Froi of the Exiles av Melina Marchetta

Tre år efter att Finnikin och Isaboe har återerövrat sitt land Lumatere så börjar folket äntligen återhämta sig. Men än är det mycket kvar att förhandla om med rikena runt omkring och framför allt vill alla ha hämnd över Charyn. När då möjligheten uppenbarar sig för dem att skicka en lönnmördare in i deras rike för att mörda kungen så tar Isaboe och Finnikin genast möjligheten. Den de skickar är pojken Froi, för han har den rätta åldern att lura sig i palatset.

Oj, oj, oj vad det här är bra. Jag älskar det. Jag älskar karaktärerna. Jag älskar världen och länderna. Jag älskar språket. Jag älskar magin och religionen och jag vill veta mera hela tiden. Det här är en fantastisk serie. 

I första boken får man stöta på en förbannelse, i denna får man möta nästa och den är nästan ännu värre. Tänk er ett kungarike där det på arton år inte har fötts ett ända barn. Det sägs också att den enda som kan bryta förbannelsen är den sistfödda. Den sistfödda råkar i detta fall vara prinsessan Quintana. Fast inte på något sätt behandlas hon med den vördnad som hon förtjänar. Stället används hon som befruktningsboskap och det är inte vackert. Berättelsen är hjärtskärande och hemsk. Men ändå älskar jag den på alla sätt. Marchetta har lyckats med konsten att berätta en trovärdig historia, trots att det inte finns en enda del i berättelsen som grundar sig i verkligheten. Det är det som gör en bok riktigt bra och det är anledningen till att jag älskar fantasy. Och även om ni inte gillar fantasy så tycker jag definitivt att ni ska ge denna serie en chans. Jag är så glad att jag snart ska läsa fortsättningen. Jag hoppas på en minst lika bra bok till.

3 anledningar till varför Froi of the Exiles är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Froi är en väldigt välskriven karaktär. Han är komplex och tror sig själv om enbart ont. Han har absolut inte haft den bästa uppväxten, själv på gatorna i Sarnak. Men egentligen är han god, han är snäll och älskvärd och jag älskar att läsa om hur han växer som person, från tonåring till man. Visst kan ett hemskt temperament lysa igenom ibland men han är så mycket mer. 

2. Charyns huvudstad Citavita är byggd på bergstopparna vid en ravin. Det finns bara en väg som leder dit och djupet ner i ravinen används flitigt i berättelsen, men inte på ett positivt sätt. Men jag gillar ändå att föreställa mig staden, med grottor som människorna har gjort till sina hem, med tunnlar och gångar som leder lite var stans och med gudshuset som när som helst se ut att tippa. 

3. Charyns mytologi är helt klart intressant och jag hade gärna lärt mig mer om den och dess gudar. Tydligen väljer man själv vilken gud man vill tillbe och alla har de olika egenskaper som de står för, till exempel vishet och så vidare. Här får Marchetta gärna skriva en bok till.

Froi of the Exiles får 5/5 i betyg av mig.

Andra böcker jag läst av författaren är Jellico Road och Finnikin of the Rock. Tredje och sista boken i serien The Lumatere Chronicles heter Quintana of Charyn.

Det här var andra boken för mig i Tre-på-tre utmaningen hos Pocketlover.

En smakebit på søndag: Froi of the Exiles

Efter att ha suttit uppe på tok för länge i går och läst så kan vi väl konstatera att jag är väldigt trött idag. Tyvärr klarade jag inte av att ligga kvar längre i sängen heller för jag hade glömt min bok på nedervåningen i natt så jag kunde inte fortsätta min läsning i sängen. Inte för att jag brukar läsa i sängen men idag ville jag göra det och slippa stiga upp.
Nåja, det var inte detta det här inlägget skulle handla om utan det är dags för en Smakebit på en söndag som som vanligt presenteras av Flukten fra virkeligheten.

Boken är Froi of the Exiles och jag har bara ca 100 sidor kvar att läsa ur denna tegelsten och den är riktigt bra. Det är bok två i Melina Marchettas fantasyserie och denna gången får vi följa den föräldralöse pojke som vi mötte i bok ett. Han är nu 18 år gammal och får i uppdrag att ta sig in i grannlandet Charyn för att lönnmörda deras kung. Men väl där möter han en massa människor som inte gör hans uppdrag helt enkelt, bland annat prinsessan Quintana.

Smakbiten är hämtad från sida 207.

As Froi reced down the winding road after Quintana, he caught glimpses of her hair, but bend after bend she would disappear, until he reached a stretch where she seemed to have vanished altogether. He imagined that she was either heading down toward the bridge of the Citavit or was inside one of the caves teeming with vendors who were taking refuge. But then, at the entrance of a cave beside him, Froi heard the rast of heavy breathing coming from behind a trio of baskets overspilling with threads and fabric.
"Quintana," he wispered.
The breathing stopped a moment
"Olivier?"
He searched behind the baskets and found her there. Her hair was plastered to her face, the front of her repulsive pink dress damp. Froi crouched beside her.
"Couldn't you have worn something less noticeable?" he mutterd.
But she was too shaken and miserable to respond. He studied her closely, not knowing whether he was dealing with Princess Indignant of Quintana the ice maiden.

De där böckerna jag nämnde i går.

Igår skrev jag om ett paket som tyvärr inte kunde hämtas ut igår. Nu har jag hämtat ut det och innehållet är alldeles fantastiskt om jag får säga det själv. Och det är väl klart jag får. Denna bokserien hittade jag genom Reagan på youtube-kanalen Peruse project, en för övrigt mycket bra booktuber som har otroligt bra boktipsare. Spana in om ni inte har gjort det redan. Dessutom lockade författarnamnet Melina Marchetta lite extra, hallå Jellico road var ju fantastisk och nu en fantasy-serie av henne, kan det bli bättre.