En smakebit på søndag: Sanning och skvaller

Idag blev jag väckt vid sju. Det tillhör inte vanligheterna vill jag lova, i alla fall inte så pass att det är dags att stiga upp då. Men jag har i alla fall hunnit med att vika lite tvätt nu på morgonen och ätit frukost och skriva någon form av recensions som dyker upp i morgon om inget oförutsett händer. Men nu har turen kommit till att bjuda er på en smakbit ur Sanning och Skvaller av Curtis Sittelfeld, den som jag tror halv bokbloggs-Sverige läser för tillfället.

Smakbiten hämtar jag från sidan 44-45. Just denna scenen är en av de första jag tänker på när jag tänker på Stolthet och fördom, som ju denna är någon form av retelling av.

Där hon stod strax innanför bakdörren och höll på med telefonen blev hon gradvis uppmärksam på ett samtal som pågick utanför myggnätsdörren, och när hon spetsade öronen hörde hon att det var Chip Bingley och Fitzwilliam Darcy som pratade.
"... mycket bättre än förväntat" sa Chip just. "När jag berättade att jag skulle flytta till Cincinnati var det ju nästan så att folk kondolerade, men jag tycker inte det är så tokigt alls."
"Säger han som just pratat en timme med den enda snygga kvinnan på festen", svarade Darcy. "Förutom din syrra, alltså." Det klirrade av isbitar och sedan tillade han: "De gör säkert så gott de förmår, men folk är ju så fruktansvärt bonniga här. " Liz log för sig själv. Det kändes märkligt tillfredsställande att få kvitto på hur snobbig Darcy var.

Fler smakbitar hittar ni hos Mari på Flukten fra virkeligheten.