2012-02-29
29 februari är ingen bra dag!!!
Skulle egentligen satt mig och sammanfattat februari månads läspott. Men jag orkar inte. Har jobbat modiga 11 och en halv timme idag. Dessutom har det varit en dag som inte finns på denna jord. Fredagen den 13 släng dig i väggen säger jag bara. 29 februari är alla dagars otursdag. Vi har på jobbet lyckat skrapa ihop; en sönderrispad haka, en blå tå, en bula i pannan, en halvsvullen näsa, en uppskavd häl och en som trillat och tappat andan. Dessutom har jag själv lyckats duka huvudet i ett snedtak och ena handen lyckades jag smälla i en disk på pizzerian så att jag fem timmar senare fortfarande har ont i den. Så därför får läspotten vänta vackert på i morgon och jag ägnar mig istället åt den helt ofarliga aktiviteten att läsa om mord och våldtäkter.
2012-02-26
Nu är helgen snart över...
Nu har snart helgen gått och jag har hör och häpna inte läst ett enda ord. Brukar vanligtvis avsluta minst en bok per helg (eller har i alla fall gjort de senaste månaderna) så jag är riktigt chokad. Men har faktiskt inte haft något sug alls. Har istället plockat upp min virkning och kämpat lite med den. Håller nämligen på att göra en filt av mormorsrutor, och hitills har jag bara håll på 1 1/2 år. Dessutom har man helt enkelt varit tvungen att vistas ute för att njuta av det underbara vädret.
Men ikväll ska jag nog krypa ner tidigt i sängen och läsa några sidor i Fladdermusmannen, för den känns faktiskt riktigt lovande.
Men ikväll ska jag nog krypa ner tidigt i sängen och läsa några sidor i Fladdermusmannen, för den känns faktiskt riktigt lovande.
2012-02-25
I fablernas värld
Sitter och tittar runt på allt annat man kan handla nu när jag inte får köpa böcker. Hittar en underbart vacker kudde med ugglor på. Älskar ugglor. Dessutom påminner dessa ugglor och ugglan i barnpogrammet I Fablernas värld. Synd bara att det ska vara så pockens dyr bara.
 |
| Köp här |
Alldeles glömt bort att berätta
Att jag har en viss förkärlek för gamla böcker är inget jag sticker under stolen med. Framför allt älskar jag känslan av en riktigt gammal bok och lukten av läder och papper och gammalt. Men jag gillar även gamla böcker som inte är fullt så gamla. Böcker från 60-talet har många gånger en otroligt snygg layout på framsidan och eftersom jag många gånger väljer böcker efter omslaget så är detta något som tilltalar mig väldigt mycket. För några veckor sedan nämnde jag bland annat Roseanna av Sjöwall Wahlöö som är otroligt tilltalande med sina blåa färger. Dessutom beställde jag för några veckor sedan en samling Pan-böcker om allas vår favoritspion James Bond. Dessa böcker tilltalar mig något otroligt mycket kanske framför allt för sitt vackra omslag. Så nu har jag provat att köpa böcker på tradera också och det fungerade alldeles utmärkt.
2012-02-23
Vill ha...
Har inte läst alla Austens böcker men det kommer att hända eftersom jag älskar dessa klassiker. Och nu har jag hittat dem i ett otroligt vackert format (från John Murray General Publishing Division) som bara skriker KÖP. Men nu hade jag ju bestämt mig att jag inte skulle köpa böcker förrän i juni så jag får helt enkelt ta och skriva upp dem någonstans så att jag inte glömmer (för tyvärr är minnet lite kort ibland).
Du kan köpa dessa böcker här.
Du kan köpa dessa böcker här.
Några klassiska barnböcker
Torsdag kväll och i morgon är det så äntligen fredag efter att ha känt "fel" i ett antal dagar nu (ja faktiskt enda sedan i tisdags). I onsdags morse när klockan ringde klockan fem funderade jaga till och med om varför jag hade ställt väckarklockan så tidigt en lördagsmorgon och var på väg att stänga av den. Det hade inte varit lysande för då hade barn och föräldrar vackert fått stått och väntat på mig utanför dörren eftersom det var jag som skulle öppna. Men som sagt i morgon är det äntligen fredag.
I dag på jobbet vara det dags för det månatliga besöket på biblioteket för mig och barnen (har givetvis varit där ett par gånger helt privat också) och ett par riktiga klassiker fick vi med oss. Böckerna om Prostens barnbarn av Eva Bexell är en solklar favorit från min sida. Dessa böcker lyssnade/läste jag och min syrran en mängd gånger när vi var små. Så pass mycket att jag redan har köpt dem som cd-böcker till mina framtida barn (eller kanske till barnet inom mig). Nu hoppas jag bara att barnen på jobbet ska ha nöje av dem.
Lotta på Bråkmakaregatan av Astrid Lindgren är ytterligare en bok som man kan skratta gott åt och det är framför allt humor som går hem hos "mina" 5-åringar på jobbet. Vi har plöjt alla böckerna om Håkan Bråkan och det har verkligen varit en favorit och därför borde Lotta funka bra.
Slutligen slank också Kalle Strop och Grodan Boll av Thomas Funck ner i väskan. Vet inte huruvida dessa underbara figurer passar för barnen men det lär vi snart ta reda på. Om inte annat så får väl jag och min kollega titta igenom den för att bli lite nostalgiska.
Även jag hittade mig en bok som jag bara var tvungen att låna med mig hem för att bläddra i och läsa i lite då och då. Alice i Underlandet av Lewis Carroll i en underbart vacker version. Har varit sugen att läsa denna klassiker ett tag så det fick vackert följa med hem och den ligger i skrivandet stund brevid mig och ropar efter mitt sällskap.
