En smakebit på søndag: Andra sidan

Jag har lite missat att Mari på Flukten fra virkeligheten är igång med En smakbit igen. Det passar mig utmärkt att få visa er lite ur en av alla böcker jag läser för tillfället. Vad säger ni? Ska vi ta fram det tunga artilleriet och kolla lite närmare på en smakbit ur Vi mot er av Backman. Eller ska vi ta något inte fullt så omtalat och gå på en smakbit ur Isporten; Andra sidan av Jonna Berggren. Jag tror faktiskt att vi tar det sistnämnda.

Andfådd sprang han vidare mellan de branta väggarna. Solstrålarna reflekterades i de färska brottytorna där isblock lossnat och störtat ner på stigen. Det starka ljuset brände i ögonen. Han höjde handen för att skugga dem och banade snabbt väg mellan isblocken på marken. Han snubblade till, kände hur en hög med is smulades sönder under ena foten och fortsatte förbi hindret utan att falla.

Detta är en fantasybok för den lite yngre läsaren. Andra delen där jag tyckte mycket om första. Vill ni läsa mer om serien föreslår jag att ni klickar här och läser min recension.

En smakebit på søndag: Farligt att förtära

Det har blivit dags att bjuda på en smakbit igen från det jag för tillfället läser. Och det är Farligt att förtära av Maria Lang som jag påbörjade lite grann igår och som jag kanske med lite tur hinner läsa lite ur idag.

Smakbiten ifråga är från sida 54 och beskriver händelser som egentligen inte hänt än, men som ju är huvudsyftet med boken. Puck väljer i stycket precis innan att gå hem och lägga sig istället för att närvara när det är generalrepetition av en teaterpjäs på skolan där hon vikarierar.

"Men när Christer Wijk sedan påstod att jag svek även honom var han orättvis.
Visserligen begrep jag mera med min intuition än mitt förstånd att något var på tok i den lilla krets av människor, som för närvarande utgjorde mitt umgänge, men jag trodde ännu inte att det rörde sig om något annat än pojkaktig svartsjuka och kvinnligt trassliga nerver. Jag kunder ju inte veta att detta var ett betydligt allvarligare drama än Einars enaktare, som skulle spelas upp, och ännu mindre visste jag att jag redan höll några av de trådar i min hand, som bara alltför sent skulle leda fram till det tragiska mysteriets lösning..."

Fler smakbitar hittar ni som vanligt om ni kollar in Flukten fra virkeligheten.

En smakebit på søndag: Sanning och skvaller

Idag blev jag väckt vid sju. Det tillhör inte vanligheterna vill jag lova, i alla fall inte så pass att det är dags att stiga upp då. Men jag har i alla fall hunnit med att vika lite tvätt nu på morgonen och ätit frukost och skriva någon form av recensions som dyker upp i morgon om inget oförutsett händer. Men nu har turen kommit till att bjuda er på en smakbit ur Sanning och Skvaller av Curtis Sittelfeld, den som jag tror halv bokbloggs-Sverige läser för tillfället.

Smakbiten hämtar jag från sidan 44-45. Just denna scenen är en av de första jag tänker på när jag tänker på Stolthet och fördom, som ju denna är någon form av retelling av.

Där hon stod strax innanför bakdörren och höll på med telefonen blev hon gradvis uppmärksam på ett samtal som pågick utanför myggnätsdörren, och när hon spetsade öronen hörde hon att det var Chip Bingley och Fitzwilliam Darcy som pratade.
"... mycket bättre än förväntat" sa Chip just. "När jag berättade att jag skulle flytta till Cincinnati var det ju nästan så att folk kondolerade, men jag tycker inte det är så tokigt alls."
"Säger han som just pratat en timme med den enda snygga kvinnan på festen", svarade Darcy. "Förutom din syrra, alltså." Det klirrade av isbitar och sedan tillade han: "De gör säkert så gott de förmår, men folk är ju så fruktansvärt bonniga här. " Liz log för sig själv. Det kändes märkligt tillfredsställande att få kvitto på hur snobbig Darcy var.

Fler smakbitar hittar ni hos Mari på Flukten fra virkeligheten.

