Nu har det varit tyst här på bloggen i en vecka och allt beror på den klassiska tidsbristen. Har helt enkelt prioriterat bort läsning och bloggning för att umgås lite med sambon (när han äntligen kunnat slita sig från sina spel). Vi har tittat på serie tillsammans och sen har jag somnat som en stock på kvällarna. Bara några sidor lästa.
Men nu är den i alla fall slut; Kärlekens arkitekt av Emilio Calderón. En riktig höjdarbok om man utgår från mina mål. Två flugor i en smäll där - både från boktolvan och min geografiska utmaning.
När det gäller hur pass mycket höjdarbok det var när man tänker på innehållet däremot vet jag inte. Lovade gott men den lyckades aldrig fånga mig. Språket passar inte mig, känns för stelt och rakt på sak. Jag får ingen känsla för karaktärerna och det rabblas hela tiden upp en mängd namn, "stora" tyskar från andra världskrigen och de ligger allihopa i periferin och stökar. Dessutom blir boken aldrig spännande utan bara ett sakligt berättande hela tiden och en deprimerande kärlekshistoria.
Men handlingen var lovande och kunde ha blivit så mycket mer. Den handlar om José Maria, en spanjor i Rom som blir spion mot tyskarna och italienarna (vet inte riktigt om det är för de allierade). Detta i och med att han snubblar över en bok där en viss Skaparens karta är omnämnd. En karta som tyskarna väldigt gärna ville komma åt. Det är väl rätt så känt att Hitler och Himmler var intresserade av alla möjliga sorters reliker, reliker som skulle rättfärdiga det som hände i Europa på 30- och 40-talet.
I början av boken följs också inbördeskriget i Spanien. Ett krig som jag har absolut noll kunskap om, nästan så jag skäms lite. Får nog bli bättring på den punkten.
Boken hade kunnat ge lite Indiana Jones-vibbar om det bara varit lite mer spännande. Dessutom tycker jag att utgångspunkten - att följa det fascistiska Italien under kriget är en väldigt intressant vinkling. Den omnämns allt för sällan. Och ur den synvinkeln vill jag istället för att tipsa om boken - tipsa om en otroligt, väldigt, fantastisk (ingen hejd på lovorden) bra film - Livet är underbart. Förmodligen en av de absolut bästa filmer jag har sätt och som berör judarnas förföljelse i Italien. Men för det är filmen inte dyster utan det innehåller en sådan värme så jag tror att få människor med lite känslor i kroppen kan bli oberörda av den. Se den om du inte redan gjort det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar