Whitney Houston

En stor artist är död som har förgyllt många stunder med sina ballader - Whitney Houston. Idag får man väl va lite sentimental och sätta igång en av hennes skivor.

En bok om 2:a världkriget - ur en annan synvinkel

Nu har det varit tyst här på bloggen i en vecka och allt beror på den klassiska tidsbristen. Har helt enkelt prioriterat bort läsning och bloggning för att umgås lite med sambon (när han äntligen kunnat slita sig från sina spel). Vi har tittat på serie tillsammans och sen har jag somnat som en stock på kvällarna. Bara några sidor lästa.

Men nu är den i alla fall slut; Kärlekens arkitekt av Emilio Calderón. En riktig höjdarbok om man utgår från mina mål. Två flugor i en smäll där - både från boktolvan och min geografiska utmaning.
När det gäller hur pass mycket höjdarbok det var när man tänker på innehållet däremot vet jag inte. Lovade gott men den lyckades aldrig fånga mig. Språket passar inte mig, känns för stelt och rakt på sak. Jag får ingen känsla för karaktärerna och det rabblas hela tiden upp en mängd namn, "stora" tyskar från andra världskrigen och de ligger allihopa i periferin och stökar. Dessutom blir boken aldrig spännande utan bara ett sakligt berättande hela tiden och en deprimerande kärlekshistoria.

Men handlingen var lovande och kunde ha blivit så mycket mer. Den handlar om José Maria, en spanjor i Rom som blir spion mot tyskarna och italienarna (vet inte riktigt om det är för de allierade). Detta i och med att han snubblar över en bok där en viss Skaparens karta är omnämnd. En karta som tyskarna väldigt gärna ville komma åt. Det är väl rätt så känt att Hitler och Himmler var intresserade av alla möjliga sorters reliker, reliker som skulle rättfärdiga det som hände i Europa på 30- och 40-talet.

I början av boken följs också inbördeskriget i Spanien. Ett krig som jag har absolut noll kunskap om, nästan så jag skäms lite. Får nog bli bättring på den punkten.

Boken hade kunnat ge lite Indiana Jones-vibbar om det bara varit lite mer spännande. Dessutom tycker jag att utgångspunkten - att följa det fascistiska Italien under kriget är en väldigt intressant vinkling. Den omnämns allt för sällan. Och ur den synvinkeln vill jag istället för att tipsa om boken - tipsa om en otroligt, väldigt, fantastisk (ingen hejd på lovorden) bra film - Livet är underbart. Förmodligen en av de absolut bästa filmer jag har sätt och som berör judarnas förföljelse i Italien. Men för det är filmen inte dyster utan det innehåller en sådan värme så jag tror att få människor med lite känslor i kroppen kan bli oberörda av den. Se den om du inte redan gjort det.

Ett icke relaterat bok bokinlägg

För en och en halv vecka sedan fick jag för mig att jag skulle gå hem från jobbet. Det är en mil men jag får sådana ryck ibland då jag inte har någon bil. Denna gången kom jag dock bara en tredjedel av sträckan för jag tyckte det var för  kallt. Och kallt var det för att vara i södra Sverige. Termostaten visade hela -6 grader.
Idag har temperaturen visat -7 grader mitt på dagen. Och oj vad graderna hade stigit och vad varmt det var. Nu var det ju bara -7. För allt är relativt. -15 var visserligen lite kallare, vilket termostaten visade i morse när jag steg upp. Och igår morse när jag gick den där tredjedelen av streckan till jobbet höll jag på att frysa benen av mig för jag hade glömt understället. Då var det BARA -13. Sen jämför man med de stackarna uppe i norr har, närmare -40 grader. JAG KLAGAR INTE PÅ MITT VÄDER.

Och på tal om icke bokrelaterat. Det går faktiskt att lyssna på Bärnstenskikaren trots att det är kallt...

Vill ha...

Gillar böckerna om Harry Boch. Gillar Michael Connelly. Gillar böckerna om Mike Haller. Behöver jag säga att jag vill läsa Prövningen.

När jag var liten

När jag var liten så hade min mormor en sån där myspysig lite skrämmande vind. Dit jag och min min  syster varje gång vi var och hälsade på var tvungen att gå upp och leta bland alla spännande saker. Syrran tyckte det var roligast när hon hittade mammas gamla leksaker - men inte jag. Nej jag var redan på den tiden på jakt efter böcker. Allt låg i en salig blandning där uppe och det var långt ifrån alltid som man hittade något men ibland kom jag hem med riktiga guldkorn. Tyckte jag då i alla fall.

