Några snabba recensioner

Jag ligger så vansinnig efter med recensionerna som vanligt. Eller rättare sagt så är det väldigt länge sedan jag läste ut de få böcker som väntar på att recenseras så därför tänker jag lätta lite på samvetet och göra några korta recensioner. Samtliga böcker är recensionsexemplar.

Ormens skugga av Rick Riordan

Det här är tredje och sista delen i Kanekrönikan som handlar om syskonen Sadie och Carter som har fått i uppgift att skydda världen från Kaosguden Apep. Nu närmar det sig uppslutningen och med den så blir allt farligare och farligare och fler och fler Egyptiska gudar vävs in i historien.
Jag kan inte låta bli att gilla den här boken väldigt mycket. För som vanligt med Riordan så är det högt spännande tempo blandat med en stor dos humor. Extra kul är det att vi på jobbet den här termin har lärt oss en massa om och lekt egyptisk mytologi och barnens favoritfigurer har helt klart varit Apep och Bes (som också är med i berättelsen).
Ormens skugga får 4/5 i betyg av mig.
Tack Modernista för recensionexemplaret.

Utvald av Meredith Wild

Erica har precis tagit examen från college och nu tänker hon satsa fullständigt på sitt nystartade internetföretag. Men för att kunna göra det så krävs det kapital och det är inte det lättaste. Under tiden möter hon Blake, som har gott om kapital men som kanske inte är beredd att satsa på hennes företag. Däremot känner han att han gärna satsar på henne.
Jag streck-läste den här boken i en sittning. Kunde inte lägga den ifrån mig och lite romantik och hett sex var precis vad jag behövde vid det tillfälle som boken kom i min hand. Själva storyn i sig är kanske inte omvälvande på något sätt (möjligtvis med tanke på att Erica är en väldigt stark person) men den är relativt välskriven och väldigt underhållande. Ibland behövs det inte mer än rätt bok vid rätt tillfälle.
Utvald får 4+/5 i betyg av mig.
Tack Bookmark för recensionsexemplaret.

PAX Näcken av Åsa Larsson och Ingela Korsell

Vi har nu kommit till sjätte delen i den alldeles underbara barnserien. Jag älskar serien i stort och den här boken är inget undantag. Isen ligger nu tjock i Mariefred men trots det så går folk genom isen. SÅ även Alrik. Det verkar inte bättre än att det nya övernaturliga fenomenet är Näcken. Samtidigt är Viggos och Alriks morsa på besök i staden. Det komplicerar det hela ytterligare.
Jag kan bara säga - har ni inte läst den här serien så tycker jag absolut att ni ska ge den en chans. Den är så välskriven och den tar verkligen sin åldersgupp av läsare (pojkar i 10-12 års åldern) på allra största allvar. Jag som vuxen läsare blir på riktigt rädd men kan ändå inte släppa den. Hade jag fått de här böckerna i händerna när jag gick på mellanstadiet hade jag nog älskat dem ännu mera. (Om det går). Däremot tycker jag nog inte riktigt att det här är den starkaste boken i serien, men ändå tillräckligt bra.
Näcken får 4+/5 i betyg av mig,
Tack Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret.

4.50 från Paddington av Agatha Christie

På tåget mellan Paddington Station i London och Brackhampton blir Mrs McGillicuddy vittne till hur en man stryper en kvinna på ett passerande tåg. Hon tas inte riktigt på allvar av varken polisen eller tågstationsbiträderna utan de tror att hon har drömt. Tur då att hon har en väninna vid namn Miss Marple. Miss Marple klurar lite snabbt ut hur det har gått till och skickar vännen Lucy Eyelesbarrow att spana runt lite på det stora gods som ligger i närheten av järnvägsbanan.
Det här är en av mina absoluta favoriter när det kommer till Agatha Christie. Jag har tidigare lyssnat på den ett par gånger och jag minns också att jag för många år sedan såg den som film. Trots detta så är mycket av handlingen bortglömt hos mig. Jag tror mig komma ihåg mördaren men vägen dit är ganska luddigt. Så det var väldigt trevligt att få läsa den nu och återigen åteknyta bekanskapen med alla karaktärerna.
4.50 från Paddington får 4/5 i betyg av mig.
Tack Bookmark för recensionsexemplaret.

Rosensällskapet av Marie Lu

Det här är andra delen i serien om Den Unga Eliten, en liten klick människor som har överlevt en dödlig sjukdom och inte bara överlevt den utan också kommit ifrån den med magiska förmågot. Huvudkaraktären i boken är Adelina som kan manipulera världen runt omkring sig genom att skapa illusioner. Dessa är dock alltid väldigt mörka och hon suger till sig energi från människors rädslor. Hon har blivit utesluten ur Den Unga Eliten och bestämmer sig därför att själv försöka ta makten. Hon är trött på att vara utanför och att bli illa behandlad. Så låt maktkampen börja.
Jag tyckte väldigt mycket om första boken i den här serien, men tyvärr hade jag glömt bort ganska mycket av handlingen när jag väl kom till den här boken. Det gör att jag har svårt att komma in i historien och har man dessutom världens längsta lässvacka så blir det jobbigt för mig att läsa. Det tar långt över en månad att avsluta den. Jag tycker nog över lag att den är lite i det mörkaste laget, eller i alla fall för mitt humör. Adelina är absolut inte en karaktär jag knyter an till utan hon blir bara mörkare och mörkare i sitt sinne ju längre berättelsen går och just den här gången har jag svårt för det. Hon är allt annat än sympatisk och jag kan inte heja på henne i maktkampen. Så tyvärr var den här boken lite av en besvikelse. Trots det måste jag nog läsa nästa del också. Vill ju veta hur det ska gå.
Rosensällskapet får 3/5 i betyg av mig.
Tack Modernista för recensionsexemplaret.

