serietidningar eller manga och i så fall vilka?
Kommer jag över en Kalle Anka tidning någon gång så visst händer det att jag läser den. Ibland får jag för mig att köpa någon pockettidning på loppis som sedan får ligga på dass där man kan läsa småsnuttar när behoven tränger sig på. Men någon inbiten serieläsare vill jag inte påstå att jag är.

Läser du "allt" - dvs gärna på mjölkpaket och sånt?
Ja jag läser allt. Det har till och med hänt att jag läst innehållsförteckningen på tandkräm när inte något annat funnits till hands.

I vilka omgivningar läser du helst? På bussen, i bilen? Fotäljen? Sängen?
Jag är en periodare helt klart. Ibland är det skönt att ligga i soffan eller sängen. Ibland sitter jag på en hård trästol framför datorn och kan sitta där i flera timmar. Men för tillfället sitter jag i min underbara läsfotölj i mitt Bibliotek/pysselrum.
För övrigt älskar jag att ut och gå och samtidigt lyssna på böcker. Tänk att kunna gå och titta sig omkring på allt vackert som finns i vår värld, samtigt som du får någon annans värld berättad för dig.

Vad är det bästa att dricka/äta till en riktigt bra bok?
Te utan konkurrens. Dricker hinkvis medans jag läser. En liten småkaka till att tugga på samtidigt gör ju i och för sig inget heller.

Är du med i någon bokklubb?
Nej, det känns inte riktigt som min grej.

Lånar du ofta på biblioteket?
Biblioteket är min bästa kompis. Dit går jag när jag känner mig ledsen eller glad, arg eller helt enkelt inte har något annat att göra. Jag kan gå där hur länge som helst och bara insupa doften av böcker. Och lånar gör jag. För det är det som är så bra med min bästis. Jag får låna hur mycket jag vill och vilka böcker jag än känner för just idag.

Handlar du böcker på nätet och i så fall var? Brukar du jämföra priser?
Adlibris är en välbesökt sida på min dator och där handlar jag 90 % av alla böcker jag köper. Men jag köper inte alltid där, utan det funkar även bra som uppslagsverk över böcker som jag kanske skulle vilja läsa. Sen kollar jag om böckerna finns på biblioteket. Men visst sponsrar jag dem med en och en annan krona, vill inte riktigt veta hur mycket.
Några andra webb-affärer använder jag mig inte av tyvärr, och inte kollar jag runt efter priser eller. Cdon har kanske fått en eller två beställningar men det har att göra med att jag handlar film (sambons stora intresse) samtidigt.

Hundörar du? Skriver i marginalen?
I skönlitterära böcker så är det NEJ! Aldrig i livet! Men jag har en lite annorlunda inställning när det gäller faktaböcker, framför allt när jag pluggade. Då blir det lätt lite understrykningar eller en lite not i marginalen för att jag bättre ska kunna ta till mig något intressant. Men alltid med blyerts så man kan sudda ut det om det skulle behövas.

Tjocka eller tunna böcker?
De flesta böcker jag läser ligger på 300-500 sidor. Någon enstaka gång slinker en tunnare eller tjockare bok med. Och visst läser jag tegelstenar även om jag kan tycka det blir lite opraktiskt ibland. Framför allt svårt att ligga i sängen och läsa.

Vilken är den senaste bok du läst och tyckt om?
Igår lyssnade jag färdigt på Den skarpa eggen av Philip Pullman och den boken älskade jag. I övrigt har jag faktiskt läst mycket bra litteratur den senaste tiden.

Vad läser du just nu?
Alla själars natt av Deborah Harkness. Det är en bok precis i min smak, lite äventyr, lite övernaturligt (sagoaktigt) och lite kärlek.

Nämn någon bok som du tyckte var hopplöst dålig! Eller värre ändå: tråkig!
Diamantsvärdet och träsvärdet del 1 av Nick Perumov hade jag höga förväntningar på. Men oj så besviken jag blev. Den hämtade sig lite på slutet, nästan så jag vill ge del 2 en chans. Dock inte än på ett tag.

Tvingade du dig igenom den ändå?
Ja det gjorde jag, på ren envishet tror jag.

Fem böcker du älskar?
Oj bara fem blir svårt då många av böckerna jag älskar ingår i serier. Ska försöka att bara välja en av varje författare.

• Harry Potter och de vises sten av J.K Rowling. Tar första boken för det var trots allt den som fick mig fast och den innehåller så mycket värme så jag blir glad av att läsa den.
• Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer. Lite samma sak där som med Harry Potter. Visst är det lite sliskigt men jag älskar det.
• Oskyldig av Judith McNaught. Vet egentligen inte vad som gör att jag läser boken om och om igen, men jag kan den snart utantill.
• Främlingen av Diana Garbaldon. Har konstigt nog bara läst första delen (påbörjat 2:an). Jag tror jag är lite rädd för att bli besviken över handlingen - att den inte ska kunna fånga mig så som Främlingen gjorde.
• One for the money av Janet Evanovich. Kan omöjligt säga vilken jag egentligen tycker är bäst men seien om Stephanie Plum får mig att skratt och må bra som få andra böcker har lyckats med.

Favoritförfattare?
Givetvis de ovannämnda eftersom deras böcker toppar allt. Men är även stor fantast av David Badacci, John Grisham, Conn Iggulden och Harlan Coben. Jag kan ju inte bara ha kvinnliga favoriter nämligen.

Någon du skulle vilja läsa, men inte kommit dig för?
Det finns ingen speciell jag kan komma på på rak arm. Jag läser väldigt mycket av olika författare i olika genrer och brukar tillfredställa mina önskningar. Alla själars natt var en sådan bok, men nu håller jag ju äntligen på att läsa den.

Läser du faktaböcker? Vilken genre föredrar du?
Kan händ någon gång ibland och då handlar det för det mesta om litteratur som är rellevant för mitt yrke, nämligen pedagogiska och didaktiska böcker. Men efter som jag har ett stort intresse av historia så kan en sådan bok slika med någon gång ibland. Tyvärr lite för sällan.
Däremot läser jag en hel del faktaböcker för barn på jobbet. Serien Lätta fakta från Berghs förlag är otroligt lärorika för både barn och vuxna och innehåller många spännande ämnen som intresserar barn.

Om en bok blivit film: läser du helst boken först och ser filmen sen, eller tvärt om?
Spontant skulle jag svara: läser boken först, men om jag börjar tänka efter så vet jag inte riktigt. Många gånger blir man så besviken på filmen om man har läst boken först och älskat den. Gör man däremot tvärt om och ser en film först, älskar den så blir man sällan besviken på boken när så äntligen läser den. Detta har hänt mig många gånger.

Om du "upptäcker" en bok via film, brukar du läsa den då? Alltså om du inte visst att den fanns som bok innan.
Ja absolut. För tänk så många gånger som boken är bättre. Harry Potter och Twighligt är expempel där jag såg filmen först (gäller nummer 1 i båda serierna för sen var jag tvungen att sluka böckerna). Sen ska vi inte glömma PS I love you där jag faktiskt nästan tyckte filmen var bättre än boken.

Favoritfilm (baserad på bok)?
Harry Potter och de vises sten och Harry Potter och dödsrelikerna del 2.

Läser du lyrik?
Nej det är inte riktigt min grej. Kanske skulle prova någon gång för jag har egentligen inte läst sen gymnasiet då det var ett tvång, men då fastnade det absolut inte.

Har du dolt vad du läser någon gång? För att du kanske känt dig "nördig" eller nåt sånt?
Kanske inte dolt, men har å andra sidan inte gått och viftat med vissa böcker heller. Detta gällde väl framför allt i tonåren när allt var lite pinsamt. Det var ju pinsamt bara det att man läste.

Känner du nånsin stress över alla böcker som du skulle vilja hinna med all läsa, men inte hinner?
Nej kan jag inte påstå. Böcker är för mig ett fritidsintresse och på fritiden ska man inte stressa. Det tycker jag sabbar nöjet i den bok jag för tillfället läser om jag bara längtar efter nästa hela tiden. Med det inte sakt att jag har en lång lista över böcker jag skulle vilja läsa, någon gång i framtiden.

Tycker du att det saknas något i bokutbudet?
Nä, inte så länge som det finns ett bibliotek där jag kan förverkliga alla mina drömmar och mål så är jag väldigt nöjd.

Din relation till böcker i stort! Vad vore världen - & Du - utan böcker?
En väldigt tråkig plats att leva på. Var skulle jag annars få utlopp för alla mina fantasier om inte i böckernas värld.

Det var mina svar - nu önskar jag er fortsatt trevlig läsning och en trevlig helg.

