Mio

Igår hände nog det häftigaste jag varit med om hittills. Jag blev moster för första gången. Och när den lilla krabaten ska heta Mio så måste jag nu snarast ta och få tag på boken som skapat namnet. Mio min Mio av Astrid Lindgren ska läsas asap.

 

 

En smakebit på søndag: Delirium

Idag är det söndag (för den som inte visste det) och det innebär att det är dags för En smakebit på en söndag hos bloggen Flukten fra virkeligheten.

Denna veckan läser jag Delirium av Lauren Oliver som är första delen i en dystopisk triologi. Jag har inte läst så mycket dystopier innan men den här boken har länge legat och väntat på att jag ska läsa den. Den handlar om ett USA någon gång i framtiden där kärlek anses vara en sjukdom. När man fyller 18 år får man en behandling så att man inte längre ska känna känslor. Huvudkaraktären Lena längtar tills hon ska få sin behandling. Men allteftersom  historien går vidare så börjar tankar väckas hos Lena.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken ännu efter att ha kommit ungefär till hälften. Men det verkar just nu som om den blir bättre och bättre. Citatet jag bjuder på denna veckan är hämtat från sidorna 138-139 och utspelar sig när Lena hamnar på en förbjuden fest och för första gången ser obotade tjejer och killar tillsammans.

Jag öppnar munnen, men inga ord kommer ut, vilket antagligen är bra med tanke på att ett gigantiskt brandlarm tjuter i mitt huvud. Det låter kanske korkat och naivt, men inte en enda gång på väg till gården tänkte jag ens tanken att festen skulle vara för båda könen. Det föll mig helt enkelt aldrig in.
Att trotsa utegångsförbudet är illa nog, att lyssna på icke godkänd musik är ännu värre. Men att bryta mot segregationslagarna är ett av de värsta brott som finns.

Bokbloggsjerka 25-28 januari

Lite senare än vanligt hopar jag nu på Annikas jerka för att svara på veckans fråga.

Är du 100% ärlig i dina recensioner/omdömen?

Ja jag brukar försöka att vara så ärlig som det bara går. Det som jag däremot kan vara svårt är att uttrycka vad det är jag verkligen känner för en bok i förståliga ordalag så därför kan recensionerna lätt bli lite flummiga. Men jag ser ingen anledning till att skriva en recension om man inte skriver det man tycker. Däremot kan man ju alltid göra det på ett trevligt sätt - oavsett om det är en positiv, men framför allt en negativ recension.

The Land of stories: The Wishing Spell av Chris Colfer

Alex och Conner är 12 år gamla, tvillingar och har för ungefär ett år sedan misst sin pappa i en bilolycka. Man kan väl säga att livet inte precis leker. Alex har lätt för sig i skolan men absolut inga vänner. Conner är raka motsatsen - han har en viss tendens att somna på lektionerna.
Men så en dag får tvillingarna en bok av sin farmor. Och inte vilken bok som helst utan den gamla sagoboken som deras farmor och pappa brukade ägna timmar åt att läsa högt för dem ur. Boken som handlar om både Törnrosa, Askungen och Snövit för att nämna några. Men en dag råkar Alex och Conner trilla igenom boken och rätt som det är så befinner de sig i "The land of Stories" och det är nu äventyret börjar. För hur ska barnen klara av att ta sig hem igen.

