Om Kristina och Karl-Oskar

Nu så känner jag mig kanske äntligen mogen att försöka sätta en recension över Utvandrarserien på pränt. Det är inte ett helt enkelt jobb att beskriva något som är så makalöst fantastiskt bra som denna serie är. Även om jag faktiskt hade läst första boken någon gång under högstadiet/gymnastiet var jag alls inte beredd när jag började lyssna. Om jag ska vara ärligt tyckte jag inte så mycket om boken då (av någon mycket konstig anledning).

Jag ska börja från början helt enkelt. Jag var ungefär 10-12 år när jag första gången hörde talas om Utvandrarna - om Karl-Oskar och Kristina och deras färd över det stora havet. Och att jag fick höra talas om dem är jag för evigt tacksam för och jag tackar först och främst Björn och Benny (genialitet). Jag gick på mellanstadiet när musikalen Kristina från Duvemåla sattes upp första gången och jag hade en klasskompis som vid upprepade tillfällen var och såg musikalen. Sen åkte även mamma och pappa och titta på den i Malmö och jag kan fortfarande känna avundsjukan över att jag inte fick följa med. Denna musik som finns i musikalen är bland det bästa jag vet i musikal- och musikväg och jag kan än idag sitta och gråta när jag hör vissa av musikstyckerna. Och så roligt jag har haft med musiken. Då på den tiden var jag rätt så duktig på att spela piano och min syster är väldigt duktig på att sjunga. Syrran fick noterna någon gång i present av mormor och sen dess har vi spelat och sjungit tillsammans.

Nu var det ju givetvis så att jag väldigt gärna ville läsa böckerna eftersom jag tyckte så mycket om musikalen. Och som jag skrev tidigare var det ingen hit när jag väl läste första boken. Tror helt enkelt att jag inte var mogen för den just då, eller så var det helt enkelt fel tillfälle. Boken kan också spelat in, en pocketbok med minitext som var allmänt jobbig att läsa och så hade jag väldigt svårt för talspråket som dyker upp då och då. Hur som helst så var det bara första boken som blev läst och så förblev det enda tills nu.

Jag är väldigt tacksam att jag nu har fått upptäcka böckerna för första gången. Att jag har fått följa Karl-Oskar och Kristina genom deras vedermödor och slit. Jag har fått en inblick i hur det var för svenskarna då under all svält som pågick i Sverige och hur det är att komma till ett helt annat land. Böckerna är ju onekeligen högst aktuella att läsa även idag för att få en förståelse för hur det är att komma som invandrare till ett helt nytt land där man varken kan språket eller kulturen. Kanske kan ungdomar och vuxna idag få en inblick i hur det faktiskt är för många människor i Sverige idag.

Sen är ju boken en kärlekshistoria utöver det vanliga. Jag grät floder när Kristina dog trots att jag visste att det skulle ske och jag var tvungen att sätta mig och lyssna på de sista sångerna i musikalen (tacka vetja spotify). Och då grät jag lite till. Tur att jag inte var ute och gick just då utan var hemma i trädgården.

Vet inte om ni har fått ut något av den här recensionen. Det har mest blivit en massa babbel. Hoppas i alla fall att ni har förstått att jag har älskat böckerna. Skulle nog till och med vilja klassa dem som bland de bästa böcker jag läst. I alla fall topp fem. Nu måste jag helt enkelt på något sätt införskaffa dessa böcker i pappersformat så de kan pryda min bokhylla.

 

 

 

Kunde inte låta bli och lägga in några extra filmklipp. För både böckerna och musikalen förtjänar de bästa betyg.