En smakebit på søndag: Rosensällskapet

Söndag och på söndagar brukar det vara dags att bjuda på en liten smakbit av det man läser för tillfället. I går kväll läste jag ut Ormens skugga så nu är det äntligen dags att börja på nästa bok. Det blir Rosensällskapet av Mari Lu. Jag har inte riktigt hunnit börja än så smakbiten kommer från första sidan.

När jag var liten brukade mor ägna långa eftermiddagar åt att berätta gamla folksagor för mig. En berättelse minns jag särskilt väl.
Det var en gång en girig prins som blev förälskad i en elak flicka.
Prinsen hade mer än han behövde men var ändå aldrig nöjd. När han blev sjuk begav han sig till kungariket Oceanien, där underjorden möter den levande världen, för att köpslå med dödsgudinnan Moritas om mer liv. När hon vägrade stal han hennes oförgängliga guld och flydde upp till yta.

En inledning precis i min smak. Nu måste jag sätta mig och läsa vidare. Vill ni ha fler smakbitar föreslår jag att ni tittar in hos Mari på Flukten fra virkeligheten som håller i detta trevliga event med smakbitar.

Den unga eliten av Marie Lu

Efter att ha överlevt blodsfebern som liten är Adelina märkt. Hon är ett malfetto. Som ett malfetto är hon inte accepterad i samhället och hennes far har under hela hennes uppväxt förtryckt henne, skadat henne och hotat henne. Till sist rymmer Adelina. Men hon hinner inte så långt förrän hennes far hinner upp henne. Överväldigad av rädsla råkar Adelina framkalla en demon, något vederstyggligt och det slutar inte bra. Men tillslut hamnar hon hos ett skyddat sällska av andra malfetton med speciella gåvor. Nu börjar Adelinas kamp för att bli accepterad.

För det första - jag avskyr ordet malfetto. Fullständigt hatar det. Och där ungefär slutar kritiken. För förrutom det ordet så älskar jag den här boken. Det är en fantasy för lite yngre människor, med inslag av superhjältekrafter och det känns inte som om det kan gå fel redan där. Och uppenbarligen kan det inte heller göra det. Men det är svårt det där med krafterna. För är det verkligen superhjältar Den unga eliten är, eller är de antihjältar. Boken är väldigt mörk och framför allt är Adelinas krafter väldigt, väldigt mörka. De har sitt ursprung i rädsla, hat och vrede och Adelina kämpar boken igenom med om hon ska bekämpa eller bemästra det mörker som omsluter hennes inre. Och det gör det hela så bra. 

Som i alla fantasyberättelser så måste ju hjältarna slåss mot det onda, och i det här fallet är det kungen och drottningen med deras inkvisitorer. Men som sagt, gränsen mellan gott och ont i den här berättelsen är hårfin. Jag tycker inte om någon karaktär, samtidigt älskar jag dem. Det är minst sagt förvirrande men så bra det är. Lovorden skulle kunna bli många. 

Berättelsen i sig är ganska så långsam känns det som. Eller är det bara för att jag trodde jag skulle läsa ut boken betydligt snabbare än vad jag gör. Med sina 300 sidor är den ju ganska så kort och jag trodde jag skulle läsa ut den på några timmar. Men med jämna mellanrum måste jag lägga ifrån mig boken, pausa lite från allt mörker. Så det är nog där långsamheten kommer ifrån. För egentligen går den fort att läsa. 

Detta är första boken i en tänkt triologi Så nu blir det bara till att vänta på fortsättningen. Slutet var ju minst sagt lovande kan man säga.

3 anledningar till varför Den unga Eliten är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1.Det är inte ofta mörker är något positivt för mig men i det är det som gör den här boken för mig. Det är nog boken alla gråskalor som gör det till perfekt läsning, som griper tag i mig och som gör att jag längtar efter nästa bok.

2. Magisystemet eller krafterna som Marie Lu har lyckats skapa är väldigt intressanta. De går ut på att vissa personer har fått en förmåga att börja den energi som finns i världen efter sin vilja. Väl genomtänkt och bra utfört.

3. Det finns en karta. Ingen fantasybok är komplett utan en karta.

Den unga Eliten får 5/5 i betyg av mig

Tack Modernista för recensionsexemlaret.

Boken finns att köpa hos bland annat Adlibirs, Bokus och Cdon.