Spännande fortsättning

Oj, oj, oj... Har precis avlustat min lyssning av Den skarpa eggen av Philip Pullman, del 2 i Den mörka materian. Och vilken cliffhanger det blev. Kändes nästan som om boken inte riktigt borde vara slut där.

Varning! Bör inte läsas om man inte har läst del 1 av dem mörka materian.

Boken som är fortsättningen på Guldkompassen handlar om Lyra och hennes jakt på stoft. I slutet av första boken öppnar lord Asriel en reva mellan världarna och denna vandrar Lyra och hennes daimon Pantalaimon igenom. Av en slup möter de Will. I världen mellan världarna möts de, i staden Cittàgazze och detta är en mystisk stad. Där finns bara barn, de vuxna har övergivit staden på grund av vålnaderna. Lyra och Will hamnar nu i en mängd äventyr. Tillsammans ska de ge sig av för att hitta Wills försvunna far och kanske även Lyras far Lord Asriel. Lyra och Will finner varandra så som bara barn kan göra och är fullständigt lojala mot varandra. Och det behövs verkligen.

I den skarpa eggen leder oss Pullman vidare i den fantastiska saga som han skapade i och med Guldkompassen. Läs här vad jag tyckte om första boken. Han låter oss åter stifta bekanskap med de underbara karaktärena och vi får träffa nya spännande personligheter (bland annat Will som är av stor betydelse i den här boken). Häxorna som var med oss i Guldkompassen får en större betydelse i den här boken medans isbjörnarna inte längre är av betydelse. Vi får även träffa på hemliga sällskap, änglar och akademiker från vår alldeles egen värld.

Boken är en transportstäcka (lite i liknelse med Sagan om de två tornen av Tolkien). Men den är absolut inte en dålig transportstäcka. Pullman skickar mig hela tiden framåt med nya spännande händelser som jag har på känn är av störst betydelse när slutet närmar sig. Han väver samman världar, händelser och karaktärer och visar att vi måste stå enade när vi slutligen ska möta överheten i ett krig som lovar spänning. Ja, nu längatar jag efter att sätta tänderna i Bärnstenskikaren. För jag älskar denna underbara serie, en serie som lätt hamnar på en topp-placering över lästa böcker för min del.

Utflyckt

I gång i månaden tar vi på oss våra gula västar och traskar iväg. Det är rätt så långt att gå så vi måste ha ett depåstopp ungefär på halva vägen. Lyckan är stor när vi så äntligen kommer fram och kan kasta oss (verkligen kasta känns det som ibland) in bland alla bilder och spännande bokstäver. Vi har givetvis hamnat på närmsta bibliotek, och de tappra gångarna är en grupp 5-åringar. Hos några är det första, bästa bok som gäller. Andra går länge mellan lådorna och väljer och frågar om de tror att vi vuxna tycker det är en bra bok. Tyvärr måste vi säga nej ibland för intelligensnivån ligger lite högre än Max Potta (förringar inte Max Potta, bara att den inte passar en 5-åring). Likaså är det några som tycker att böckerna med blod (anpassade för 15-åringar) är bra lektyr. Men en sak är säker. En fem åring är petig när det slutligen ska väljas.

Slutligen har vi i alla fall valt en massa böcker, närmare bestämt 33 stycken som ska få följa med hem till förskolan, och en salig blandning av böcker är det också. Ett barn kommenterade mycket bestämt att det var tråkigt att man bara fick välja två böcker var, för när han var på biblioteket med mamma fick han minsann välja flera. Jag svarade att vi tyvärr var tvungna att tänka på de stackars pedagogernas ryggar, som ska bära tillbaka alla böcker på ryggen, en sträcka av 3-4 km.

Lika nöjda som vi är när vi går, lika trött och nöjda är vi när vi kommer tillbaka till förskolan. Efter maten så är det aldrig så mysigt att ha vila, som gången efter att vi har varit på biblioteket och har massor av böcker att välja mellan. Favoriten brukar vara Håkan Bråkan av Olsson och Jacobsson och vi skrattar lika glatt tillsammans, både barn och vuxna.

Ja det här med bibliotek är en toppengrej. Det är vi absolut överens om på min förskola.