Man kan väl lugnt påstå att jag var fast redan vid titeln - sen var ju framsidan otroligt fin också. Det var inte mycket tvekan om att den här boken bara skulle jag äga. Och så kom den hem till mig - blev klappade lite på (för jag den är jättefin) och sen blev den bortglömd. Eller kanske inte bortglömd men nerputtad långt ner i en läshög. Tills för några dagar sedan.
Och vad finns det inte att älska för en tjej som älskar sagor i alla dess former. Det här är liksom sagan om vad som hände efter "och så levde de lyckliga i alla sina dagar". Jag får bekanta mig med både Gulldlock och Rödluvan (måste säga att jag älskade Rödluvans lite udda karaktär) och sen finns givetvis pepparkakshuset med och stora sygga vargarna. Boken får mig att vilja sätta mig och ha Disneymaraton en hel helg och bara titta på alla favoriter (och ja, jag vet att dessa varianter inte riktigt överrensstämmer med historierna alla gånger men jag vill endå). Kanske ska jag också plocka fram min samling av H.C Andersens historier och förskjunka i dessa.
Historien är trevlig och har hela tiden ett driv framåt som gör att det är svårt att lägga ner boken. Hela tiden händer det något nytt eller så träffar man på en ny karaktär och det gillar jag.
Det är inte många reservationer jag har till den här boken mer än att det kanske blir lite väl sockersött någon gång emellanåt och lösningarna är nästan för enkela ibland. Men det ska jag väl inte klaga på eftersom boken egentligen är skriven för en helt annan målgrupp än vad jag tillhör.

Flera böcker till mig...igen

Jag skulle BARA lämna tillbaka fyra böcker på biblioteket. Jag skulle INTE komme hem med fyra nya. Så blev dock fallet och jag vill givetis läsa allihopa på en gång. Jag har också fått hem lite nya böcker i brevlådan och det var ju inte en lika stor överraskning eftersom jag beställt dem själv.



• Juliet, Naked bara för att jag älskar Nick Hornby och helt lyckats missa den här boken. Måste också sägaatt jag gillar omslaget. Om ni tittar noga kan nu se att det är ett par hörlurar de använt för att göra ansikterna.
• Matchad av Ally Condie eftersom jag sett så mycket om den på olika bloggar. Vet egentligen inte vad den handlar om men ska bli väldigt spännande att läsa.

• Sveket och Utvald av P.C and Kirsten Cast är andra och tredje delen i A House of Night serien. Jag gillade ju första boken väldigt mycket och vill väldig gärna veta fortsättningen. Tyvärr fanns inte dessa på engelska på mitt bibilotek för tillfället men det lär gå precis lika bra med svenska.

• Själlös och Chanslös har jag länge varit väldigt nyfiken på att läsa. Därför kontaktade jag Styxx för att se om jag kunde få som recensionssexemplar. Själlös var tyvärr slut hos förlaget så då passade jag på att beställa den för ett precentkort på CDON. Chanslös är däremot ett recex. Tack så väldigt mycket.

Så nu har jag absolut inte tid att blogga mera. Här ska det läsas. Tur jag har ett skönt flyt i läsningen just nu trots alla serieavsnitt som tydligen bara måste tittas på enligt sambon.

Bitterblue av Kristin Cashore

Bitterlblue är tredje delen om De Utvalda. Det är en serie som jag började läsa någon gång under slutet av förra året och blev helt fast. Jag älskar denna serien.

Tredje boken utspelar sig åtta år efter det att vi lämnar Katsa och Po ur Tankeläsaren (första delen). Bitterblue är nu drottning över Monsea men det är kanske inte så lätt att vara drottning som man skulle kunna tro. Framför allt när landet försöker återhämta sig efter en tyrann som styrt i 35 år. Det verkar faktiskt vara så att allt inte är som det ska vara så genom en impuls ger sig Bitterblue ut i staden för att verkligen ta reda på hur folket har det. Och vågar jag kanske till och med säga att det är början till räddningen.

Cashore har verkligen lyckats få till en helt fantastisk serie och den tredje delen är absolut inget undantag. Ytterligare en stark kvinna produceras i den här boken - en kvinna som börjar lite osäker på sig själv men vinner i längden medan hon lär sig nya saker om sig själv och andra. Egentligen kan man väl säga att alla tre böckerna följer ett visst tema - och då handlar det inte bara om att de lever i samma värld.
Jag måste säga att jag älskar det som gör dessa böcker till fantsy (hallå - ingen fantsy utan lite magi). Att födas med en grace, att vara en graceling (orginal mycket bättre än översättningens särling) tycker jag är både lite udda och alldeles underbart. Och att det får växa fram för att vara något vackert eller användbart istället för en förbannelse som jag tolkar det från första boken tycker jag är jättebra. Har nämnt tidigare att jag gärna hade haft Bitterblues biblotikaries grace - nämligen förmågan att läsa jättesnabbt och samtidigt komma ihåg allt man läst. Hade kommit mycket väl till pass i verkliga livet.
Cashore har verkligen också lyckats med att binda ihop de tre böckerna till en helhet vilket jag var lite tvivlande till hur hon skulle lyckas med när jag läste andra boken. Men jag tycker hon lyckats bra.