Med dessa klassiker följde givetvis en hel del bilderböcker med, böcker som vi kan läsa när vi har en stund över eller bara känner för att krypa upp i soffan för att få försvinna in i böckernas magiska värld.
I dag på jobbet vara det dags för det månatliga besöket på biblioteket för mig och barnen (har givetvis varit där ett par gånger helt privat också) och ett par riktiga klassiker fick vi med oss. Böckerna om Prostens barnbarn av Eva Bexell är en solklar favorit från min sida. Dessa böcker lyssnade/läste jag och min syrran en mängd gånger när vi var små. Så pass mycket att jag redan har köpt dem som cd-böcker till mina framtida barn (eller kanske till barnet inom mig). Nu hoppas jag bara att barnen på jobbet ska ha nöje av dem.Lotta på Bråkmakaregatan av Astrid Lindgren är ytterligare en bok som man kan skratta gott åt och det är framför allt humor som går hem hos "mina" 5-åringar på jobbet. Vi har plöjt alla böckerna om Håkan Bråkan och det har verkligen varit en favorit och därför borde Lotta funka bra.
Slutligen slank också Kalle Strop och Grodan Boll av Thomas Funck ner i väskan. Vet inte huruvida dessa underbara figurer passar för barnen men det lär vi snart ta reda på. Om inte annat så får väl jag och min kollega titta igenom den för att bli lite nostalgiska.Även jag hittade mig en bok som jag bara var tvungen att låna med mig hem för att bläddra i och läsa i lite då och då. Alice i Underlandet av Lewis Carroll i en underbart vacker version. Har varit sugen att läsa denna klassiker ett tag så det fick vackert följa med hem och den ligger i skrivandet stund brevid mig och ropar efter mitt sällskap.
2012-02-22
Bokreafynd
Jaha då får jag väl säg att bokrean var avklarad för min del för i år. Har sprungit på stadens alla affärer (som säljer böcker) och spanat, klämt, känt, luktat och suktat över alla vackra böcker. Och jag som absolut inte skulle köpa några böcker i år (eller i alla fall nästan eftersom Hobbiten var ett tvång att införskaffa) kom hem med 4 böcker. Och då var jag faktiskt väldigt selektiv. I min kasse låg följande böcker:
Nu gäller det bara att försöka gömma undan dom så att sambon inte får syn på dom. Då finns det nämligen risk att jag får skäll - och till viss del kan jag faktiskt förstå honom eftersom jag i februari har köpt 18 böcker (innan bokrean) och lånat nästan lika många på biblioteket. Så från och med nu ska jag inte köpa några böcker på tre månader (till 1:a juni). Inte ens på loppis där jag gör de flesta av mina fynd. Egentligen borde jag ha satt biblioteksstopp också för att hinna ikapp men det går helt enkelt inte.
- Hobbiten av J.R.R Tolkien
- Rödhake av Jo Nesbo
- Askungar av Kristina Ohlsson
- Virka roliga amigurumis av Mia Bengtsson
Nu gäller det bara att försöka gömma undan dom så att sambon inte får syn på dom. Då finns det nämligen risk att jag får skäll - och till viss del kan jag faktiskt förstå honom eftersom jag i februari har köpt 18 böcker (innan bokrean) och lånat nästan lika många på biblioteket. Så från och med nu ska jag inte köpa några böcker på tre månader (till 1:a juni). Inte ens på loppis där jag gör de flesta av mina fynd. Egentligen borde jag ha satt biblioteksstopp också för att hinna ikapp men det går helt enkelt inte.
2012-02-19
Detta var något för mig
Nu har jag läst den och jag kan absolut förstå alla lovord. För jag är verkligen fast efter att ha läst Hungerspelen av Suzanne Collins. Det var ett tag sedan jag lånade den på biblioteket och har gått och klämt, känt och väntat på att få öppna sidorna i denna bok som jag har hört så många fantastiska saker om. Det var nästan med lite rädsla och ångest som jag började läsa boken.
Handlingen kräver förmodligen ingen större presentation eftersom de flesta förmodligen redan har läst denna bok. Men i korthet handlar det om Katniss som kastas in i ett spel som den diktatoriska regimen annordnar varje år. Det är ett spel utan regler där 24 ungdomar mellan 12-18 år kastas i en tävling på liv och död. Enbart en spelare får lämna arenan där spelen/tävlingen annordnas, då pratar vi givetvis om levande.
I början gick det lite trögt och det hade på intet sätt med boken att göra. En jobbig arbetsvecka lovade inte direkt gott för läslusten. Dessutom var det så mycket som kom emellan hela tiden; måste städa, måste ut och gå, måste laga mat osv. Idag däremot har jag läst. Det kallas visst att sträckläsa för jag har i stort sätt läst ut hela boken idag och jag hade otroligt svårt att lägga ifrån mig den till sambons stora förtret.
Språket är lätt och det är hela tiden driv och flyt framåt det händer något hela tiden. Jag har lätt att binda mig till karaktärerna - framför allt Peeta. Dessutom är jag smått förundrar och känner vissa äckelkänslor för regimen som har hittat på detta makabra spel som kallas Hungerspelen.
Sätter omgående upp mig på reservationslistan på biblioteket för del 2 - Fatta eld - som nu är ett absolut måste att den hamnar i mina händer. Och nu kan jag ju inte låta bli att se framemot filmen som har premiär snart och som känns lovande. För det här är verkligen en bok som passar att göra film av. Dessutom kan jag lova att det här är en sådan bok jag kommer läsa flera gånger - nästan i parameter med Harry Potter eller Twilight.
Handlingen kräver förmodligen ingen större presentation eftersom de flesta förmodligen redan har läst denna bok. Men i korthet handlar det om Katniss som kastas in i ett spel som den diktatoriska regimen annordnar varje år. Det är ett spel utan regler där 24 ungdomar mellan 12-18 år kastas i en tävling på liv och död. Enbart en spelare får lämna arenan där spelen/tävlingen annordnas, då pratar vi givetvis om levande.
