Children of Blood and Bone: Solstenen av Tomi Adeyemi

Zélies mamma brukade vara en skördare, vilket betydde att hon hade kontroll över döda människors själar. Men efter räden som kungen genomförde för 11 år sedan så finns det varken magi eller någon mamma kvar. Trots det så är det inte lätt att vara en ättling till magin för dessa människor har vitt hår och är bemötta som avskum. Men så en dag möter Zélie den förrymda prinsessan Amari och ett helt nytt äventyr inleds, en jakt för att återta magin och för att förskjuta kungens makt.

Hypen kring den här boken har varit enorm, till och med långt innan den släpptes. Jag har sett otaliga videor på booktube där det pratats vitt och brett om boken och framför allt om dess nya tolkning på fantays och ungdomslitteraturen. Här får vi nämligen följa ett land och ett folkslag som är svarta, den västafrikanska kulturen spelar stor roll i handlingen och den mytologi som byggs upp. Boken beskrivs lite som nyskapande. Bara plus på det.
Trots det så är jag inte till 100 procent övertygad över handlingen. Jag får aldrig riktigt igång något driv medans jag läser och det kan givetvis vara på grund av att jag inte får möjlighet att sitta några längre sammanhängande stunder för att läsa. Boken är absolut bra men inte wow som jag kanske hade förväntat mig. Jag skulle heller inte kalla den nyskapande, för även om där finns många aspekter i kultur och mytologi som absolut behöver tillföras ungdomslitteraturen så tycker jag ändå att där finns många moment som jag har läst om tidigare. Det där med instalove till exempel. Var det relevant för historien? Kanske, men jag brinner inte riktigt för den matchningen.
Nu kanske det låter som om jag är väldigt negativt inställd till berättelsen men det är absolut inte sant. Den har många bra kvaliteter och är spännande. Jag gillar en del karaktärer mycket och då kanske framför allt Inans komplexa karaktär. Jag gillar också det magisystem som finns i boken och diskussionerna kring om magin verkligen är god eller ond. Så det är en bra bok. Det är bara det att jag var för inställd på att älska och blev inte helt tillfredsställd.

Solstenen får 4/5 i betyg av mig.

Det är Lavender lit som ger ut boken.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Läsa i helgen

Okej, nu kan det vara så att ni kanske råkar känna igen innehållet i det här inlägget. Det kan nämligen vara så att det är en direkt upprepning från förra helgens läsplanering. För det kan ju vara så att jag håller på med två giganter till böcker, eller rättare sagt en gigant a 1300 sidor och en vanlig tegelsten på 600 sidor. Och som jag skrev tidigare i veckan så går det ganska så trögt med det fysiska läsandet. I helgen räknar jag dock kallt med att hinna färdigt Det flammandet korset. Bara 4 timmar kvar av en mängd så det ska gå på en helg. Önska mig lycka till.

Helgfrågan v 15

Det är dags att besvara Mias på Mias bokhörnas helgfråga igen, det var ju ett tag sedan för min del.
Att kommentera är ju något jag är vansinnigt dålig på att göra och tänker hela tiden att jag ska bli bättre på det. Så då passar det ju bra att veckans fråga handlar just om kommentarer.

Vad tycker du om kommentarsgranskning på bloggar?

Helt ärligt så har jag aldrig ens funderat i dessa banor. Vissa har det och andra har det inte och jag tycker det är helt okej vilket man än väljer att ha. Jag kan ju absolut förstå varför man har det och tycker kanske att det är det mest förnuftiga för att det inte ska slinka emellan vassa kommentarer eller spamreklam. Fast jag har det inte själv (vad jag vet, rätta mig om jag har fel :D) och orkar nog inte heller lägga någon fokus på att fixa till det.

Bonusfråga: Vad är du inte så bra på, där du skulle behöva en hjälpande hand?

Jag har den extremt dåliga egenskapen att jag bara ska klara allt själv och tycker det är pinsamt och jobbigt att be om hjälp med någonting. Kan själv! precis som en treåring. Jag borde bli bättre på att be om hjälp. Här hemma kan det till och med bli så att jag går runt och tjurar för att någon (host maken host) inte ser att jag behöver hjälp och erbjuder sig att hjälpa till. Då tjurar jag mig igenom uppgiften istället för att be om hjälp.
Men visst finns det saker som jag inte riktigt klarar och skulle behöva lite hjälp med. Om jag hade haft lite pengar över så hade jag till exempel anlitat en städhjälp för är det något jag är dålig på men önska jag vore bättre på så är det att hålla ordning och städa här hemma. Ska man vara ärlig handlar det kanske inte så mycket om okunskap utan om att det är så förbannat tråkigt.