Ett bra slut på en bra serie - det är väl hur man skulle kunna sammanfatta Bitterblue.

Minirecensioner x3

Nu ligger jag så fruktansvärt långt efter med recensioner så jag knappt vet vilka böcker jag recenserat. Därför kommer här tre korta recensioner på några av de böcker jag läst i januari. Kommer bara vara en kort fundering kring vad jag tyckte om boken. Vill ni läsa vad den handlar om - tryck på bilden.

Nattens begär av Sherrilyn Kenon
Ytterligare en vampyrroman - denna gången med ankytning till grekisk mytologi. Jag var länge rätt så nyfiken på att läsa den här boken men den levde väl inte riktigt upp till förväntningarna. Något jag irriterar mig på är när man inte riktigt kan hålla isär begreppen. Det talas om grekiska gudar hit och dit men rätt som det är dyker Bacchus in som är den romerska vinguden (Dionyssus är den grekiska motsvarigheten). Ibland blir historien också lite för smörig för min smak - även om jag oftast gillar smörigt.

The Woman in Black av Susan Hill
Hade hört mcyket om den här boken via olika bloggar och trots att jag alltid har inbillat mig att jag inte gillar skräck så valde jag att plocka upp den när jag var på biblioteket. Någon gång måste jag ju prova att läsa skräck tänkte jag. Kan fortfarande inte påstå att jag är jätteförtjust i skräck och inte av den anledningen jag trodde. Boken är väldigt målande men jag kan inte påstå att jag någon gång under läsningen blev skrämd. Den lilla obehagskänsla som jag hade var den att jag hela tiden satt och förväntade mig att bli rädd. Jag tyckte på det stora hela att historien var rätt så platt.

Mercurium av Ann Rosman
Fjärde delen av Rosman om Karin Adler och hennes team och återigen bjuds jag på en välskriven deckar där allt känns trovärdigt. Däremot tycker jag att den här historien innehåller två historier vilket kanske inte hade behövt vara fallet. Det hade räckt om boken handlade om Metta Fock som en firstående från serien. Däremot måste jag säga att jag blir mer och mer förtjust i karaktärerna. Till och med Folke börjar växa i min bok och det måste ju helt klart vara en bedrift.

En smakebit på søndag: Bitterblue

 

På bloggen Flukten fra virkeligheten så är en smakebit på en söndag ett stående inslag och åter igen tänkte jag lämna ett litet inlägg.

 

 

Denna vecka läser jag Bitterblue av Kristina Cashore och det är en ungdomsfantasy som jag tycker är riktigt riktigt bra. Den utspelar sig i en värld där vissa människor föds med någon form av gåva, de är särlingar (eller Gracelings på engelska) och det visas av att deras ögon har två färger och ofta väldigt speciella färger. Bitterblue är tredje och avslutande delen och handlar om Bitterblue som är drottning i ett Monsea som kanske håller på att återhämta sig efter sin förra kung som var tyrann med en hemsk gåva. De två tidigare böckerna är Graceling och Fire.

 

Veckans utdrag är hämtat från sidan 35 där läsaren för första gången får bekanta sig med Bitterblues biblotikarie som även han har en grace. En grace som jag väldigt gärna hade velat ha.

 

Bitterblue's librarian was Graced with the ability to read inhumaly fast and remember every word forever - or so he said, and certaninly he seemed to have this skill. But Bitterblue wondered somtimes if he mightn't also be Graced with unpleasantness. His name was Death. It was pronounced to rhyme with "teeth", but Bitterblue liked to mispronounce it by accident on occasion.

