Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper

"Och jag då? Jag sörjer min far och har sex med min svägerska och förälskar mig i främlingar när jag är på väg till min fru som ligger med min chef och som nu samtidigt som hon skiljer sig från mig bär på mitt barn."

Det är en ganska bra sammanfattning om vilken härva den här boken är. Judd inser att han är medelålders och börjar bli rund om magen, han har precis kommit på sin fru med att ligga med hans chef och hans pappa har precis dött. Som om inte det vore nog så är hans inte speciellt religiöses fars sista önskan (hängde ni med där) att familjen ska sitta shiva. Familjen har redan från början en aningens svårt att umgås - tänk då att sitta instängda i ett hus i sju dagar, ta emot kondoleanser och försöka prata med varandra. Inte en helt lätt uppgift.

Tropper skriver på ett alldeles speciellt sätt och jag gillar det väldigt mycket. Han går verkligen in på djupet av människan under deras kanske inte mest positiva faser i livet. Judd känner sig väldigt misslyckad och vill inget hellre än att bli kär igen - trots att det har gått så kort tid sedan fruns svek. Han brottas med relationerna till sina syskon, framför allt sin storebror Paul. Han brottas också med sina känslor efter faderns bortgång och försöker minnas på vilket sätt de stod varandra nära eller inte. Religionen spelar också in en del - även om den inte är väldigt liten.
På det stora tycker jag att det är en väldigt bra bok. Sen kan jag ibland känna mig lite utanför målgruppen. Den är väldigt grabbig/manlig och så även en del i jargongen. Det gör mig inte jättemycket men jag märker av det ibland. Och sen tror jag ibland att det kommer med en del faktafel religionsmässigt. Tror nog i och för sig att det mest beror på översättningen.

3 anledningar till varför Sju jävligt långa dagar är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Humorn i boken är riktigt bra. På sina ställen kan jag inte låta bli att skratta högt. Den är också lite sådär lagom sarkastisk som jag gillar.

2. På det sätt alla känslor beskrivs. De blir på något sätt väldigt tydliga. Det är helt enkelt väldgt välskrivet. Familjerelationen är helt enkelt väldigt intressant att läsa om, framför allt då den verkligen sätts på sin spets i och med att de tvingas umgås så mycket under denna vecka. Det tvingar liksom upp konflikter som har legat och grott under väldigt lång tid och i längden är det nog egentligen väldigt nyttigt.

3. Det finns en hel del minnesvärda citat i boken. Ett av mina favoriter är när de har en diskussion om homosexualitet och den ena broder utbrister att det är ett problem. Då svarar den andra brodern:

"Ett problem är något man löser... Om det inte finns någon lösning är det inget problem, så sluta se det som ett sådant."

Sju jävligt långa dagar får 4/5 i betyg av mig.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Boken om Joe

Nu har jag tagit min Jonathan Tropper oskuld. Jag säger oskuld för det var verkligen så förlösande och fantastiskt. Det är många som tidigare har skrivit om Tropper och jag har hela tiden tyckt det inte riktigt var min grej, men jag var tvungen att prova i alla fall. Det är jag väldigt glad att jag gjorde.

Boken om Joe handlar om Joe (hör och häpna) Goffman. Han är författare och har skrivit den storsäljande boken Bush Falls, en delvis självbiografisk bok om något som hände när han gick sista året på high school. Han lämnade Bush Falls efter skolan för att aldrig återvända. Eller i alla fall hade han inte tänkt återvända. Inte förrän det visade sig att hans pappa fått en stroke och låg för döden.
Det är inte helt lätt att återvända till staden, en stad som bär på många minnen, många människor som inte är direkt förlåtande och till vänner som man inte träffat på 17 år.

Den här boken är helt j*vla underbar. Jag älskar den från första sidan och sugs med i den något lågmälda, oändligt sorgsna berättelen. Tropper beskriver en ensam människa på en väldigt levande sätt och jag befinner mig själv i Bush Falls. Den är så otroligt varm och många gånger vill jag kliva in i sidorna för att bara krama om Joe och säga att det faktiskt är ok att vara ledsen för det är jag själv mest hela tiden. Samtidigt kan jag inte låta bli att le ibland. Den största ljuspunkten i boken är Wayne, Joes kompis från high school, en människa som också han är ett vrak, en spillra av en människa (döende i aids kan tilläggas) men som hela tiden ser ljus på livet och som lättar upp historien på det mest fantastiska sätt. Även Jared, brorsonen är en riktig favorit, med sina galna upptåg.

Jag kommer definitivt att läsa mer av Jonathan Tropper, och jag kan verkligen rekommender den här boken till alla som vill höra på.

Tack Gilla böcker för en fantastiks bok.