I början gick det lite trögt och det hade på intet sätt med boken att göra. En jobbig arbetsvecka lovade inte direkt gott för läslusten. Dessutom var det så mycket som kom emellan hela tiden; måste städa, måste ut och gå, måste laga mat osv. Idag däremot har jag läst. Det kallas visst att sträckläsa för jag har i stort sätt läst ut hela boken idag och jag hade otroligt svårt att lägga ifrån mig den till sambons stora förtret.
Språket är lätt och det är hela tiden driv och flyt framåt det händer något hela tiden. Jag har lätt att binda mig till karaktärerna - framför allt Peeta. Dessutom är jag smått förundrar och känner vissa äckelkänslor för regimen som har hittat på detta makabra spel som kallas Hungerspelen.
Sätter omgående upp mig på reservationslistan på biblioteket för del 2 - Fatta eld - som nu är ett absolut måste att den hamnar i mina händer. Och nu kan jag ju inte låta bli att se framemot filmen som har premiär snart och som känns lovande. För det här är verkligen en bok som passar att göra film av. Dessutom kan jag lova att det här är en sådan bok jag kommer läsa flera gånger - nästan i parameter med Harry Potter eller Twilight.
2012-02-18
En positiv överraskning
Häromdagen när jag var på biblioteket för att lämna tillbaka lite gamla böcker så blev jag positivt överraskad. I entrén stod det ett bokbytarbord. Har läst om detta underbara fenomen lite var stans i bloggosfären men aldrig trott att min kommun skulle anamma något så bra. Det jobbiga är bara att jag har lite svårt att göra mig av med mina gamla böcker, men något ska jag säkert hitta.
Nu ska ni inte tro att jag gick ifrån biblioteket lottlös (trots att jag inte tog något från bokbytarbordet). Det är svårt det här med att bara lämna tillbaka böcker, framför allt om tiden man har att passa ligger 20 minuter bort i tidsrymden och på 2 minuters gångavstånd. En liten nätt bokkasse fick alltså följa med mig hem.
Summan av kardemumman är nu att jag har ännufler böcker jag måste läsa. Får snart sätta mig och knåpa ihop i vilken ordning jag ska gripa mig an dem.
Nu ska ni inte tro att jag gick ifrån biblioteket lottlös (trots att jag inte tog något från bokbytarbordet). Det är svårt det här med att bara lämna tillbaka böcker, framför allt om tiden man har att passa ligger 20 minuter bort i tidsrymden och på 2 minuters gångavstånd. En liten nätt bokkasse fick alltså följa med mig hem.
- Les Miserablé av Victor Hugo
- Den andra systern Boleyn av Philippa Gregory
- Bree Tanners andra liv av Stephenie Meyer
- Evermore av Alyson Noël
Summan av kardemumman är nu att jag har ännufler böcker jag måste läsa. Får snart sätta mig och knåpa ihop i vilken ordning jag ska gripa mig an dem.
2012-02-17
Det storslagna slutet (trodde jag)
Nu är hela sviten utlyssnad. Jag skriver givetvis om Philip Pullmans Den mörka materian. Och det är nästan så det är lite äntligen över det. 3 månader har det ungefär tagit för hela sviten. Kanske inte så konstigt med tanke på att det är massiva böcker (vet faktiskt inte hur många timmar) och sen kan det också bero på att jag har haft en dålig period då jag inte varit ute och gått så mycket. Det är nämligen oftast då jag lyssnar på ljudböcker. Men idag i det vackra (läs blöta - det töar) vintervädret kunde jag inte motstå att ta mig en promenix och lyssna färdigt på del 3 - Bärnstenskikaren.Bärnstensskikaren handlar om Lyra och Will och deras kamp mot det som är ont i världen. De uppmuntras hela tiden att ta sig till Lord Asriel (Lyras far) för att stödja honom i hans kamp mot auktoriteten (Gud). Men Lyra och Will går sina egna vägar - kämpar de slag som är viktiga för en pojke och en flicka som inte är barn men ännu inte vuxna. Bland annat inleder de ett slag mot dödsriket. Jag får träffa många nya bekantskaper, både bland människor och andra varelser som finns i alla de världar Lyra och Will reser genom.
Vet inte riktigt vad jag ska tänka och tycka om den. Bok 1 älskade jag. Jag var så inne i berättelsen om Lyra och Pantalaimon och var helt frälst över Lena Nymans fantastiska berättarröst. Bok 2 tyckte jag också var väldigt bra även som det var lite transportstäcka över den. Givetvis var då förväntningarna på bok 3 skyhöga. Och det började bra - riktigt bra - trots att han hade lagt sig till med något vackert litet citat från någon känd person innan varje kapitel - något som förvirrade för det fanns inget liknande i de tidigare böckerna.
Boken tog vid där tvåan slutade och jag var genast inne i berättelsen. Men sen hamnar hela boken på lite sparlåga. Visst händer det saker hela tiden men jag förstår liksom inte betydelsen av det hela och det är nästan lite för utsvävande. Det händer så mycket så det blir aldrig spännande av en intressant händelse. Dessutom tycker jag att det lämnas en hel del lösa trådar lite var stans som jag gärna hade velat skulle bundits ihop bättre när det väl närmade sig slutet. Har en känsla av att Pullman har så mycket idéer som han vill utnyttja så det blir blaha blaha.
Slutet är lite så (utan att fördärva för någon). Jag tycker att tanken med slutet är kanon - riktigt, riktigt bra men han det sprutas ut så många ord så jag ibland tappar bort mig lite. Sista kapitlet hade kunnats göra betydligt kortare. Ja egentligen hela boken.