Just nu...enkäten

Tänkte jag skulle ta och försöka svara på den där enkäten om vad man läser just nu som nästan alla verkar ha svarat på redan.

Just nu...

...läser jag i fotöljen: Bitterblue av Kristin Cashore (mycket trevlig läsning om jag får säga det själv)

...läser jag inför bokcirklar: är tyvärr inte med i någon bokcirkel. Hade däremot varit ett trevlig sätt att få träffa andra bokintresserade.

...längtar jag efter att läsa: massor av böcker, men den jag längtar lite extra efter är Själlös av Gail Carriger.

...har jag nyss läst: Woman in Black av Susan Hill (recension kommer)

...ligger detta på sängbordet: Bitterblue är svartet här med - den flyttar liksom runt med mig, från stolen, till soffan, till jobbet, till sängen. Säger kanske lite om vad jag tycker om boken.

...finns detta i MP3-spelaren: Mercurim av Ann Rosman. Snart slut dock och då vet jag inte riktigt vad jag ska lyssna på.

...pausläser jag: Drakens ögon av Stephen King. Vet inte riktigt varför jag inte tagit tag i den på riktigt. Får nog bli ett kommande projekt.

...ser jag: Sons of Anarcy, en riktigt bra serie om det är någon som är sugen.

 

Bokbloggajerka 18 - 21 januari

Frågan denna veckan hos Annika är:

Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den?

Det finns väl egentligen två svar på den frågan. Jag köper aldrig böcker i bokhandlar eller via nätet om det inte är böcker som jag tidigare har hört talas om på något sätt (undataget är bokrean). Det är jag både för snål för och för rädd för. Har jag däremot bara hört minsta lilla om någon bok kan jag sen köpa den och då oftast via nätet.
Men det här med helt okända författare kommer i ett helt annat ljus när jag är på antingen biblioteket eller i en second hand där böckerna är i stort sätt gratis. Då dras min blick illande kvickt till omslaget. Är omslaget på något sätt det allra minsta intressant vänder jag på boken och läser baksidan. Baksidestexten är absolut a och o. Det händer inte att jag köper en bok som inte har en förklaring till handlingen. Den måste locka mig. Men som sagt - jag läser inte baksidan utan att lockas av framsidan (någon enstaka gång titeln).

Bitterblue

Idag är det så att jag nästan känner att det är tur att sambon äntligen jobbar. Han är nämligen helt frälst i den där serien jag nämde förra veckan och så fort jag kommer hem om kvällarna är det krav på att vi ska sitta och titta. Jag har tur som fått träna lite och att äta mat efteråt. Men ikväll ska jag äntligen ägna min tid åt Bitterblue - som jag har längtat.

 

Vad jag tyckt om de första två böckerna kan ni läsa här och här.

 

 

 

Nattens cirkus av Erin Morgenstern

Året är 1873 när en 6 år gammal Celia Bowen knyts till ett vad, en tävling av sin far - den stora magikern Prospero Besvärjaren. Det är en tävling i magi som hon under hela sin uppväxt tränas inför. Hon vet inte vem hennes motståndare är/kommer vara och hon vet över huvud taget inte vad tävlingen går ut på.
Marco är en föräldralös pojke som plockas in från ett barnhem av mannen i den grå kostymen. Han blir också en del av tävlingen.
Cirkusen som bara håller öppet på natten är skådeplatsen för tävlingen i magi. Cirkusen är något alldeles speciellt som lämnar få människor oberörda när de väl har varit och tittat på den.

