Detta var något för mig

Nu har jag läst den och jag kan absolut förstå alla lovord. För jag är verkligen fast efter att ha läst Hungerspelen av Suzanne Collins. Det var ett tag sedan jag lånade den på biblioteket och har gått och klämt, känt och väntat på att få öppna sidorna i denna bok som jag har hört så många fantastiska saker om. Det var nästan med lite rädsla och ångest som jag började läsa boken.

Handlingen kräver förmodligen ingen större presentation eftersom de flesta förmodligen redan har läst denna bok. Men i korthet handlar det om Katniss som kastas in i ett spel som den diktatoriska regimen annordnar varje år. Det är ett spel utan regler där 24 ungdomar mellan 12-18 år kastas i en tävling på liv och död. Enbart en spelare får lämna arenan där spelen/tävlingen annordnas, då pratar vi givetvis om levande.

I början gick det lite trögt och det hade på intet sätt med boken att göra. En jobbig arbetsvecka lovade inte direkt gott för läslusten. Dessutom var det så mycket som kom emellan hela tiden; måste städa, måste ut och gå, måste laga mat osv. Idag däremot har jag läst. Det kallas visst att sträckläsa för jag har i stort sätt läst ut hela boken idag och jag hade otroligt svårt att lägga ifrån mig den till sambons stora förtret.

Språket är lätt och det är hela tiden driv och flyt framåt det händer något hela tiden. Jag har lätt att binda mig till karaktärerna - framför allt Peeta. Dessutom är jag smått förundrar och känner vissa äckelkänslor för regimen som har hittat på detta makabra spel som kallas Hungerspelen.

Sätter omgående upp mig på reservationslistan på biblioteket för del 2 - Fatta eld - som nu är ett absolut måste att den hamnar i mina händer. Och nu kan jag ju inte låta bli att se framemot filmen som har premiär snart och som känns lovande. För det här är verkligen en bok som passar att göra film av. Dessutom kan jag lova att det här är en sådan bok jag kommer läsa flera gånger - nästan i parameter med Harry Potter eller Twilight.