En smakebit på søndag: Främlingen

Främlingen krossade inte Adams värld direkt.
Det var i alla fall vad Adam Price intalade sig lite senare, men det var lögn. På något sätt förstod Adam redan efter första meningen att det liv han haft, som nöjd förortsbo med hustru och två barn, var borta för alltid. Det var egentligen en enkel mening, men det fanns något i mannens tonfall, något insiktsfullt och rentav medkännande, som gjorde att Adam förstod att ingenting skulle förbli sig likt.
"Du hade inte behövt stanna hos henne", sa främlingen.

Så börjar Främlingen av Harlan Coben, en bok som jag hittills tycker mycket om. Och det är tanken att jag under dagen ska ta och fortsätta läsa ur den. Jag bjuder på den här smakbiten eftersom jag är med i Flukten fra virkelighetens inläggsserie som sker varje söndag.

En smakebit på søndag: Springfloden

Det har blivit dags att bjuda på en smakbit igen, precis som vanligt en söndag. Mari på Flukten fra virkeligheten är det som vanligt som håller i detta inslag.
Den här gången tänker jag bjuda på ett litet stycke ur Springfloden av Cilla och Rolf Börjlind. Än så länge har jag läst ca 100 sidor i den och handlingen är lite all over the place - fast på ett bra sätt. Det ska bli spännande att se hur alla lösa delar och trådar ska vävas samman till en handling. När det gäller smakbiten jag tänker bjuda på så får vi en inblick i Stockholms hemlösas värld och hur de jagas av en liga som misshandlar dem/filmar det och sedan delar på nätet. Smakbit från sida 15.

När Bensemans ena hand stampades sönder hade släpljuset dött ut över Värtafjärden. Killen med mobilen knäppte av kameran och hans kompis lyfte upp Bensemans glömda öl.
Sedan sprang de.
Kvar fanns bara dunkel och den store norrlänningen på marken. Hans krossade hand krafsade lite i gruset, hans ögonlock var slutna. A Clockwork Orange, var det sista som ringde i genom Bensemans hjärna. Vem fan skrev den? Och så slutade handen att röra sig.

En smakebit på søndag: The Hammer of Thor

Söndag och dags att presentera en smakbit igen hos Flukten fra virkeligheten... Det är ju liksom lite tradition. Och som vanligt - känns det i alla fall som - så läser jag en bok av Rick Riordan. Han är helt klart representativ när det gäller att visa vilken författare jag läser mest av. Han och Agatha Christie. Men vad gör väl det när det är en så bra författare.
Nu har turen kommit till Magnus Chase and the Gods of Asgard: The Hammer of Thor. Tors hammare har försvunnit och Magnus och hans kompanjoner/vänner har fått i uppdrag att hitta den och ta tillbaka den så att inte jättarna ska börja invadera Midgård. Och som vanligt vet man aldrig vad som kommer att hända längs vägen.

Det här stycket är hämtat från sida ca 250. Okej jag glömde kolla igen och orkar inte gå och leta reda på exakt rätt sida. Tycker ändå att ni ska ta och läsa den från början, eller ännu bättre börja med första boken i serien, The Sword of Summer.

I scowled at the tree branch we'd run into. I wondered if I could get Jack to chop it down before the next group of poor smucks rode through here. But there was something strange about its texture. Instead of the usual bark pattern, it consisted of crosshatched gray fiber. It didn't taper to a point, but instead curved down to the ground, where it snaked across the snow. Not a branch, then... more like a huge cable. The top of the cable wound into the trees and disappeared into the clouds.
"What is that thing?" I asked. "It's not a tree."
To our left, a dark, looming shape I'd taken for a mountain shifted and rumbled. I realized with bladder-twisting certainty that it wasn't a mountain. The largest giant I'd ever seen was sitting next to us.
"No, indeed!" his voice boomed. "That's my shoesting!

En smakebit på søndag: Advokaten

Igår var vi på Halloween-fest. Det var väldigt trevlig att få umgås lite men eftersom vi inte var hemma förrän klockan ett ungefär i natt kan man ju lugnt säga att den här söndagen knappt har börjat. Klockan halv tolv vaknade jag visst och det tror jag helt ärligt inte har hänt sedan i tonåren. Eller i alla fall inte sedan man sprang ute på krogen. Nu är jag i alla fall vaken och tänker mig ta tag i det här med att vara vaken. Först ut måste ju helt enkelt få bli ett litet utdrag ur det jag läser för tillfället.

