Dagen noll

David Baldacci är en av mina favoritförfattare vad gäller deckar- och thriller-genren. Av den anledningen kan jag absolut inte gå förbi en i stort sätt ny bok av författaren på loppis när den dessutom bara kostar 10 kronor. Det går inte. Punkt!

En annan favoritförfattare är Lee Child och hans böcker om Jack Reacher. Reacher som är super mannen, före detta militärpolis, stora stygga vargen liksom.

I Dagen Noll blandar vi det bästa från två världar. Baldaccis berättarstil med Childs story och karaktär.
Nu överdriver jag en del. Storyn är ju faktiskt helt och hållet Baldaccis men likheterna finns definitivt. Vi får möta John Puller som är specialagent inom USA's militärpolis. Han är stor och stark och har många medaljer på bröstet. Han skickas som ensam agent till en liten håla i West Virginia där det bor strax över 6000 människor. En överste (viss tvekan på militärgraden här) har mördats tillsammans med hela sina familj och Puller ska tillsammans med den kvinnliga polisen Sam Cole lösa fallet. Kan det ha något att göra med överstens tjänst på underrättelsetjänsten.

Till en början är jag lite tveksam till historien. Jag tycker det är lite för mycket copy-cat över det hela och tycker det är lite synd att en så bra författare som Baldacci inte kan hitta på något eget. För som sagt, likheterna till Jack Reacher är väldigt många.
Men efter ett tag slutar jag bry mig och sugs in i den bra boken. För det är en bra bok. Den innehåller mycket spänning, högt tempo och en bra story. Att det är något mystiskt som sker i det lilla samhället är inte speciellt svårt att lista ut, och ärligt talat - det hade ju inte funnit någon bok om det inte varit något mystiskt. För det här är absolut ingen kärleksroman.
Det här med småstadsmentalitet är spännande tycker jag. Hur kan man dölja något stort (för ja det blir ett lite större problem en än mördad familj) i något som är så litet. Det känns som att någon måste se något när staden är så liten. Eller så inbillar jag mig i min fantasi att den är ännu mindre än vad den verkligen är. Jag ser framför mig en enda huvudgata kantad av övergivna små affärer, ett slitet café och inte mycket mer. Sett för mycket på film kanske.

Jag läste mig till att det här bara är första delen i en serie om John Puller. Och ja, trots viss reservation kommer jag inte kunna låta bli att leta upp dessa böcker. Har jag tur kanske det står någon hemma i hyllan redan, men det tror jag inte. Mer David Baldacci kommer jag i alla fall att läsa.

Det ögat inte ser

Tar en paus i läsandet av En man som heter Ove och tänkte ge mig in på att skriva en liten recension. Det har det inte blivit så många av den senaste tiden (kanske för att jag läst chockerande lite). Boken jag läste ut i söndags var i alla fall Det ögat inte ser av Lee Child. Ytterligare en Jack Reacher-bok att lägga till handlingen och återigen tycker jag att det är en läsvärd bok.

Den här gången är Reacher i New York och sitter på tunnelbanan mitt i natten. Det är inte många människor i vagnen han åker, men en kvinna verkar väldigt misstänksam. Hon fyller nämligen alla kristerierna som finns på listan över hur man känner igen en självmordsbombare. Efter lite funderande bestämmer sig Reacher för att ingripa och trots att det inte riktigt blir som han hade tänkt sig så är han inblandad i en riktig härva som både involverar politisk makt och försvunna bevis. Allt i sann Reacher anda.

Det här är en helt okej bok, även om det inte är den bästa Child har skrivit. Det är full fart från början till slut och jag älskar hur författaren avslutar sina kapitel, inte med en cliffhanger utan med en liten hint om vad som faktiskt kommer att hända i framtiden. Detta håller uppe spänningen minst lika bra som en cliffhanger. Språket är väldigt lätt, även om jag upplever det som lite speciellt. Det är väldigt korta, men informativa meningar. Inget vackert över det precis men gillar det endå (även om det tar ett tag att komma in i.
Detta är en bok jag kan rekomendera som lite lagom spännande underhållning där det alltid händer nya saker.

Som en liten parantes kan jag säga att omslaget är väldigt bra. Det har lite 3D effekt som tyvärr försvinner på bilden. Men "guldet" i författarens namn skavs tyvärr av väldigt lätt och det retar mig.

Tack Ponto pocket för recensionsexemplaret.

Dold identitet av Lee Child

Från Damm förlag fick jag för någon vecka sedan ett recex i form av Dold Identitet av Lee Child. Vill börja med att tacka för den fina boken.

Dold identitet handlar om Jack Reacher, Childs hjälte i alla hans böcker (så vitt jag vet i alla fall) och i den här boken får vi träffa honom före. Före som i innan han blev en kringvandrande vagabond/luffare som drar från småstad till småstad. Före som i medans han fortfarande var major i arméns militärpolis.

