Så hade jag äntligen Hemlös i min hand och trots att det inte var så länge sedan jag läste ut Chanslös så har jag längtat. Med andra ord - den flyttade längst upp i läshögen.Varning - Spoiler från tidigare böcker.
När nu Alexia Maccon står hemlös, utskickad av sin make lord Maccon och med barnbesväret som växer i magen ser hon ingen annan råd än att bege sig till Italien och tempelherrarna för att söka svar på besväret för att sen trycka upp i makens ansikten. Sen är det givetvis inte fullt så enkelt som man skulle kunna tro. Vampyrer anfaller hela tiden och till och med nyckelpigor har blivit farliga insekter. Tur att det i alla fall finns god mat som till exempel pesto och trogna vänner och tjänare.
Jag älskar humorn och ironin i språket. Det är det som gör mycket av boken. Mitt i prick enligt min mening. Alexias sätt att se på saker och ting, alltid praktisk och världsnärvarnade mitt i all röran gör det makalöst roligt. Och dessa beskrivningar av hattar och parasoll lockar fram många skratt. Handlingen är egentligen inte så värst komplicerad, det händer inga större omvälvande saker men Carriger lyckas ändå med att skapa en spännande historia som lever vidare enda fram till slutet.
Jag gillar att i denna boken får betahanen Randolph Lyall mer utrymme. Tycker mycket om han som karaktär. Hans ordentliga jag där ingenting är viktigare än en rätt knuten kravatt. Okej då flocken är väl rätt så viktig men det finns ingenting som hindrar att man kan sköta dessa angelägenheter ordentligt klädd. Han sätt att ta hand om en hjärtekrossad alfahanne i form av lord Maccon under hans "bedrifter" är mycket underhållande.
Sammanfattningsvis kan man väl lugnt påstå att jag älskar även denna bok i serien med det underbara namnet Parasollprotektoratet. Nästa bok lär jag inte kunna vänta på att den ska ges ut på svenska så den får nog vackert läsas på engelska.
Tack Styxx fantasy för recensionexemplaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar