Hemlös av Gail Carriger

Så hade jag äntligen Hemlös i min hand och trots att det inte var så länge sedan jag läste ut Chanslös så har jag längtat. Med andra ord - den flyttade längst upp i läshögen.

Varning - Spoiler från tidigare böcker.

När nu Alexia Maccon står hemlös, utskickad av sin make lord Maccon och med barnbesväret som växer i magen ser hon ingen annan råd än att bege sig till Italien och tempelherrarna för att söka svar på besväret för att sen trycka upp i makens ansikten. Sen är det givetvis inte fullt så enkelt som man skulle kunna tro. Vampyrer anfaller hela tiden och till och med nyckelpigor har blivit farliga insekter. Tur att det i alla fall finns god mat som till exempel pesto och trogna vänner och tjänare.

Jag älskar humorn och ironin i språket. Det är det som gör mycket av boken. Mitt i prick enligt min mening. Alexias sätt att se på saker och ting, alltid praktisk och världsnärvarnade mitt i all röran gör det makalöst roligt. Och dessa beskrivningar av hattar och parasoll lockar fram många skratt. Handlingen är egentligen inte så värst komplicerad, det händer inga större omvälvande saker men Carriger lyckas ändå med att skapa en spännande historia som lever vidare enda fram till slutet.

Jag gillar att i denna boken får betahanen Randolph Lyall mer utrymme. Tycker mycket om han som karaktär. Hans ordentliga jag där ingenting är viktigare än en rätt knuten kravatt. Okej då flocken är väl rätt så viktig men det finns ingenting som hindrar att man kan sköta dessa angelägenheter ordentligt klädd. Han sätt att ta hand om en hjärtekrossad alfahanne i form av lord Maccon under hans "bedrifter" är mycket underhållande.

Sammanfattningsvis kan man väl lugnt påstå att jag älskar även denna bok i serien med det underbara namnet Parasollprotektoratet. Nästa bok lär jag inte kunna vänta på att den ska ges ut på svenska så den får nog vackert läsas på engelska.

 

Tack Styxx fantasy för recensionexemplaret.

Parasollprotektoratet del 1 och 2

Under loppet av några få dagar har jag nu läst ut Själlös och Chanslös av Gail Carriger som är första och andra delen av Parasollprotektoratet (försök säga det snabbt tio gånger i följd). Och vad kan jag säga mer än att jag är helt förälskad. Det här är böcker när det är som bäst - helt i min smak - från tidsepoken och beskrivningar kring miljö och kläder till humorn som är så där fantastiskt torr, ironisk och sarkastisk som jag vill ha det. Kan inte annat än älska Alexia Tarabotti/Maccon och hennes parasoll.

Själlös

Alexia Tarabotti är själlös. Det kan låta som en rätt så hemsk egenskap men man kan inte annat än påstå att det är rätt så bra när man helt plötsligt attackeras av en vampyr i ett bibliotek mitt under en trevlig bjudning. Det kan också vara rätt så bra när man är väldigt nyfiken av sig och gärna vill veta vad som händer i skuggvarelsernas värld. Till sin hjälp (eller kanske till besvär) i sitt utforskande har hon alfavarulven Lord Maccon. För visst har hon hamnat någon stans mitt i den värsta smeten miss Tarabotti när hon upptäcker att vampyrer och varulvar på ett mystiskt sätt försvinner.

Chanslös

Den nyblivna Lady Maccon verkar trivas med sitt nya liv som gift till en varulvsalfa om det inte vore för att han helt plötsligt bara ger sig av till Scottland utan att berätta det för henne. Kan hans försvinnande ha något att göra med det mystiska fenomen som gör alla övernaturliga varelser männskliga igen, ungefär på samma sätt när Alexia övermänniskan rör vid dem. Alexia Maccon finner ingen annan råd än att fara efter sin make till Scottland och detta i sällskap av sin oerhört irriterande syster Felicity, sin vän Ivy Hisselpenny, flocktjänaren Tunstell och den franska kvinnliga forskaren madame Lefoux.

Böckernas styrka förutom humorn måste jag säga är dess beskrivningar - av miljöer som jag skrev tidigare men också beskrivningar som gäller de uppfinningar som är av en betydande roll men framför allt böckernas karaktärer som känns fullt naturliga och verkliga trots den kanske inte fullt så verkliga verkligheten. Jag kan mycket väl tro på ett London där vampyrerna styr modet och där varulvar är styrande vad gäller militära angelägenheter. En stor eloge till författaren som verkligen hittat ett sätt att berätta levande.
Jag kommer definitivt att läsa fortsättningen.

För första gången i Fantastiska berättelsers historia tänker jag nu att sätta betyg på böcker och i det här fallet var det inget svårt. Man ska väl börja stort?! Både Själlös och Chanslös får:



Vill tacka Styxx fantasy för de otroligt vackra böckerna med sitt lite tjockar papper och svartade kanter. Under bar bok att läsa ur vad gäller mer än innehållet. Vill också tacka för Chanslös som var ett recensionsexemplar.