Överraskning! av Mike Henson

För ett tag sedan vann jag en tävling som Triumf förlag höll på Instagram. Jag vann ett litet kalaspaket som bland annat innehöll boken Överraskning! av Mike Henson. Boken är en pekbok för de yngsta barnen som handlar om Kaninen som på sin födelsedag blir överraskad av sina vänner. Varannat uppslag består enbart av ögon i mörkret och på nästa sida hoppar vännerna fram och överraskar på olika sätt.

Den här boken är en liten pärla. När jag läste den för Elin första gången så skrattade hon högt och efter det har vi läst boken otaliga gånger, alla gånger med stor glädje. Just enkelheten som sen blandas med de fantastiskt fina illustrationerna gör att boken passar utmärkt för den åldersgrupp den är riktad till och det finns mycket att samtal om.

Så jag är väldigt glad att jag vann boken och jag ska fortsätta att läsa den för dottern med nöje.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon.

Vit krypta av Mariette Lindstein

Alex och Dani är tvillingar och har sen ung ålder fått klara sig själva då deras föräldrar stack och blev medlemmar i en sekt i Indien. Men så försvinner även Dani och Alex står helt ensam i världen. In i hennes liv kommer då trots allt två män, Carl som är hennes chef och Jim som väldigt gärna vill bli hennes pojkvän. Men Alex kan inte släppa tanken på att Dani finns någonstans och att hon hålls fången. Hon skyr inga medel för att hitta sin syster.

Lite konspirationsteorier, några sekter, en hel del mystik och framför allt en riktigt spännande och fartfylld historia. Vad mer kan man begära. Mariette Lindstein har helt klart än en gång lyckats skriva en riktigt bra bok som håller mig fängslad i stort sett från sida ett.
Jag är riktigt förtjust i Alex som huvudkaraktär, för trots allt hon utsätts för så är hon stark och vågar stå på egna ben. Hon vet vad som är viktigt i livet och hon är inte rädd för att ta för sig av det hon vill ha. Det är hennes historia som driver berättelsen framåt och det med väldig fart. Det hinns minns sagt med mycket på få sidor.
Ibland, men bara ibland måste jag stanna upp lite grann och fundera kring om det inte är lite för solklart alltihopa. På vissa ställen faller det lite för snyggt på plats om man så säger. Jag blir aldrig riktigt överraskad i min läsning och tyvärr drar det ner helhetsbetyget lite, lite grann. Men jag förlåter det för det är ändå en riktigt bra bok och jag kommer absolut att läsa mer av författaren när det dyker upp i framtiden, för det hoppas jag verkligen att det gör.

Vit krypta får 4+/5 i betyg av mig.

Tack Forum bokförlag och författaren för recensionsexemplaret.

Boken finns att köpa hos Adlibris & Bokus & Cdon & Bookoutlet.

Det går trögt

Igår så läste jag äntligen ut Children of Blood and Bone: Solstenen av Tomi Adeyemi. Jag säger äntligen, inte för att den var dålig, utan för att det har tagit mig ungefär två veckor vilket typ aldrig händer när det kommer till en lättläst fantasybok på runt 500 sidor. En vecka på sin höjd.
Så man kan minst sagt säga att det går trögt med läsningen här hemma mycket för att jag sen sommartidens införande har extremt lite lästid på kvällarna då det mycket väl duger att somna vid halv nio för liten Elin.
Men jag har bestämt mig för att det ändå är okej. Jag ska inte stressa fram den fysiska läsningen, det får ta den tid det tar. Jag har ju alltid ljudböckerna som det finns med tid över för.

Näst ut i läshögen blir i alla fall Sanningen om Alice av Kathrine Webb. Den lär väl också ta lång tid att läsa men som sagt... det är okej.

När är man egentligen osocial

Vi har varit bortresta i helgen. Det har varit jättetrevligt att få umgås lite med släkt i andra delar av landet och helgen har bestått av lekplatshäng, grillad korv, shopping och trevligt umgänge. Men så i lördags kväll blev det ett litet avbrott i allt det sociala. Vi var fem vuxna varav 4 stycken satt med sina telefoner uppkörda i ansiktet. Jag som hade min mobil på laddning gick då och hämtade min bok och skulle precis sätta mig och läsa. Då fick jag frågan, måste du vara så osocial. Jag kunde då absolut inte hålla tyst utan ifrågasatte varför man var mer osocial när man läste än när man satt och glodde på en skärm. Jo tydligen var man inte social med andra vilket man kunde vara på en mobil och man kunde lättare avbryta sitt osociala för att slänga några ord med grannen i soffan. Värden var till och med snabbt framme med en förlängningssladd för att jag istället skulle kunna titta i mobilen. Just då var jag lite sugen på att ta upp en e-bok och börja läsa , men jag orkade inte gå in i någon diskussion och dottern vaknade så jag fick gå och söva om henne.
Nu är detta kanske fel forum men hur tänker ni - är man mer osocial när man läser än när man tittar på någon form av skärm?