Det var på mormors vind jag hittade mammas Lotta-böcker som jag hade mamma och pappa att läsa för mig. Många goda skratt blev det.
Det var på mormors vind jag hittade mammas Kulla-Gulla böcker. Böcker som jag än idag minns med glädje och kärlek och där jag med ett barns inlevelseförmåga blev Kulla-Gulla och tänkte ut mina egna historier.
Det var på mormors vind jag hittade mammas Kitty-böcker. Böcker som var en början på mitt stora deckarintresse. Dessa var de absolut bästa böcker jag visste och stod alltid på min önskelist när det närmade sig jul eller födelsedag.

Ja, mitt läsintresse grundades tidigt och det är alltid något visst med att gå och rota bland gamla böcker. De har en alldeles speciell underbar doft och det finns nog inget annat som är så förknippat med en bra barndom (för mig) som doften av böcker och känslan av att ligga nerkrypen vid sängdags och få en alldeles underbar berättelse läst för sig.

En ny favorit vågar jag nog säga

Ännu en riktigt bra bok till enda. En bok som griper tag i mig med ett fantastiskt språk och med ett driv framåt som hela tiden gör att jag vill fortsätta läsa. Och fortsätta läsa kommer jag att göra, för det finns fler böcker av Elly Griffiths.

Enda sedan jag läste den första recensionen eller första baksidestexten på böcker av Elly Griffiths har jag känt att det här måste vara något för mig: lite arkeologi, lite deckare, lite "Bones" (tv-serien) och lite historia/historiska myter. Kan inte bli annat än bra. Därför gav jag hennes första bok Flickan under jorden en chans. Och jag blev absolut inte besviken.

Ruth är arkelog och lektor på universitetet i Norfolk. Hon verkar vara en lite udda person men samtidigt väldigt vanlig. Men att vara 40, singel och överviktigt  ses inte alltid med blida ögon. Men Ruth hon står på sig. Hon känns verkligen som en riktig person, kanske till och med din eller min granne. En dag blir hon uppringd av kommissarie Nelson. De har nämligen hittat gamla ben ute i sankmarkerna - inte alls långt ifrån Ruths hus faktiskt - och hon blir ombedd att hjälpa till. Efter det är hon indragen i ett fall med försvunna små flickor.

Från början till slut gillar jag boken. Den är ganska så kort så det känns som om hela handlingen är relevant. Och slutet sen. Det är riktigt nervkittlande och jag sitter på helspänn och full av förväntan över de sista 50 sidorna. Och trots att jag hade lite på känn vem som var förrövaren så gör det absolut ingenting.

Elly Griffiths sätts nu absolut upp på en måste läsa lista och är bok två, Janusstenen, lika bra så kommer hon till och med bli en av mina favoritförfattare.

Årets första månad avklarad

Januari blev efter en ganska trög start en bra läsmånad där jag har lyckats hålla mig till mina utmaningar. Jag har läst en bok från Sydafrika och en klassiker som jag knappt visste fanns innan jag började bläddra runt på nätet. Denna månad har helt löart min sköna fåtölj stått för platsen i huset där jag suttit och läst. Inkrypen under ett täcke med en massa tända ljus har fungerat alldeles underbart som läsfond.

Dessa böcker har jag läst:

Corpus delicti av Elias Palm
Harry Potter och hemligheternas kammare av J.K Rolwling
Den skarpa eggen av Philip Pullman
Alla själars natt av Deborah Harkness
Dödssynden av Harper Lee
Död i gryningen av Deon Meyer
Pärlan av John Steinbeck
Angelologi änglars tecken av Danielle Trussoni
Skriet från vildmarken av Jack London
1222 över havet av Anne Holt
Tales of Beedle the Bard av J.K Rowling

Antal böcker lästa/lyssnade på = 11 st
9 stycken lästa på svenska, 1 på engelska och 1 ljudbok

Januaris roligaste bok: Har väl inte läst någon bok som varit direkt rolig. Det skulle i sådana fall vara Dödssynden där det då och då dök upp någon rolig barnkomentar som bara barn kan få till det.

Januaris mest spännande: 1222 över havet av Anne Holt. Även om det var jämnt med Deon Meyers Död i gryningen.

Januaris överraskning: 1222 över havet. Var inte alls beredd på den inlevelse jag skulle känna med den här boken. Det var också en stor överraskning att alla själars natt var första boken i en tänkt triologi. Blev inte så lite snopen.

Januaris sämsta: Angelologi. Bär mig emot och är lite chockad över att jag tycker så, men slutet av boken var en stor besvikelse.

Januaris bästa: Läst mycket bra böcker den här månaden så jag har väldigt svårt att välja en. Hade i och för sig lätt kunnat säga Harry Potter men eftersom jag har läst den många gånger väljer jag istället att säga Alla själars natt samt 1222 över havet.