Det här är en magisk historia om magi som kanske inte är magi utan kanske ett annat sätt att se verkligheten. Det är en otroligt vacker historia om kärlek och vad man kan göra för en annan människa. Och trots att jag skrivit att det här är en historia om kärlek så tycker jag endå inte att det får ta för mycket plats och det gillar jag. Främst är det nog kärleken till cirkusen som är avgörande. Språket är som musik många gånger. Det är vacker och otroligt utbroderande fast aldrig så att det känns jobbigt att läsa. Jag skulle nog vilja säga att språket är den här boken största förtjänst. Jag älskar hur den är skriven. Jag älskar också det faktum att den är skriven på så många olika sätt ur olika människors perspektiv och även jag får vara med på ett hörn. De små korta styckerna som berör min inblandning i cirkusen gör att det verkligen känns som om jag är närvarande, att jag får uppleva cirkusen.
Handlingen går egentligen inte att säga så mycket om. Boken handlar om cirkusen och de människor som spenderar tid på eller omkring den. Handlingen går sakta framåt utan att det egentligen inte händer så där väldigt mycket men det gör aldrig något. Den här boken känns så genomtänkt och varenda ord verkar vara skrivet med största omsorg så handlingen hamnar på något sätt i skymundan. Boken är en känsla snarare än ett litterärt tidsfördriv (om någon förstår vad jag menar).

Detta är verkligen en vacker liten pärla (måste även nämna omlaget här) som definitivt kommer att leva med mig. För det här är verkligen en bok som inte är som någon annan.

Tack Pocketfölaget för det fin, fina recensionsexemplaret.

En smakebit på søndag: Nattens cirkus

Återigen hoppar jag på Flukten fra virklighetens inläggserie om vad jag läser just nu.

För tillfället läser jag Nattens cirkus och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara den. Den får i alla fall ut på en tävling - en tävling i magi och scenen för tävlingen är en cirkus. Allt krätsar kring cirkusen för det är verkligen en cirkus utöver det vanliga.

Dagens citat är hämtat från sidan 259 när en pojke vid namn Baily undersöker ett av cirkusens tält.

Han tittar på de andra burkarna och flaskorna, intresserad men ändå tveksam inför att öppna en till. Men så tar han upp en glasburk av frostat glas och skruvar upp det silvriga metallocket. Den här burken är inte tom utan har lite vit sand på botten. Doften som letar sig upp ur den är den omisskännliga lukten av havet, av en solig sommardag på stranden. Han kan höra vågskvälpet mot sanden och en mås som skriar. Det finns något mystiskt med också, en sjöjungfrus fjälliga stjärtfena som försvinner bakom en våg. Doften och känslan är äventyrliga och upplivande, med den salta udden hos en havsbris.

Lästiden som försvann...

I onsadags var jag och shoppade loss i det stora varuhuset med namnet GeKås. Under av alla under så kom jag inte hem med någon bok. Däremot fick en serie-box följa med hem och det har sambon och jag sedan ägnat kvällarna åt. Sons of Anarchy är en riktigt bra serie om ett motorcykelgäng som inte direkt håller sig till det lagen säger. Rå men bra. Därav har jag inte hunnit läsa mer än kanske 10 sidor de senaste dagarna. Får se om det blir någon bättring ikväll men har inte så stora förhoppningar.

Bokbloggsjerka 11-14 januari

Så var det dags för bokbloggsjerka igen och denna veckan ställer Annika frågan om: Vilken bok är du mest nyfiken på som kommer att komma ut under första halvan av det här året?

Jag vet faktiskt inte alls vad jag ska svara på denna frågan. Jag såg väldigt mycket fram emot tredje delen av Kristin Cashores serie om De Utvalda - Hemligheternas rike. Ända tills jag tröttnade på att vänta och köpte den på engelska istället. Men en bok som jag ser mycket fram emot är Rädda mig inte av Tahereh Mafi. Tyckte mycket om första boken och ser därför fram emot tvåan. Enda tills april får jag dock vänta. Det är den titel jag kan komma på så där på stående fot.

Betyg??!!

Den senaste tiden har funderat en hel del kring det här med att betygsätta böckerna jag läser eller inte. Jag vet att det inte var så länge sedan diskussionen var uppe på tapeten (tror det var i en jerka) och jag har egentligen alltid varit ganska så anti att betygsätta. För mig handlar läsningen endast om nöje och en bok kan betyda så otroligt olika beroende på när man läser den. Dessutom är jag en sådan människa som sällan klagar på en bok eller film utan tycker att det mesta är helt okej. Fruktansvärt meningslöst om alla böcker man läser fick en fyra i betyg till exempel, men jag skulle i och för sig läsa väldigt mycket bra böcker.

