En bok om att berätta

En bok om att berätta handlade seminariet Författarskola för de yngsta med Pernilla Stalfelt om. Detta väckte genast mitt intresse och behovet av att äga boken blev ganska stort, men trots detta kunde jag behärska mig.

Boken handlar om att få barnen att känna glädje i att berätta. Hon menar att om man skapar intresse för att berätta skapar man också intresse för att läsa. Boken tar upp en del viktiga saker som man kan arbeta med barnen kring och vad man ska ha för utgångspunker i bild- och berättarskapandet.

Mycket handlar om hur man ska rita sin figur, hur man kan använda sig av pratbubblor, att göra serierutor och därifrån arbeta vidare i händelserna. Känslor och ansiktsuttryck diskuterar hon också kring för de är centrala för berättelsen. Väder är ytterligare ett moment.

Vidare berättar också Pernilla om att det är viktigt att låta barnens teckningar och böcker vara deras egna. Vill man ha en hemlig bok så måste den få vara det. Låt det vara barnens intressen som styr och för sedan samtal kring deras berättelse och bilder. "Det är så magiskt med berättelser" säger Pernilla. Låt barnen få ha sin egna röst. Barnen har rätt till att vara kulturutövare. Uppmuntra dem i detta. Ge dem utrymme till att skapa.

Ett alternativ till att rita som hon vidare berättar om är att använda fotografier. Låt barnen berätta utifrån dessa.

Jag tyckte att detta var ett bra och spännande seminarium som definitivt gav mersmak. Jag vill direkt sätta mig och själv rita seirerutor tillsammans med barnen på jobbet. Jag vill hitta vägar för att rita och tolka känslor och framför allt så vill jag själv få tummen ur och sätta mig och skriva på en barnbok, Tummen upp.....

Sista från bokmässan...snart

Den här helgen tänkte jag spendera ganska mycket sittandes. Tanken är att jag ska bjuda er på de sista mässinläggen. Jag ska försöka skriva ner något klokt från några av de seminarium jag besvistade, visa er mina signerade böcker och försöka sammanfatta hela upplevelsen i ett inlägg. Efter att denna helgen är slut så lovar jag att även mässinläggen ska vara slut. Någon måtta på det goda får det nog helt enkelt vara.

Förskalv/Efterskal av Sylvia Day

Gia har världens bästa jobb enligt henne själv. Hon får jobba med att ta fram stjärnkockar och skapa de bästa restaurangerna. Allt är helt enkelt toppen enligt henne. Förutom det där med kärleken då, för hon kan inte riktigt glömma att mannen hon trodde hon skulle dela sitt liv med bara försvann en dag utan att lämna ett ord efter sig. Jackson (Jax) Rutledge som var känd politiker, som var det snyggaste och hetaste som gick i ett par skor. 
Men så en dag står han där framför henne igen och känslorna bubblar upp till ytan.

Jag brukar vara ganska förlåtande och inte speciellt svår road. Jag brukar tycka om att läsa erotik av olika former, jag gillade Fifty shades of grey och jag har definitivt gillat tidigare böcker av Sylvia Day som jag har läst (möjligtvis med första boken i Crossfire-serien). Men det här är tyvärr ganska så fel för mig. Boken känns platt och handlingen existerar i stort sätt inte. Allt boken går ut på är sex. Det kunde jag väl i och för sig köpt om det bara vore så att sexet var okej beskrivet. Tyvärr gick det inte där heller. Ett av många exempel är bara när Jax beskriver sin attraktion till Gia som att han blir brunstig av henne. Nej, nej, nej... vem skriver så. Så var det användandet av ordet Baby. I var och varannan mening kallar Jax Gia för baby och det kryper i kroppen av frustration på mig. Aldrig att jag hade velat bli kallad baby.
Så tyvärr är det här ingen bok för mig, alls. Enda anledningen till att jag över huvudtaget tog mig igenom den är för att den gick vansinnigt fort att läsa. Tyvärr får jag då avsluta min recension här istället för att beskriva tre anledningar till varför ni bör läsa boken. Jag kan inte rekommendera den alls.

Förskalv/Efterskalv får 1+/5 i betyg av mig.

Läs i stället Sylvia Days historiska romance. De är betydligt bättre.

Att slänga

Under bokmässan var jag ju med på en mini-intevju med UR. Ett av ämnena vi diskuterade där var huruvida man får slänga böcker eller inte. Personligen är jag helt och hållet emot det. Som jag förklarade i intervjun så är böcker för mig en liten kulturskatt. Det finns människor som lagt ner massor av timmar på att skriva en bok. Då måste den ju tas tillvara. För symboliserar böcker dessutom trygghet och det är ytterligare en anledning till varför jag inte slänger böcker.