Jag läser Advokaten av John Grisham och har väl kommit ungefär halvvägs in i den. Det är en historia om en Advokat - suprise! -  vid namn Sebastian Rubb, som gärna tar på sig de ganska mycket mörkare fallen. Vi får följa hans banan då han hanterar ett antal fall.
Smakbiten hittar ni på sida 180 och är ett utdrag ur när Rudd korsförhör ett vittne under en rättegång.

Jag ansätter honom oupphörligt om vad han såg eller borde ha sett. När vi har täckt det här in i minsta detalj hoppar jag tillbaka till frågan om polisreglementet. Vem bemyndigade insatsstyrkans uppdrag? Vilka befann sig i rummet när beslutet fattades? Uppvisade han eller någon annan sunt förnuft genom att säga att ett sådant uppdrag kanske inte var nödvändigt? Varför väntade ni med tillslaget till klockan tre på morgonen, när det var mörkt? Vad fick er att tro att Doug Renfro var en så farlig man? Han började förlora sitt lugn och är på väg att bryta ihop. Han tittar på Finney för att få hjälp, men denne kan inte göra något. Han sneglar på juryn och möts bara av misstänksamhet.

Fler smakbitar kan ni som vanligt hitta inne hos Mari på Flukten fra virkeligheten.

En smakebit på søndag: Det är inte jag, det är du

Tydligen har en höstförkylning bestämt sig för att det vore hög tid att hoppa in i min kropp och irritera. Inte vad jag vill just nu... för helt ärligt pratar man om fel läge ofta, men just precis nu innan maratonuppgiften som kallas förlossning så undrar jag om det kan bli mer fel läge. Tur i alla fall att man är hemma och kan ta det lugnt och irritera sig ifred.
Men nu skulle det här inlägget handlar om att bjuda er på en liten smakbit ur vad jag läser. Som jag skrev både i fredags och i går så hade jag svårt för att bestämma mig för vad jag skulle läsa. Jag har väl egentligen inte bestämt mig helt ännu men jag har i alla fall påbörjat Det är inte jag, det är du av Mhairi McFarlane. Ännu inte övertygad efter 40 sidor men några sidor till ska den i alla fall få. Alla andra verkar ju älska. Fler smakbitar än min hittar ni hos Mari på Flukten fra virkeligheten.

Min smakbit är tagen från sida 28-29 när Delia precis har friat till Paul och fått ja. De sitter nu på en pub och ska fira. Paul är vid bardisken och beställer.

Hennes telefon vibrerade av ett sms. Paul. Hon tittade överraskat upp. Han såg oberörd ut och stoppade telefonen i fickan medan han beställde öl.
Delia log brett och fånigt, och kände en pil av glädje fara genom kroppen. Han hade behövt lite tid att vänja sig vid tanken, det var allt. Det fanns en romantiker inom honom. Hon drog med fingret och låste upp telefonen, skrev in sin kod - hennes födelsedag, Pauls födelsedag - och läste orden.

C. Det har hänt en grej med D och jag vill inte att du ska höra det från någon annan. Hon har friat. Vet inte vad jag ska göra. Ses imorgon? P Xx

En smakebit på søndag: The Heist

Äntligen vaken så jag kan ta tag i den här dagen. Det kommer att hända ytterst lite idag, det kan jag lova. Finns helt enkelt inte energi för något annat. Jag hoppas däremot hinna läsa ut The Heist av Janet Evanovich och Lee Goldberg som jag läser just nu. Faktiskt så tänkt jag börja med att bjuda er på en smakbit ur boken. För att ge er lite förhandsinformation så handlar den om Kate som är FBI agent och som i många år har jagat svindlaren Nick Fox. Men så ställs allt på enda när de två tvingas samarbeta för att fånga en ännu större bov.

Och för att bevis lite för er hur off jag är idag så har jag helt glömt kolla varifrån i boken smakbiten kommer men det är i alla fall ganska mycket i början.