Nu har däremot tanken krypit i mig ett tag att jag kanske skulle prova på att betygsätt i alla fall, och anledningen är att jag på senaste tiden har läst så många otroligt bra böcker där jag verkligen tycker att det borde synas hur bra de är. Då kan jag tycka att ett betyg är ett bra sätt att visa det. Framför allt när en bok är så bra så jag inte vet vad jag ska skriva om för att visa hur bra den är.

Sen är det ju det här med betygsskala. 1-5 kan jag tycka är rätt så lagom, men vad betyder en fyra vad betyder en trea. Var går gränsen?! Jag måste nog var tydlig inför mig själv vad ett betyg betyder annars kommer det att bli riktigt jobbig.

Jag har hur som helst inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra. Kanske ska jag gå och fundera på det lite till. Eller så sätter jag igång och skriver betyg redan i nästa recension jag gör. Vad tycker ni, hur ska jag göra? Tar tacksamt emot förslag.

Slut på ledighet

Till jobbet igen idag då. Nu är det slut på den långa härliga ledigheten med massor av tedrickande och bokläsande. Har i alla fall hunnit läsa många fantastiskt bra böcker över jul.

Klassikerutmaningen

Tänkte jag skulle haka på klassikerutmaningen som Lyran håller i nu fram till sista april. Jag gillar klassiker och hade endå ett gäng stående som väntar på mig. Först ut kommer Anna Karenina att vara. Jag har nog och göra ett tag med den (ca 900 sidor liten text). Ytterligare böcker som lockar är 1984 av George Orwell och Oliver Twist av Charles Dickens.

En smakebit på søndag: Marked

Tänkte jag skulle ge mig in på att vara med på en inläggsserie som Flukten fra virkeligheten har varje söndag och som heter En smakebit på en söndag.

Boken jag läser för tillfället är Marked av P.C and Kristin Cast och det är första boken i A House of Night serien. Jag har inte så mycket kvar att läsa men det utdrag jag har tagit är från sidan 53 när Zoey precis har vaktnat på på sin nya skola A House of Night sen hon blivit märkt till att bli en vampyr.




 


I opened my mouth to tell her that I totally rememberd it - falling and hitting my head ... seeing myself like I was a floating spirit ... following the weidly visible words into the cave ... and finally meeting the Goddess Nyx. But right before I said the words I got a weird feeling, like someone had just hit me in my stomach. It was clear and it was specific, and it was telling me to shut up.

Lovord

Ja, jag hade hört alla lovordande recensioner om boken men inte i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig detta. Jag öppnade bokens pärmar och... ja ärligt talat förstod jag ingenting. Vad är det som händer, är det verkligen engelska och inte något konstigt språk som jag inte förstår ett ord av, vem är vem och varför. Men någon stans runt sidan 100-150 så börjar det sakta men säkert tändas ett litet ljus och från den stunden fanns det ingen återvändo. Det är fantastiskt, det är fruktansvärt sorgligt, det är underbart. Jag funderar många gånger hur detta kan vara en ungdomsbok för så svart och djup tycker jag att den är. Men samtidigt är den en otroligt varm historia om en vänskap som jag inte kan låta bli att bli lite avundsjuk på. Och kärlek. Och utanförskap. Och lite mera vänskap.

Jellico Road av Melina Marchetta är definitivt en bok som kommer att leva kvar i mitt minne ett bra tag framöver och som jag varmt kan rekommendera. Jag tänker faktiskt inte göra en längre recension för risken finns då att jag tråkar ut er och gör er lika förvirrade som jag känner mig så här precis efter. Om ni vill veta vad den handlar om kan ni ju alltid kolla här (och passa kanske på och köp), och framför allt vill jag uppmana alla till att läsa den.