Året är 1997, faktiskt rätt så precis fyra och ett halv år innan den där hemska dagen i september som alla känner till. Och det poängteras ofta i boken och han visar på att skyddet inte alls var lika stort som det är efter den där dagen.

Reacher får i uppdrag att ta sig till den lilla staden Charing Crossing. Han ska ta sig dit som förklädd civilist för att infiltrera poliskåren. I Charing Crossing har nämligen ett mord på en ung vacker flicka begåtts och det verkar som om det kan vara någon höjdare på militärförlängningen i staden som kan ligga bakom dådet. Reacher order är att se till att militärerna inte blir misstänkta.

Jag har lyssnat på många böcker om Jack Reacher och de håller över lag en hög klass tycker jag. Inga omvälvande, världsskakande böcker utan precis så där lagom som man vill ha det i bland. Jag hade lite svårt att komma in i den här boken, dels beroende på en liten lässvacka som jag befinner mig i nu, men också på grund av hur språket i boken är. Den innehåller många enordsmeningar och det hackar läsningen lite ibland. Detta är något jag aldrig upplevt innan eftersom jag har lyssnat på böckerna. Dessutom hörde jag uppläsaren i mitt huvud till en början vilket var lite störande.

Men igår så kunde jag äntligen sätta mig ner och börja läsa ordentligt och då tog det fart. 300 sidor läste jag (boken innehåller 400) och jag gillar vad jag läser. Jag gillar att Reacher är en anti-hjälte på det sättet att han tar lagen i sina egna händer och är inte rädd för att använda våld. Ibland kan jag tycka att han går lite för långt i sina vägar till att skipa rättvisa men det är väl det som är det sköna med böcker. Dessutom kan man ju inte säga annat än att han alltid är på de oskyldigas/utstöttas sida. Han är rak på sak och frispråkig även om han är väldigt mån om att skydda sin egen identitet.

Jag gillar skarpt att Child denna gången har tagit med oss till början. För att få veta vad som gjorde att Reacher fick avsked från armén, och varför han reser som han gör och varför han köper nya kläder varje gång de börjar bli gamla istället för att tvätta. Dessutom gillar jag hur de tidigar böckerna lite diskret vävs in i handlingen, absolut inte som en stor grej men som ett förfluget ord här och där. Skulle faktiskt kunna sträcka mig så som att säga att det här var en av de bättre böckerna om Jack Reacher och att jag faktiskt nu fick lite mersmak. Kanske får ta oss lyssna på några av de gamla böckerna som jag inte läst innan eller rent av ta och läsa några fler. Framför allt ska jag definitivt rekommendera den här boken till min kusin som är ett stort fan av Lee Childs böcker.

Jack Reacher

Lee Child är en författare som jag har läst och lyssnat på en hel del. Hans huvudkaraktär är Jack Reacher, föredetta militärpolis, en vagabond som drar runt i USA och som många gånger hamnar i småstäder där det finns både korruption, miljöförstörelser, gisslan draman, you name it. Reacher är en hård man, en man som du inte jäklas med i onödan, för han har inga problem med att ta lagen i egna händer och han har kunskaper som varken du eller jag har.

I Dollar (den första boken) hamnar Reacher i staden Margrave. Han kliver av bussen vid stora vägen och promenerar in till statskärnan (en promenad på ca 2 timmar). Där sätter han sig för att äta frukost på Ino´s restaurang. Men han hinner inte långt på frukosten innan ett gäng poliser stormar in och griper honom för mord. Reacher är nämligen den enda främlingen i hela staden och det kan väl inte vara någon från staden som ligger bakom ett så makabert mord. Den mördade har nämligen fått ansiktet bortskjutet och blivit sparkad på så att det inte finns ett helt ben kvar i kroppen.
Reacher är trots allt oskyldig och tänker lämna staden så fort han får en chans, men allt ställs på enda när man identifierar kroppen. Och efter en mängd händelser är Reacher mitt inne i smeten, där enda lösningen är att ta reda på mördaren.

Jag gillar böckerna om Jack Reacher. Det är en sådan deckare som inte kräver större tankeförmåga utan är lagom avslappnande att sysselsätta hjärnan med när man t ex är ute och går. Lagom mycket spänning och lagom invecklad intriger. Inte något man ligger sömnlös över när man har läst ut den, men samtidigt absolut tillräckligt bra för att jag ska vilja ta upp ytterligare en bok av Child.

Nu verkar det också som om boken One Shot ska filmatiseras. Ingenting verkar vara helt klart, men det ser ut som om det blir Tom Cruise som ska spela Jack Reacher och det är något som verkligen kan diskuteras.