She did a 360 degree scan of the area and spotted Nick on a tour boat moving down the Spree canal. He was standing at the railing wearing a blue watch cap, sunglasses, and a gray East German army shirt with double-buttoned breast pockets and elastic bands at the sides of the waist. He gave har a little nod and Kate nodded back.
Two green Polizei patrol cars pulled up on Unter den Linden and people pointed in Kate's direction, so she made a quick exit down a side street and didn't stop moving until she got to her hotel.

Fler smakbitar kan ni hitta hos Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

En smakebit på søndag: Karriär i ondska

Idag vaknade jag jättetidigt. Eller i alla fall känns klockan sju som jättetidigt för mig, för det vara nästan kolsvart ute fortfarande. Men det är kanske inte så konstigt att man vaknar tidigt när man somnar som en klubbad säl långt innan tolvslaget för en gångs skull kvällen innan. Det tar på energin att vara båda barnvakt och att springa på IKEA en heldag.

Idag tänkte jag inleda mitt bloggande med att bjuda er på en smakbit ur boken jag håller på att läsa för tillfället. Robert Galbraiths nyaste har hittat hem till mig i veckan så den fick flytta fram lite i läshögen. Jag har ännu inte mer än hunnit börja på den, men jag tror att det kan bli bra.
Som vanligt verkar vi får följa Strike och Robin på deras lilla privata detektivbyrå.

Smakbiten hittas på sida 15 när Robin öppnar ett paket som har adresserat till henne på detektivbyrån.

Robins skrik ekade mot fönsterrutorna. Hon backade undan från skrivbordet och stirrade på det anstötliga föremålet som låg där. Benet var slätt, smalt och blekt, och när hon öppnade paketet hade hon kommit åt de med fingret och känt att huden var kall och gummiartad.
Hon hade just lyckats kväva skriket genom att trycka handen mot munnen när dörren slogs upp bredvid henne och Strike klev in.

Vill ni läsa fler smakbitar så tycker jag att ni ska kolla in bloggen Flukten fra virkeligheten. Där kan man hitta väldigt många boktips.

En smakebit på søndag: The Mad Ship

Idag har det blivit dags att bjuda på en smakbit ur det man läser för tillfället. Just nu känns det i och för sig mest som om jag bara kollar lite i böcker för jag kommer ingenstans i min läsning. Suget saknas lite men jag hoppas verkligen att det återkommer snarast möjligt. 100 sidor in har jag i alla fall kommit i The Mad Ship (bara 800 kvar) och jag gillar absolut det jag läser. Smakbiten jag tänker bjuda på kommer från sida 84 där det magiska skeppet Vivacia för ett slags undermedvetet samtal med sin kapten som precis fått sitt ben amputerat.

She opened herself to Kennit, shared this insight with him. Life went on. The loss of a leg was not an ending, only a course adjustment. while life pulsed in a man's heart, all possibilities existed. Kennit did not need to fear. He could relax. It was going to be all right. He should rest now. Just rest. She felt the warmth of his expanding gratitude. The tensed muscles of his face and his back eased. Kennit took a deep breath and let it out slowly.

Fler smakbitar av en mängd olika böcker hittar ni som vanligt hos Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

En smakebit på søndag: Olympens blod

Jaha... så var det söndag igen och det blir förmodligen en ganska så lugn söndag för min del. Men det tänkte jag ju i går också så vi får väl se. Idag ska jag i alla fall påbörja dagen med att bjuda er på en smakbit ur boken jag påbörjade igår kväll - nämligen Olympens blod av Rick Riordan. Jag tycker ju så mycket om Riordans författarskap så det ska bli väldigt kul att se hur serien Olympens hjältar avslutas. 

Som vanligt är det Mari på Flukten fra virkeligheten som håller i det här med smakbitar. Så kolla in hennes blogg.

Smakbiten jag tänkte bjuda på kommer precis ifrån början av boken.

Jason avskydde att vara gammal.

Lederna värkte, Benen skakade. När han försökte ta sig upp på kullen skallrade lungorna som en låda med stenar.

Tack och lov kunde han inte se sitt ansikte, men fingrarna var knotiga och beniga. Ovansidan av händerna var täckta med ett nät av svullna, blå ådror.