Nu kanske ni undrar om jag aldrig rensar i mina hyllor och ska jag vara ärlig så har jag himla svårt för det. Däremot måste jag ju göra det ibland för det finns böcker där som har stått olästa i 10 års tid och som jag garanterat aldrig kommer att läsa. Trots detta kan jag inte göra mig av med dem. Jag är som en hamster. Ibland sätter jag upp böcker på vinden. Tyvärr gör de ju ingen som helst nytta där.... De är inte till glädje för någon, om det nu inte skulle råka bo en liten hustomte på vår vind som tycker det är spännande att läsa.

Finns det undantag för slänga/spara regeln. Ja det finns det ju så klart. En bok som är väldigt trasig av någon anledning kan hamna i soptunnan. Det är ju liksom redan för sent för boken liksom. Sen har det hänt att jag har återvunnit böcker. Till exempel använde jag en gammal Agatha Christie- bok som jag hade i dubbletter (eller tripletter eller vad det heter) som jag skapade fina inbjusningskort av till vårt bröllop. Då kom boken i fråga till väldig glädje för mig och min man (eller nåja - för mig i alla fall).

Så nu undrar jag: hur tänker ni kring det här med att slänga böcker. Får man lov att göra det?

Mina nya bokmässeböcker #5

Vi går vidare i högarna av böcker, nu måste de liksom in i bokhyllorna. Denna gången har vi kommit till några riktiga godbitar, böcker som jag verkligen har längtat efter att äga och läsa. Och faktisk är det någon bok som jag redan har hunnit med att läsa. Det här blir nog det sista inlägget, för jag tror jag har fått med alla nu. Därför blir det ganska många böcker.

Favoriterna här är förmodligen Britt-Marie var här, Maresi och Sigrid. Alla dessa böcker hade jag gärna läst i går. Här finns också en del signerade godbitar men de tänker jag bjuda på i ett annat inlägg.

Bokbloggsjerka 3-6 oktober

Äntligen fredag! I morgon ska jag äntligen få en sovmorgon. Den är efterlängtad. Men som sagt först tar vi fredag och med den jerka hos Annika.

Planerar du vad du ska läsa och när och hur går du i så fall till väga?

Nja... Hur ska jag svara på denna frågan. Ja - jag planerar min läsning. Jag går runt i bokhyllorna och botaniserar och skriver därefter listor på vilka böcker jag vill läsa inom en snar framtid. Dessa böcker brukar ibland också hamna i en liten hög.
Sen är det listorna i sig. Egentligen fyller de ingen som helst funktion med tanke på att jag ytterst, ytterst sällan följer dem. Det dyker alltid upp något annat spännande på vägen. Den månad jag lyckas följa hela min läsplanering kommer det förmodligen tändas en stjärna på himlen.
Samtidigt är det faktiskt skönt att ha den där listan att falla tillbaka på ibland. Framför allt när man läst en riktigt bra bok och är inne i ett skönt flyt och känner att man bara måste fortsätta läsa med en gång. Då är det tur att man bara kan plocka nästa bok från listan.

Tyvärr inget för mig...

Jag har försökt, om och om igen...
Men jag kan helt enkelt inte få till läsningen av Einsteins arvingar av L.P Ramberg.
Jag vet inte riktigt vad det är som inte stämmer men boken passar helt enkelt inte mig. Det är absolut inget fel på bokens språk och handlingen lovar mycket egentligen, och tempot är relativt högt. Förmodligen har det med all fysikanknytning som helt enkelt inte passade mig trots att jag trodde att det skulle vara väldigt spännande och bra.
Så på sida 140 ger jag upp. Kanske återvänder jag till boken vid ett annat tillfälle men för tillfället kommer boken inte bli läst.
Trots detta vill jag tacka Kabusa som gav mig boken som recensionsexemplar.

Bokens baksidestext:

Anneli Vinka, fysikforskare, har gett fingret åt sin chef och lämnat institutionen. Kort därefter får hon ett oväntat samtal. Chefen, professor Ulf Mossander, ber henne åka till Pisa för att undersöka ett mystiskt dödsfall som oroar ledamöterna i Kungliga Vetenskapsakademin. Den Nobelprisnominerade japanske forskaren Takeo Ohashi har hittats död inuti det lutande tornet. Men det är en sak Mossander inte vet. Anneli älskade Takeo. Hon åkter till Pisa på Akademiens uppdrag, men har en helt egen agenda. Ingen kan hindra henne från att ta reda på sanningen - ingen.