Men till sist så är jag egentligen väldigt nöjd med min läsupplevelse som helhet. Det är en fantastisk berättelse som han har kokat ihop Pullman och jag kan varmt rekommendera den för den väcker en hel del tankar om livet och döden samt religionen och dess makt. Dessutom visar den på ämnen som ensamhet och att höra till, rädsla och mod, egenskaper som är viktiga att ha i sina tankar genom livet.
2012-02-15
Roseanna
Nu har jag skaffat mig en ny boklig bekantskap genom författarduon Sjöwall Wahlöö. Givetvis har jag sett filmerna om Martin Beck tidigare, både de gamla och de nya. De nya är enligt min mening ingenting att ha men de gamla med Gösta Ekman har en lagom sävlig charm.
Men nu var det som sagt bokdebut för Beck och jag vet verkligen inte varför jag har väntat så länge. Filmen Roseanna var väldigt länge sedan jag såg och tror till och med att det var den första. Kommer till och med tydligt ihåg hur vi satt hela familjen samlade i soffan för att titta och hur mamma och pappa på slutet av filmen sa till och att hålla för ögonen. Därför är det en film som rätt så tydligt har fastnat på min näthinna och som det finns många känslor kring.
Det var därför med en känsla av välbehag jag satte mig för att läsa.
I en ort utanför Motala, längs Göta kanal fiskas det upp ett kvinnolik en dag i början av juli. Martin Beck och hans kollegor Kollberg och Melander kallas in från Stockholm för att hjälpa till att klara upp mordet. Men ledtrådarna lyser med sin frånvaro och i och med att man inte vet flickans identitet så kommer man absolut ingen vart. Detta är upptakten på boken och på en nogrann och invecklad mordutredning som bedrivs över hela världen.
Jag gillar historien, den känns väldigt välgenomtänkt. Samtidigt förundras jag när jag läser hur lång tid allting tar. Men det är ju egentligen inte så konstigt. Boken utspelar sig på 1960-talet - långt innan mobiltelefonerna och datorerna. Ett samtal till USA som vi idag inte har svårare att ringa än om vi skulle ringa någon i samma stad tar på 60-talet lång tid och det är dåliga förbindelser. Vi är verkligen bortskämda i dagen samhälle och tar all sådan information som vi har i t ex telefonen för given - i alla fall alla i den någorlunda yngre generationen.
Måste dessutom nämna lite om den faktiska boken. Boken som har ett alldeles underbart format och med en underbar framsida. I all sin enkelhet kan jag sitta och titta på den och känna på den hur mycket som helst. Bara det var halva nöjtet med läsningen. Dessutom luktar den lite gammalt, precis som en bok ska göra. Att jag dessutom hittade den på loppis för 10 kronor förhöjer känslan till det yttersta.
Jag ska absolut läsa mer av Maj Sjöwall och Per Wahlöö - en svensk klassiker. Och dessutom ska jag försöka ta dem i rätt ordning så nu får jag börja leta efter Mannen som gick upp i rök - kanske att den finns i mammas och pappas förråd annars får jag ta och åka på loppis igen och det vore ju absolut synd.
Men nu var det som sagt bokdebut för Beck och jag vet verkligen inte varför jag har väntat så länge. Filmen Roseanna var väldigt länge sedan jag såg och tror till och med att det var den första. Kommer till och med tydligt ihåg hur vi satt hela familjen samlade i soffan för att titta och hur mamma och pappa på slutet av filmen sa till och att hålla för ögonen. Därför är det en film som rätt så tydligt har fastnat på min näthinna och som det finns många känslor kring.
Det var därför med en känsla av välbehag jag satte mig för att läsa.
I en ort utanför Motala, längs Göta kanal fiskas det upp ett kvinnolik en dag i början av juli. Martin Beck och hans kollegor Kollberg och Melander kallas in från Stockholm för att hjälpa till att klara upp mordet. Men ledtrådarna lyser med sin frånvaro och i och med att man inte vet flickans identitet så kommer man absolut ingen vart. Detta är upptakten på boken och på en nogrann och invecklad mordutredning som bedrivs över hela världen.
Jag gillar historien, den känns väldigt välgenomtänkt. Samtidigt förundras jag när jag läser hur lång tid allting tar. Men det är ju egentligen inte så konstigt. Boken utspelar sig på 1960-talet - långt innan mobiltelefonerna och datorerna. Ett samtal till USA som vi idag inte har svårare att ringa än om vi skulle ringa någon i samma stad tar på 60-talet lång tid och det är dåliga förbindelser. Vi är verkligen bortskämda i dagen samhälle och tar all sådan information som vi har i t ex telefonen för given - i alla fall alla i den någorlunda yngre generationen.
Måste dessutom nämna lite om den faktiska boken. Boken som har ett alldeles underbart format och med en underbar framsida. I all sin enkelhet kan jag sitta och titta på den och känna på den hur mycket som helst. Bara det var halva nöjtet med läsningen. Dessutom luktar den lite gammalt, precis som en bok ska göra. Att jag dessutom hittade den på loppis för 10 kronor förhöjer känslan till det yttersta.
Jag ska absolut läsa mer av Maj Sjöwall och Per Wahlöö - en svensk klassiker. Och dessutom ska jag försöka ta dem i rätt ordning så nu får jag börja leta efter Mannen som gick upp i rök - kanske att den finns i mammas och pappas förråd annars får jag ta och åka på loppis igen och det vore ju absolut synd.
2012-02-14
I går kom den...
... Bokias reakatalog. Har till och med gått igenom reklamhögarna de senast dagarna bara för att jag velat ha tag på denna. Det känns nämligen mer på riktigt att sitta och titta igenom denna katalog istället för att surfa runt på adlibris eller bokus -för det gör jag ju för jämnan.
Har i och för sig bestämt mig för att inte handla något på rean i år - har köpt tillräckligt med böcker som det är redan i år. Men titta får man...