Han hade till och med den där gammelmanslukten - malkulor och kycklingsoppa. Hur var det möjligt? Han hade åldrats från sexton år till sjuttiofem på några sekunder, men gammelmanslukten kom med en gång, typ bom, Grattis! Du stinker!

En smakebit på søndag: Björnstad

Söndag och en dag utan ett enda måste. Det gillar jag!. Extra lycklig över den här söndagen är jag för att jag i går i min förvirrade hjärna trodde att det var söndag och var helt beredd på att stiga upp och gå till jobbet idag. Så en extra dag ledigt fick jag ju nästan. Den ska jag spendera genom att läsa och typ absolut inget annat. Nåja, kanske lite datorhäng och lite middag - men sen läsning.

Först ut bjuder jag på en smakbit ur boken jag läser för tillfället, vilket fortfarande är Björnstad. Hade någon sagt till mig bara för en månad sedan att jag skulle vara helt fångad av en bok om hockey så hade jag inte trott på den personen. Men nu är det ju så att det är Fredrik Backman och är man som han ordkonstnär så kan allt bli gripande, spännande och intressant.

Min smakbit kommer från sida 129.

Hon tar vägen förbi Mayas rum, plockar kläder från golvet, när dottern gnyr i sömnen lägger hon handen på hennes panna. Den är varm. Om ett par timmar ska Mira förvånas över att dottern frivilligt, nästan ivrigt, ändå envisas med att åka med till ishallen. Hon som vanligtvis kan spela så mycket martyr att hon kan få en kluven hårtopp att låta som en anledning att få slippa gå på hockey.

I efterhand kommer mamman hinna önska tusen gånger att hon tvingat flickan att stanna hemma.

Fler smakbitar hittar ni som vanligt hos Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

En smakebit på søndag: Stängd kista

Hej, hopp, jag överlevde gårdagen och fick till på köpet ganska så mycket läst. Så i slutänden var det en himla bra lördag och jag hoppas verkligen att det också blir en himla bra söndag nu när maken fyller år.
Just nu sitter jag vid datorn, med min frukost och min tekopp och tänkte att jag skulle börja med att bjuda er på en smakbit ur Stängd kista av Sophie Hannah. Ni vet boken hon skriver om Hercule Poirot. Det blev denna som vann i vad som skulle läsas härnäst över Björnstad mest för att jag var lite förnuftig vilket inte händer så ofta annars. Boken är i alla fall precis påbörjad och än så länge har jag ingenting att klaga över. Vill ni läsa fler smakbitar så tycker jag ni ska kolla in på bloggen Flukten fra virkeligheten.
Nog tjat och prat - här kommer smakbiten från sidan 23.

Solen var på väg ner när jag kom fram klockan fem på eftermiddagen, men det var fortfarande tillräckligt ljust för att jag skulle lägga märke till de storslagna omgivningarna. När jag stod framför lady Playfords magnifika gods vid Argideenfloden i Clonakilty, fick jag känslan av att egendomen sträckte sig i all oändlighet. Bakom mig fanns en välskött stor trädgård, till vänster åkrar och till höger ett skogsbryn - naturens oavbrutna nyanser av blått och grönt. Jag hade vetat att godset bestod av åttahundra tunnland, men det var först nu jag förstod vad det innebär: inga delade ytor mellan Lillieoak och resten av världen, om man inte önskade det; inget och ingen som trängde sig på eller drev omkring i närheten, som i stan. Det var kanske inte så konstigt att lady Playford inte kände till något om hur poliser uppförde sig.

En smakebit på søndag: Breven från ön

Nu sitter jag här med min frukost bestående av nyplockade björnbär och plommon. Det bara kryllar av dem i min trädgård och jag älskar det. Samtidigt sitter jag och ska bjuda er på en liten smakbit från det jag läser, för så gör man på söndagar. Jag råkade ju bjuda på ett litet citat ur Den mörkaste hemligheten igår kväll så därför tänkte jag faktiskt bjuda ur Breven från ön av Jessica Brockmole som jag också har tjuvstartat lite i. Denna bok är skriven i brevformat så här kommer ett brev från Elspeth Dunn till David Graham skrivet 1912 eller på sida 10 i boken.