Sista månadssammanfattningen för 2012

December månad visade sig bli en rätt så bra läsmånad. Har haft lugn och ro i och med lite ledigt från jobbet. Har dessutom haft en väldigt inspirerande läshög att botanisera bland.

Decembers böcker:

Porto Francos väktare - Ann Rosman (Ljudbok)
Hobbiten - J R R Tolkien
Om jag kunde drömma - Stephenie Meyer (Ljudbok)
De utvalda: Monstrets dotter - Kristin Cashore
From Notting Hill with Love... Actually - Ali McNamara
Mordet på Orientexpressen - Agatha Christie (Ljudbok)
Mord i juletid: Juldeckare - Novellsamling
Magikerna - Lev Grossman
Resten får du ta reda på själv - Lauren Oliver
Udda verklighet - Nene Ormes
The Sea of Monsters - Rick Riordan

Antal böcker lästa/lyssnade på = 11 st
9 på svenska, 2 på engelska, 3 ljudböcker

Decembers roligaste bok:
From Notting Hill var en så där lite smårolig och småsöt bok som höjde humöret. Även The Sea of Monsters var lite smårolig tack vare sättet Riordan skriver - fullt med sarkasm och ironi. Det gillar jag.

December mest spännande bok:
Magikerna vinner nog den här kategorien. Recension om den kommer snart.

Decembers överraskning:
From Notting Hill igen. Hade ju påbörjat den tidigare under 2012 och inte riktigt kommit in i den. Men nu var den riktigt bra tyckte jag.

Decembers sämsta:
Mord i juletid var verkligen ingen höjdare. Noveller är verkligen inte min grej.

Decembers bästa:
Här kan jag inte nämna bara en bok för jag har läst så otroligt mycket bra böcker. Udda verklighet, Resten får du ta reda på själv, Hobbiten, From Notting Hill. En riktigt bra månad helt enkelt.

2012

Årets första bok är nu utläst. En bok som jag egentligen tänkt läsa ut i fjol men som blev lidande då jag hamnade framför datorn, spelandes spel istället. Så kan jag tyvärr fördriva många timmar. Men på det hela så gör det inte så mycket. 110 böcker lästa förra året är jag väldig nöjd med eftersom det är ca 40 mer än 2011 om jag inte minns fel.

En liten sammanfattning om man då tittar till 2012. Mycket böcker läst som sagt var och det är kanske inte bara av godo eftersom bland annat trädgård och träning blev lidande av det. Det var också väldigt många bra böcker och en väldigt stor variation på genrer. Jag har läst deckare, romaner, historiska romaner, romance, paranormal romance, middelgrade, dystopier, självbiografier, fantasy, urban fantasy och säkert något mer som jag har glömt. Jag har fått mina första recenssionsexemplar vilket varit väldigt trevligt.

Faktum är att jag har läst betydligt fler nya böcker än vad jag gjort tidigare år då jag i mycket större utsträckning lånat böcker på biblioteket och då mer gått och botaniserat för att hitta godbitarna. Det där med biblioteket har blivit lite eftersatt i år, dels beroende på att vi i slutet av förra året flyttade från staden och statsbiblioteket men också beroende på att jag börjat bokblogga och då blivit mycket mer sugen på att köpa böcker. Cirka 120 nya böcker har hittat hem till mig i år (ja jag vet att jag inte är riktigt frisk) på olika sätt.

Under året har jag också varit på min första författarafton. En mycket trevlig kväll med god mat, intressanta samtal och så kom jag givetvis hem med en signerad bok som jag måste ta tag i och läsa snart. Jag har också deltagit i en hel del spännande tävlingar och har till och med haft turen att vinna ett par stycken. Dessutom har jag börjat så smått delta i olika saker på olika bokbloggar och det är alltid roligt.

2012 var med andra ord ett väldigt trevligt år. Vilken var sen den bästa läsupplevelsen? Jag har väldigt svårt att nämna bara en eftersom jag har läst så många olika genre och då är ju böckerna bra på så många olika sätt. Men måste jag välja en som står ut lite så får jag helt enkelt nämna Fredrik Backmans underbara bok En man som heter Ove.