Har i och för sig bestämt mig för att inte handla något på rean i år - har köpt tillräckligt med böcker som det är redan i år. Men titta får man...
Nora Roberts
Så fort jag ser en bok av Nora Roberts som jag inte har läst så vill jag läsa den. Det handlar på intet sätt om att hon är en underbart bra författare utan mer om att man vet vad man får. En lagom lättsmält, lättläst kärlekshistoria. Och vilka kunskaper denna kvinna måste ha - hon kan nog lite om mycket. För alla hennes böcker har någon form av tema. Jag har läst böcker som handlat om antikviteter, om vin, om spöken, om blommor, om hundar, om poliser, om pumor, om brandmän, om skådespelare, om myter osv, osv, osv... Ja kunskap har hon, det kan man verkligen säga och det hade förmodligen varit intressant att sitta och diskutera med henne, för brist på diskussionsämnen lär hon ju inte ha.
Jag gillar hennes sätt att beskriva karaktärer, även om många av hennes "hjältinnor" och "hjältar" påminner stark om varandra. Det är alltid en stark, självständig kvinna som faller för en trevlig men lite tillbakadragen man, givetvis väldigt fin att titta på. Men det gör ingenting. Det blir inte för puttinuttigt eller sötsliskigt utan mycket fokus ligger på spänningen eller myten eller vad som nu behandlas i boken. Och det bästa av allt. Jag får alltid de slut jag vill ha, utan en massa krussiduller.
Senaste i raden av läst Nora Roberts böcker för mig är Förföljd av det förflutna. Denna gången är det hundar det handlar om, förutom Fiona och Simon förstås. Fiona attackerades för 8 år sedan av en seriemördare men kom undan. Numera sitter serimördaren bakom lås och bom men någon har börjat härma efter honom. Är Fiona i fara - ja givetvis annars hade det inte blivit någon bok. Fiona har nu tagit sin tillflykt till en ö i staten Washington (lite Twighlight-wibbar av miljöbeskrivningarna) och driver ett företag där hon leder lydnadskurser och spår- och sökkurser. När hon börjar träna Simons hund faller hon givetvis för både husse och hund.
Det här är långt ifrån en av hennes bättre böcker. Med sina 460 sidor var det för lång för att vara en Roberts tyckte jag. Och det var väldigt mycket hund - nästan så att hon ville ha mig till att köpa en hund och sen lära mig hur jag skulle uppfostra den genom sidorna på boken. Det hade förmodligen lätt kunnat skalas bort hundra sidor och på så sätt fått en betydlig bättre bok. Annars var det en lagom spännande utan att jag någon gång bli direkt gripen av berättelsen.
Trots detta kommer jag att fortsätta läsa Nora Roberts. För det lär aldrig sina med nya böcker. Och som sagt - man vet vad man får och ibland är det väldigt skönt.
Jag gillar hennes sätt att beskriva karaktärer, även om många av hennes "hjältinnor" och "hjältar" påminner stark om varandra. Det är alltid en stark, självständig kvinna som faller för en trevlig men lite tillbakadragen man, givetvis väldigt fin att titta på. Men det gör ingenting. Det blir inte för puttinuttigt eller sötsliskigt utan mycket fokus ligger på spänningen eller myten eller vad som nu behandlas i boken. Och det bästa av allt. Jag får alltid de slut jag vill ha, utan en massa krussiduller.
Senaste i raden av läst Nora Roberts böcker för mig är Förföljd av det förflutna. Denna gången är det hundar det handlar om, förutom Fiona och Simon förstås. Fiona attackerades för 8 år sedan av en seriemördare men kom undan. Numera sitter serimördaren bakom lås och bom men någon har börjat härma efter honom. Är Fiona i fara - ja givetvis annars hade det inte blivit någon bok. Fiona har nu tagit sin tillflykt till en ö i staten Washington (lite Twighlight-wibbar av miljöbeskrivningarna) och driver ett företag där hon leder lydnadskurser och spår- och sökkurser. När hon börjar träna Simons hund faller hon givetvis för både husse och hund. Det här är långt ifrån en av hennes bättre böcker. Med sina 460 sidor var det för lång för att vara en Roberts tyckte jag. Och det var väldigt mycket hund - nästan så att hon ville ha mig till att köpa en hund och sen lära mig hur jag skulle uppfostra den genom sidorna på boken. Det hade förmodligen lätt kunnat skalas bort hundra sidor och på så sätt fått en betydlig bättre bok. Annars var det en lagom spännande utan att jag någon gång bli direkt gripen av berättelsen.
Trots detta kommer jag att fortsätta läsa Nora Roberts. För det lär aldrig sina med nya böcker. Och som sagt - man vet vad man får och ibland är det väldigt skönt.
2012-02-12
En liten fredagsenkät en söndag
Tänkte göra som en del andra och besvara Dark Places fredagsenkät. Ett litet kort inlägg om vad jag läser med andra ord.
Vad läser du just nu?
Förföljd av det förflutna av Nora Roberts.
Bokens första mening?
En kylig morgon i februari när ett fint duggregn immade igen fönstren ägnade sig Devin och Rosie Cauldwell åt att älska, lugn och sömnigt.
Hur fick du tag på boken (köpt/lånat, etc.)?
Lånade den på mitt älskade bibliotek.
Vad tycker du så här långt?
Det är Nora Roberts - behöver jag säga något mer. Jag vet vad jag får när jag öpnnar hennes böcker, även om det här inte är en av hennes bättre. Lite väl insnöad på hundarna i boken.
Vad tänker du läsa sedan?
Efter mycket bokshoppande den senaste tiden så har jag en mängd olästa nya/gamla (loppisfynd) böcker som väntar på mig. Men det lutar lite åt att jag tar mig an Hungerspelen. Annars kanske en gammal Sjöwall Wahlö deckare eller kanske Boktjuven. Jag har en del att välja på.