Mr Graham
Vet Ni inte var min underbara ö är belägen? Så löjligt! Det vore desamma som om jag skulle säga att jag aldrig hört talas om Urbanan Illinois.
Min ö ligger utanför Skottlands nordvästra kust.En vild, hednisk, grön plats som är så vacker att jag inte kan föreställa mig hur det skulle vara att befinna sig någon annanstans. Jag har bifogat en bild på Peinchorran, där jag bor, med mitt lilla hus inklämt mellan kullarna runt sjön. Ni skall veta att för att kunna rita bilden åt er var jag tvungen att ta mig till andra sidan viken, mödosamt klättra uppför den branta stigen där och slutligen hitta en gräsplätt som inte var täckta av vare sig ljung eller fårspillning. Jag förutsätter att Ni gör detsamma när ni skickar en bild på Urbana i Illinois.
Föreläser Ni i Urbana? Studerar? Jag är rädd att jag inte vet vad amerikaner har för sig vid universitetet.
Elspeth Dunn
PS. För övrigt är jag "mrs Dunn".

Fler smakbitar hittar ni som vanligt om ni besöker Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

En smakebit på søndag: Havets fångar

Idag regnar det och mullrar utanför mitt fönster. Det är verkligen kontraster till i fredags då det var varmaste sommar. Men jag njuter nog helt ärligt mest av det här. Idag kan jag då nämligen med gott samvete hålla mig inne. Sitta i min fåtölj, dricka te, läsa, tända ljus och kanske smaska på något gott. Jag ska också se om jag inte kan få till något eller några inlägg att förhandsinställa. Vi får väl se helt enkelt.
Men först tänker jag bjuda på en liten smakbit ur boken jag läser för tillfället. Det är Havets fångar som är andra delen i Michelle Pavers serie om Torak och hans vargbroder Ulv. En bok för bokslukaråldern (älskar det ordet) men även väldigt passande för mig.

Torak har precis blivit tillfångatagen av Sälklanen och upplever för första gången i sitt liv en färd på havet. Han närmar sig nu Sälarnas ö och på sidan 156 står det sedan såhär.

Men när de kom närmare glömde han bord det. Det verkade inte stå rätt till i bukten. Vattnet var mörkrött, alltför mörkt för att bara vara färgat av den nedgående solen.
Sedan kände han en välbekant, samtidigt salt och söt lukt, mycket tydlig i den vindstilla luften. Det kunde väl inte vara...
Det var det.
Sälbukten var full av blod.

Vill ni läsa fler smakbitar så föreslår jag att ni går in och tittar på Maris blogg Flukten fra virkeligheten.

En smakebit på søndag: Barn 44

Äntligen är En smakebit på en söndag tillbaka. Detta roliga inslag som varje vecka tipsar om massor av böcker som man nog skulle vilja läsa. Det är Mari på norska bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i inslaget och kolla in hennes blogg för fler smakbitar.

Min smakbit kommer ur Barn 44 av Tom Rob Smith som jag tyvärr inte hunnit/orkat läsa så mycket ur ännu. Hur som helst är den väldigt bra och väldigt obehaglig att läsa. Det där med sovjetisk hantering av sina medborgare under 50-talet och framåt är inte någon vacker läsning på något sätt. Vi får i alla fall följa Leo som är en relativt högt uppsatt utredare vid MGB och hans tankar kring sitt jobb.

Smakbiten är tagen från sida 98 när Leo får ett nytt uppdrag av sin chef Kuzmin.

"Den sjunde kollaboratören får du i uppdrag att undersöka. Eftersom du är en av mina bästa män har du fått den svåraste. I kuvertet finner du en preliminär utredning, några fotografier och all information som vi för närvarande har om vederbörande, vilket, som du kommer att upptäcka, inte är mycket. Ditt uppdrag är att gräva fram mer information, och om Anatolij hade rätt, om den här personen är en förrädare, ska du följa den vanliga rutinen, gripa honom och föra honom hit."
Leo rev upp kuvertet och drog ut ett antal svartvita fotografier. Det var övervakningsbilder tagna på långt håll från andra sidan gatan.
Bilderna föreställde Leos fru.