Överge

Funderar faktiskt på att överge From Nothing Hill with love... actually. I alla fall för tillfället. Och det har inte att göra med att den är dålig, inte på något sätt. Kan egentligen inte ens avgöra det så kort in i handlingen som jag har kommit. Den verkar väl rätt så roligt, men det är helt enkelt inte det jag är sugen på att läsa för tillfället och jag fastnar inte på något sätt i boken. Chick-lit kräver ett visst humör, precis som mycket annat. Just nu vill jag ha något spännande och äventyrligt. Hade jag haft min ljudbok i papperformat så hade den lungt legat i mina händer nu men har svårt att bara sitta och lyssna, utan att göra något samtidigt. Men någon spännande bok ska jag väl lyckas luska fram ur mina gömmor.

Söndagsmys

Idag har jag spenderat dagen under ett täcke. Dock inte liggandes i sängen utan sittandes i min mysiga lässtol med en massa tända ljus runt omkring mig. Dessutom har jag läst. Så skönt det har varit efter en vecka där jag knappt läst något alls.
Harry Potter och hemligheternas kammare fick stå för underhållningen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag läser den men skönheten med att läsa om en bok är att det går fort och man kan ryckas med i handlingen snabbare, just för att du faktiskt kan den. Jag förundras hela tiden medans jag läser om hur bra Rowling lyckas binda ihop sina böcker på ett alldeles utmärkt sätt. T ex nämns i denna boken borttrollningsskåpet som är av central betydelse när du senare läser Halvblodsprinsen. Men det omnämns bara en gång och är egentligen helt utan betydelse för handlingen den i den här boken.

Underbar stäckläsning blev det i alla fall och får se om jag inte tar upp Fången från Azkanban en runda nu ikväll istället för någon annan ny bok som jag egentligen skulle behöva läsa.

Det här med Harry Potter

Jag vet inte hur hon har lyckats, JK Rowling, med att skriva dessa underbara böcker om Harry. För att säga det uppenbara - de är magiska. Fick filmboxen i julklapp och just nu sitter jag och stäck ser på dem.Vill nu ingen annat än att plocka upp böckerna och läsa dem oxå. Kruxen är ju att jag har så många andra böcker att läsa så vi får se vad som vinner. Kankse inte vore helt fel om jag läste lite Harry Potter och hemligheternas kammare nu när jag är i en liten lässvacka (inte läst något på flera dagar).

Myskväll med mig själv

Ikväll har jag haft en riktigt myskväll med mig själv eftersom sambon jobbar. Lite trött och sliten efter första dagen på jobbet igen efter en lång och välbehövlig julledighet så orkade jag inte ens plocka upp en bok. Istället har det blivit två filmer.

Först såg jag filmen om Beatrix Potter, Miss Potter, med Rene Zellwegger i huvudrollen. Underbara landskap och fantastiska bilder fick stå för underhållningen. Tycker att det är facinerande att barn än i dag älskar böckerna om Peter Rabbit och alla det andra.

Den andra filmen blev The Spiderwick Cronicles. Vad kan kännas mer avslappnande än en film om älvor och troll som slåss över en bok som innehåller alla hemligheterna till den magiska världen. Har länge velat läsa dessa böcker för jag tycker de verkar så underbart mysiga. Nu har jag ännu mera anledning att försöka leta upp dem.

Nu är det sängen som väntar på mig. Och lite läst i min bok From Nothing Hill with love... actually får det nog allt bli. Har inte hunnit så långt men den verkar lovande.

Årets första bok utläst

Elias Palms debut i form av Corpus Delicti är en spännande bok som berör polisväsende, eller deckargenren på ett lite annorlunda sätt. Jag har i alla fall aldrig tidigare läst en deckare som har utgångspunkt i rättsläkarnas vardag.

Ella Andersson är specialist inom rättsmedicin. Hennes dagar består av obduktioner. Hon kommer precis ifrån ett långt förhållande och världen känns lite upp och ner vänd. Ella är också stor fantast av gamla möbler och föremål (något hon har ärvet från sin mamma och mormor som hon har ett ytterst komplicert förhållande till). En dag vinner hon ett gammalt bordur på en auktion. Det här bordsuret påminner henne stark om ett som har stått hemma i hennes föräldrahem. Ett föräldrahem som brann ner när Ella var sex år och där hennes far omkomm i lågorna.
Hur har nu detta bordsur hamnat i hennes händer, för det verkar faktiskt vara exakt samma klocka. Vad var det egentligen som hände hennes far. Samtidigt hittas ett gammalt lik nergrävt på en plats, hos en person som har något med Ellas förflutna att göra. Hänger händelserna ihop på något sätt?