Nu tillbaka till läsande så jag kan börja på något lite mera inspirerande snart.
Vad läser du just nu?
Förföljd av det förflutna av Nora Roberts.
Bokens första mening?
En kylig morgon i februari när ett fint duggregn immade igen fönstren ägnade sig Devin och Rosie Cauldwell åt att älska, lugn och sömnigt.
Hur fick du tag på boken (köpt/lånat, etc.)?
Lånade den på mitt älskade bibliotek.
Vad tycker du så här långt?
Det är Nora Roberts - behöver jag säga något mer. Jag vet vad jag får när jag öpnnar hennes böcker, även om det här inte är en av hennes bättre. Lite väl insnöad på hundarna i boken.
Vad tänker du läsa sedan?
Efter mycket bokshoppande den senaste tiden så har jag en mängd olästa nya/gamla (loppisfynd) böcker som väntar på mig. Men det lutar lite åt att jag tar mig an Hungerspelen. Annars kanske en gammal Sjöwall Wahlö deckare eller kanske Boktjuven. Jag har en del att välja på.
Nu tillbaka till läsande så jag kan börja på något lite mera inspirerande snart.
Whitney Houston
En stor artist är död som har förgyllt många stunder med sina ballader - Whitney Houston. Idag får man väl va lite sentimental och sätta igång en av hennes skivor.
2012-02-11
En bok om 2:a världkriget - ur en annan synvinkel
Nu har det varit tyst här på bloggen i en vecka och allt beror på den klassiska tidsbristen. Har helt enkelt prioriterat bort läsning och bloggning för att umgås lite med sambon (när han äntligen kunnat slita sig från sina spel). Vi har tittat på serie tillsammans och sen har jag somnat som en stock på kvällarna. Bara några sidor lästa.
Men nu är den i alla fall slut; Kärlekens arkitekt av Emilio Calderón. En riktig höjdarbok om man utgår från mina mål. Två flugor i en smäll där - både från boktolvan och min geografiska utmaning.
När det gäller hur pass mycket höjdarbok det var när man tänker på innehållet däremot vet jag inte. Lovade gott men den lyckades aldrig fånga mig. Språket passar inte mig, känns för stelt och rakt på sak. Jag får ingen känsla för karaktärerna och det rabblas hela tiden upp en mängd namn, "stora" tyskar från andra världskrigen och de ligger allihopa i periferin och stökar. Dessutom blir boken aldrig spännande utan bara ett sakligt berättande hela tiden och en deprimerande kärlekshistoria.
Men handlingen var lovande och kunde ha blivit så mycket mer. Den handlar om José Maria, en spanjor i Rom som blir spion mot tyskarna och italienarna (vet inte riktigt om det är för de allierade). Detta i och med att han snubblar över en bok där en viss Skaparens karta är omnämnd. En karta som tyskarna väldigt gärna ville komma åt. Det är väl rätt så känt att Hitler och Himmler var intresserade av alla möjliga sorters reliker, reliker som skulle rättfärdiga det som hände i Europa på 30- och 40-talet.
I början av boken följs också inbördeskriget i Spanien. Ett krig som jag har absolut noll kunskap om, nästan så jag skäms lite. Får nog bli bättring på den punkten.
Boken hade kunnat ge lite Indiana Jones-vibbar om det bara varit lite mer spännande. Dessutom tycker jag att utgångspunkten - att följa det fascistiska Italien under kriget är en väldigt intressant vinkling. Den omnämns allt för sällan. Och ur den synvinkeln vill jag istället för att tipsa om boken - tipsa om en otroligt, väldigt, fantastisk (ingen hejd på lovorden) bra film - Livet är underbart. Förmodligen en av de absolut bästa filmer jag har sätt och som berör judarnas förföljelse i Italien. Men för det är filmen inte dyster utan det innehåller en sådan värme så jag tror att få människor med lite känslor i kroppen kan bli oberörda av den. Se den om du inte redan gjort det.
Men nu är den i alla fall slut; Kärlekens arkitekt av Emilio Calderón. En riktig höjdarbok om man utgår från mina mål. Två flugor i en smäll där - både från boktolvan och min geografiska utmaning.När det gäller hur pass mycket höjdarbok det var när man tänker på innehållet däremot vet jag inte. Lovade gott men den lyckades aldrig fånga mig. Språket passar inte mig, känns för stelt och rakt på sak. Jag får ingen känsla för karaktärerna och det rabblas hela tiden upp en mängd namn, "stora" tyskar från andra världskrigen och de ligger allihopa i periferin och stökar. Dessutom blir boken aldrig spännande utan bara ett sakligt berättande hela tiden och en deprimerande kärlekshistoria.
Men handlingen var lovande och kunde ha blivit så mycket mer. Den handlar om José Maria, en spanjor i Rom som blir spion mot tyskarna och italienarna (vet inte riktigt om det är för de allierade). Detta i och med att han snubblar över en bok där en viss Skaparens karta är omnämnd. En karta som tyskarna väldigt gärna ville komma åt. Det är väl rätt så känt att Hitler och Himmler var intresserade av alla möjliga sorters reliker, reliker som skulle rättfärdiga det som hände i Europa på 30- och 40-talet.
I början av boken följs också inbördeskriget i Spanien. Ett krig som jag har absolut noll kunskap om, nästan så jag skäms lite. Får nog bli bättring på den punkten.
Boken hade kunnat ge lite Indiana Jones-vibbar om det bara varit lite mer spännande. Dessutom tycker jag att utgångspunkten - att följa det fascistiska Italien under kriget är en väldigt intressant vinkling. Den omnämns allt för sällan. Och ur den synvinkeln vill jag istället för att tipsa om boken - tipsa om en otroligt, väldigt, fantastisk (ingen hejd på lovorden) bra film - Livet är underbart. Förmodligen en av de absolut bästa filmer jag har sätt och som berör judarnas förföljelse i Italien. Men för det är filmen inte dyster utan det innehåller en sådan värme så jag tror att få människor med lite känslor i kroppen kan bli oberörda av den. Se den om du inte redan gjort det.
