Zack av Mons Kallentoft & Markus Lutteman

Otäcka saker har börjat hända i Stockholm. Någon har börjat mörda thailändska kvinnor på ett mycket bestialiskt sätt. Polisens specialenhet har fått i uppgift att reda ut morden och spåren verkar leda till prostitution och trafficing, kanske har det också med vit makt att göra. En av poliserna är Zack Herry. Samtidigt som han försöker lösa gåtorna med morden kämpar han med sitt inre, sina egna hemska demoner. Han använder sig av narkotika för att kämpa med onda drömmar och världen verkar rasa samman kring honom.

De recensioner jag har läst om den här boken beskriver den som en ganska annorlunda svensk deckare, på ett bra sätt. Och till viss del kan jag absolut hålla med. Den går definitivt lite utanför ramarna och är mörk på ett helt nytt sätt. Zack är definitivt en antihjälpte på många sätt och vis. Tankarna för mig lite åt Gunvald Larsson hållet - och då kanske framför allt i Mikael Persbrandts gestalning av honom i filmerna. Zack skyr inte våld på något sätt, samtidigt som han känns god och du vill så gärna hjälpa honom att på något sätt hitta hem. Drogerna gör ju givetvis honom till en ganska så opålitlig karaktär, men det hjälps inte. Jag gillar honom ändå. Det finns ett djup i honom som karaktär som är både svart, vitt och en miljon olika gråskalor och hans känns riktigt. Författarna har verkligen lyckats få till en polis som jag vill läsa mera om.

Vad gäller handlingen är den kanske inte helt ny även om den är väldigt mycket mörkare. Här pratar vi ondska i människor som gör att det kryper under huden på mig. Inte på ett skräck-sätt utan snarare så jag blir riktigt illamående. Däremot är morden inte så värst komplicerade och det gör det hela mycket bättre. Man kan hela tiden ana vart åt det lutar och det gillar jag.

3 anledningar till varför Zack är värd att krypa upp i fåtöljen med:

1. Boken är otroligt välskriven tycker jag och jag gillar att den hela tiden skriftar mellan vad som är gott och ont och att det definitivt inte finns några tydliga linjer eller regler för detta.

2. Karaktären Zack är förmodligen en av de bästa jag har läst om i svensk deckarlitteratur på väldigt, väldigt länge. Han är komplex och det gör honom trovärdig.

3. Även många av bi-karaktärerna gillar jag. Specialenheten består av en skön blandning av karaktärer som jag upplever att jag får en lagom stor inblick i, men som jag i alla fall hade tyckt varit intressant att läsa mer om i en annan bok.

Zack får 4+/5 i betyg av mig.

Tack Bookmark förlag för recensionsexemplaret.

En smakebit på søndag: Zack

För ovanlighetens skull har jag hittills denna helg inte läst ett enda ord. I går kväll hamnade jag framför en serie på datorn i stället. Men idag har jag tänkt läsa. Kanske till och med läsa ut decembers första bok. Känner att jag skulle behöva göra det. Först ut blir dock en liten smakbit ur Zack av Mons Kollentoft och Markus Lutteman. 

Smakbiten är hämtad från sida 63.

Flera personer har stannat upp och följer den springande kvinnan med blicken. Sedan ser de honom. En lång och bredaxlad man som jagar en späd liten asiatisk kvinna. En våldsman?

Någon tar upp mobilen. Inte för att ringa 112, utan för att filma.

Zack tar ett språng över en picknickfilt och sicksackar sig förbi några tonåringar som står i cirkel och kastar en basketboll mellan sig.

Avståndet krymter. Sjuttiofem meter. Femtio.

Träden kommer närmare. Han måste i fatt henne innan hon hinner fram till de små stigarna bland alla stugor och buskar. Tjugo meter nu. Världen är en tunnel. Alla sinnen utom synen bortkopplade. Jakten det enda som gäller och adrenalinet har dövat smärtan i axeln.

Tio meter.

Fem.