Palm har verkligen lyckats med sin debut. Det är en spännande bok som hela tiden uppmanar till mer läsning. Många kapitel avslutas med en mini cliff-hanger som gör att man vill läsa vidare. Samtidigt tycker jag det är bra att boken inte innehåller för mycket tekniska detaljer om en obduktion går till. Lite finns där givetvis, men inte så mycket så att jag tycker det är avskräckande.

Jag gillar boken och kan mycket väl tänka mig att läsa fortsättningen om Ella Andersson.

Jag har gjort det igen.

Och nu tycker till och med jag att det får vara slutköpt på böcker ett tag framöver så att jag hinner ikapp någorlunda med mitt läsande.
För att förklara lite närmare så var sambon och jag på Maxi och skulle handla i går eftermiddag. Det som hamnade i korgen var inte först och främst mat. Det var givetvis böcker (och lite filmer till sambon). Har väldigt svårt att gå förbi ett ställ med massor av spännande pocketböcker för endast 29 kronor styck. Det vore närmast slöseri med pengar att bara gå förbi.

Dessa böcker hamnade i alla fall i korgen och senare i min bokhylla:

• Fladdermusmannen av Nesbo. Första delen om polisen Harry Hole. Har en bok av Nesbo tidigare och gillade den, så det här ska bli intressant.
• Gargoylen Andrew Davidsson. Har läste en mängd spännande recensioner om denna bok. Inte varit så jättesugen på den innan, men för 29 kronor får den gärna följa med hem.
• Boktjuven av Markus Zusak. Vill helst läsa med en gång men går vackert vänta lite.
• Spelaren av Harlan Coben
• Mästaren av Harlan Coben. Del 1 och 2 om Myron Bolitar. Det är väl välkänt vad jag tycker om den god Coben vid det här laget.
• Nostradamus av Mario Reading. En äventyrsroman. Precis min stil.

Längtar efter att få läsa dessa böcker. Ska bara sätta mig och läsa ut Corpus Delicti först.

Mål för 2012

Jag är egentligen inte mycket för att sätta upp mål för mig själv i läsväg. Gör det i en massa andra olika aspekter i livet men har väl egentligen aldrig gjort det när det gäller läsning. Har alltid tyckt att läsningen ska vara spontan och fri från en massa måsten, då jag läser för att koppla av.

Men samtidigt blir jag så otroligt inspirerad av alla listor jag läser lite runt om i bloggvärlden. Det är boktolvor och Klassikerlistor och Nordiska utmaningen och mycket mer. Så jag tänkte jag skulle försöka mig på det här med att sätta lite mål för mig själv. Men jag lovar dyrt och heligt att inte bli besviken på mig själv om jag misslyckas.

Mål 1:
Jag ska våga läsa mer litteratur från andra delar av världen. Är väldigt låst med vad jag läser, det blir mest amerikansk, engelsk, irländs eller svensk litteratur för min del. Därför tänkte jag mig att jag ska läsa:

• Minst en bok frånAustralien/Oceanien
• Minst 2 böcker från Asien
• Minst 2 böcker från Afrika
• Minst 2 böcker från Sydamerika
• Minst 1 bok från Nordamerika (gäller givetvis Canada och Mexico)
• Minst 1 bok från Centralamerika
• Minst 1 bok från Europa (inte Sverige, Norge, England eller Irland)

Mål 2:
Försöka beta av minst en klassiker 1 månaden. Utgår lite från BBC's klassikerlista men går även bra med andra böcker.

Mål 3:
Mera på engelska. Eventuellt försöka mig på att läsa någon av klassikerna på engelska och inte bara chick-lit som är det vanliga för mig.

Boktolv:
Jag vill försöka vidga mina vyer för att försöka hitta nya favoritförfattare. En del av dessa författare har jag varit nyfiken på länge, en del har jag läst om någon enstaka bok som jag vill läsa.

• Kristina Ohlsson
• Belina Bauer
• Emilio Calderón
• Melissa Marr
• Kierten WHite
• Sophie Hannah
• Alan Benett
• Charles Dickens (jag vet att det är hemskt att jag inte läst något av honom ännu.
• Jonas Jonasson
• Deborah Harkness
• Marianne Cedervall
• Tatiana de Rosnay
• Roslund och Hellström
• Anna Rosman
• Elly Griffiths

Ska bli väldigt spännande att se hur dessa målsättningar går att hålla. Känner jag mig själv rätt så är jag jätteduktig i början av året men tappar lite i slutet. Men det är ett mål, inte måste.