2012-02-05
Ett icke relaterat bok bokinlägg
För en och en halv vecka sedan fick jag för mig att jag skulle gå hem från jobbet. Det är en mil men jag får sådana ryck ibland då jag inte har någon bil. Denna gången kom jag dock bara en tredjedel av sträckan för jag tyckte det var för kallt. Och kallt var det för att vara i södra Sverige. Termostaten visade hela -6 grader.
Idag har temperaturen visat -7 grader mitt på dagen. Och oj vad graderna hade stigit och vad varmt det var. Nu var det ju bara -7. För allt är relativt. -15 var visserligen lite kallare, vilket termostaten visade i morse när jag steg upp. Och igår morse när jag gick den där tredjedelen av streckan till jobbet höll jag på att frysa benen av mig för jag hade glömt understället. Då var det BARA -13. Sen jämför man med de stackarna uppe i norr har, närmare -40 grader. JAG KLAGAR INTE PÅ MITT VÄDER.
Och på tal om icke bokrelaterat. Det går faktiskt att lyssna på Bärnstenskikaren trots att det är kallt...
Idag har temperaturen visat -7 grader mitt på dagen. Och oj vad graderna hade stigit och vad varmt det var. Nu var det ju bara -7. För allt är relativt. -15 var visserligen lite kallare, vilket termostaten visade i morse när jag steg upp. Och igår morse när jag gick den där tredjedelen av streckan till jobbet höll jag på att frysa benen av mig för jag hade glömt understället. Då var det BARA -13. Sen jämför man med de stackarna uppe i norr har, närmare -40 grader. JAG KLAGAR INTE PÅ MITT VÄDER.
Och på tal om icke bokrelaterat. Det går faktiskt att lyssna på Bärnstenskikaren trots att det är kallt...
2012-02-04
Vill ha...
Gillar böckerna om Harry Boch. Gillar Michael Connelly. Gillar böckerna om Mike Haller. Behöver jag säga att jag vill läsa Prövningen.
När jag var liten
När jag var liten så hade min mormor en sån där myspysig lite skrämmande vind. Dit jag och min min syster varje gång vi var och hälsade på var tvungen att gå upp och leta bland alla spännande saker. Syrran tyckte det var roligast när hon hittade mammas gamla leksaker - men inte jag. Nej jag var redan på den tiden på jakt efter böcker. Allt låg i en salig blandning där uppe och det var långt ifrån alltid som man hittade något men ibland kom jag hem med riktiga guldkorn. Tyckte jag då i alla fall.
Det var på mormors vind jag hittade mammas Lotta-böcker som jag hade mamma och pappa att läsa för mig. Många goda skratt blev det.
Det var på mormors vind jag hittade mammas Kulla-Gulla böcker. Böcker som jag än idag minns med glädje och kärlek och där jag med ett barns inlevelseförmåga blev Kulla-Gulla och tänkte ut mina egna historier.
Det var på mormors vind jag hittade mammas Kitty-böcker. Böcker som var en början på mitt stora deckarintresse. Dessa var de absolut bästa böcker jag visste och stod alltid på min önskelist när det närmade sig jul eller födelsedag.
Ja, mitt läsintresse grundades tidigt och det är alltid något visst med att gå och rota bland gamla böcker. De har en alldeles speciell underbar doft och det finns nog inget annat som är så förknippat med en bra barndom (för mig) som doften av böcker och känslan av att ligga nerkrypen vid sängdags och få en alldeles underbar berättelse läst för sig.
Det var på mormors vind jag hittade mammas Lotta-böcker som jag hade mamma och pappa att läsa för mig. Många goda skratt blev det.
Det var på mormors vind jag hittade mammas Kulla-Gulla böcker. Böcker som jag än idag minns med glädje och kärlek och där jag med ett barns inlevelseförmåga blev Kulla-Gulla och tänkte ut mina egna historier.
Det var på mormors vind jag hittade mammas Kitty-böcker. Böcker som var en början på mitt stora deckarintresse. Dessa var de absolut bästa böcker jag visste och stod alltid på min önskelist när det närmade sig jul eller födelsedag.
Ja, mitt läsintresse grundades tidigt och det är alltid något visst med att gå och rota bland gamla böcker. De har en alldeles speciell underbar doft och det finns nog inget annat som är så förknippat med en bra barndom (för mig) som doften av böcker och känslan av att ligga nerkrypen vid sängdags och få en alldeles underbar berättelse läst för sig.
2012-02-02
En ny favorit vågar jag nog säga
Ännu en riktigt bra bok till enda. En bok som griper tag i mig med ett fantastiskt språk och med ett driv framåt som hela tiden gör att jag vill fortsätta läsa. Och fortsätta läsa kommer jag att göra, för det finns fler böcker av Elly Griffiths.
Enda sedan jag läste den första recensionen eller första baksidestexten på böcker av Elly Griffiths har jag känt att det här måste vara något för mig: lite arkeologi, lite deckare, lite "Bones" (tv-serien) och lite historia/historiska myter. Kan inte bli annat än bra. Därför gav jag hennes första bok Flickan under jorden en chans. Och jag blev absolut inte besviken.
Ruth är arkelog och lektor på universitetet i Norfolk. Hon verkar vara en lite udda person men samtidigt väldigt vanlig. Men att vara 40, singel och överviktigt ses inte alltid med blida ögon. Men Ruth hon står på sig. Hon känns verkligen som en riktig person, kanske till och med din eller min granne. En dag blir hon uppringd av kommissarie Nelson. De har nämligen hittat gamla ben ute i sankmarkerna - inte alls långt ifrån Ruths hus faktiskt - och hon blir ombedd att hjälpa till. Efter det är hon indragen i ett fall med försvunna små flickor.
Från början till slut gillar jag boken. Den är ganska så kort så det känns som om hela handlingen är relevant. Och slutet sen. Det är riktigt nervkittlande och jag sitter på helspänn och full av förväntan över de sista 50 sidorna. Och trots att jag hade lite på känn vem som var förrövaren så gör det absolut ingenting.
Elly Griffiths sätts nu absolut upp på en måste läsa lista och är bok två, Janusstenen, lika bra så kommer hon till och med bli en av mina favoritförfattare.
Enda sedan jag läste den första recensionen eller första baksidestexten på böcker av Elly Griffiths har jag känt att det här måste vara något för mig: lite arkeologi, lite deckare, lite "Bones" (tv-serien) och lite historia/historiska myter. Kan inte bli annat än bra. Därför gav jag hennes första bok Flickan under jorden en chans. Och jag blev absolut inte besviken.
Ruth är arkelog och lektor på universitetet i Norfolk. Hon verkar vara en lite udda person men samtidigt väldigt vanlig. Men att vara 40, singel och överviktigt ses inte alltid med blida ögon. Men Ruth hon står på sig. Hon känns verkligen som en riktig person, kanske till och med din eller min granne. En dag blir hon uppringd av kommissarie Nelson. De har nämligen hittat gamla ben ute i sankmarkerna - inte alls långt ifrån Ruths hus faktiskt - och hon blir ombedd att hjälpa till. Efter det är hon indragen i ett fall med försvunna små flickor.
Från början till slut gillar jag boken. Den är ganska så kort så det känns som om hela handlingen är relevant. Och slutet sen. Det är riktigt nervkittlande och jag sitter på helspänn och full av förväntan över de sista 50 sidorna. Och trots att jag hade lite på känn vem som var förrövaren så gör det absolut ingenting.
Elly Griffiths sätts nu absolut upp på en måste läsa lista och är bok två, Janusstenen, lika bra så kommer hon till och med bli en av mina favoritförfattare.
2012-02-01
Årets första månad avklarad
Januari blev efter en ganska trög start en bra läsmånad där jag har lyckats hålla mig till mina utmaningar. Jag har läst en bok från Sydafrika och en klassiker som jag knappt visste fanns innan jag började bläddra runt på nätet. Denna månad har helt löart min sköna fåtölj stått för platsen i huset där jag suttit och läst. Inkrypen under ett täcke med en massa tända ljus har fungerat alldeles underbart som läsfond.
Dessa böcker har jag läst:
Corpus delicti av Elias Palm
Harry Potter och hemligheternas kammare av J.K Rolwling
Den skarpa eggen av Philip Pullman
Alla själars natt av Deborah Harkness
Dödssynden av Harper Lee
Död i gryningen av Deon Meyer
Pärlan av John Steinbeck
Angelologi änglars tecken av Danielle Trussoni
Skriet från vildmarken av Jack London
1222 över havet av Anne Holt
Tales of Beedle the Bard av J.K Rowling
Antal böcker lästa/lyssnade på = 11 st
9 stycken lästa på svenska, 1 på engelska och 1 ljudbok
Januaris roligaste bok: Har väl inte läst någon bok som varit direkt rolig. Det skulle i sådana fall vara Dödssynden där det då och då dök upp någon rolig barnkomentar som bara barn kan få till det.
Januaris mest spännande: 1222 över havet av Anne Holt. Även om det var jämnt med Deon Meyers Död i gryningen.
Januaris överraskning: 1222 över havet. Var inte alls beredd på den inlevelse jag skulle känna med den här boken. Det var också en stor överraskning att alla själars natt var första boken i en tänkt triologi. Blev inte så lite snopen.
Januaris sämsta: Angelologi. Bär mig emot och är lite chockad över att jag tycker så, men slutet av boken var en stor besvikelse.
Januaris bästa: Läst mycket bra böcker den här månaden så jag har väldigt svårt att välja en. Hade i och för sig lätt kunnat säga Harry Potter men eftersom jag har läst den många gånger väljer jag istället att säga Alla själars natt samt 1222 över havet.
Dessa böcker har jag läst:
Corpus delicti av Elias Palm
Harry Potter och hemligheternas kammare av J.K Rolwling
Den skarpa eggen av Philip Pullman
Alla själars natt av Deborah Harkness
Dödssynden av Harper Lee
Död i gryningen av Deon Meyer
Pärlan av John Steinbeck
Angelologi änglars tecken av Danielle Trussoni
Skriet från vildmarken av Jack London
1222 över havet av Anne Holt
Tales of Beedle the Bard av J.K Rowling
Antal böcker lästa/lyssnade på = 11 st
9 stycken lästa på svenska, 1 på engelska och 1 ljudbok
Januaris roligaste bok: Har väl inte läst någon bok som varit direkt rolig. Det skulle i sådana fall vara Dödssynden där det då och då dök upp någon rolig barnkomentar som bara barn kan få till det.
Januaris mest spännande: 1222 över havet av Anne Holt. Även om det var jämnt med Deon Meyers Död i gryningen.
Januaris överraskning: 1222 över havet. Var inte alls beredd på den inlevelse jag skulle känna med den här boken. Det var också en stor överraskning att alla själars natt var första boken i en tänkt triologi. Blev inte så lite snopen.
Januaris sämsta: Angelologi. Bär mig emot och är lite chockad över att jag tycker så, men slutet av boken var en stor besvikelse.
Januaris bästa: Läst mycket bra böcker den här månaden så jag har väldigt svårt att välja en. Hade i och för sig lätt kunnat säga Harry Potter men eftersom jag har läst den många gånger väljer jag istället att säga Alla själars natt samt 1222 över havet.